Glädjande i allt det trötta

Har ju kämpat några veckor med att vinna gerbilernas förtroende.

image

Nu äter de från och i min hand och ibland kan jag klappa dem med ett finger.

De springer gärna in i ett stort rör som jag lutar ner i buren för då vet de att de ska få komma ut och leka i rasthagen.

Igår vågade de för första gången klättra upp i mitt knä när jag satt med dem på golvet. Båda sprang runt på mina ben. Åh! ❤

Snart kan jag nog hålla dem i handen också. Det är mitt stora mål. Just nu blir de jätteskraja om jag rör mig eller handen det minsta. Men det kommer.

image

Ps. Eftersom gerbiler är bytesdjur är de otroligt nervösa av sig. De är faktiskt rätt lika surikater i beteendet.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: