Röstlös

Nu har jag varit utan röst i snart ett dygn. Det är en konstig känsla.

Det är jättesvårt att meddela sig med folk. Jag inser ju hur mycket jag använder rösten och pratet i vardagen.

Jag har också insett hur sällan folk (mina familjemedlemmar) tittar på mig när de pratar med mig. Det är ju helt onödigt att nicka eller gestikulera om folk tittar bort. De som använder teckenspråk måste ju ha mer ögonkontakt än vi andra och vara vanare vid att titta på varandra för att se om den andra vill något.

Jag får knäppa, klappa, smacka och peta i sidan för att få uppmärksamheten. Extra jobbigt i vårt hus med tre våningar där vi är vana vid att ropa till varandra.

Huuu…

Hoppas att rösten kommer tillbaka snart.

Om två dagar ska jag till psykologen (där pratet är själva anledningen att ses!) och sen är det utvecklingssamtal för Molly (kan iofs F ta) och på ons frisörbesök. Där är det dock enklare att vara tyst.

Skulle åtminstone vilja kunna göra grundläggande ljud. Svara med enordsmeningar. Men det går knappt ens att pressa fram ord så jag skriver på lappar.

Dumma stämband! Shape up!

Ps. Min ”röst” låter helkonstig när jag ska nysa m.m. Har aldrig haft så här obefintlig röst tidigare.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: