Språkintresset – vart tog det vägen?

20 oktober, 2015

För femton år sen kunde jag ett fint språk som heter franska.

Nu har jag lyckats börja följa en fransk gerbilälskare, world_of_gerbille, på Instagram, dels för att jag gillar gerbiler och dels för att träna min minst sagt ringrostiga franska. Ehem…

Jag känner ju igen orden och vet hur de uttalas, men jag har ingen aning om vad merparten betyder. Inte blir det tydligare när jag kör lite google translate.

translate

Men jag antar att hon menar att hon var glad över att hon hade fått svar på frågan om varför vi följde henne på Instagram.

När jag gick i ettan på gymnasiet gick jag över från tyska till franska och jag var otroligt peppad eftersom jag skulle åka och bo hos en fransk familj (min mailkompis) en vecka, ett halvår senare. Jag hade t o m franska som språk på mobilen under några år för att nöta in språket. Jag läste franska barnböcker och magasin (försökte läsa i alla fall) och tränade som attan.

Men nu är det long gone.

Eller nä, jag måste bara repetera en aning. Får väl börja följa fler franska instagrammare och sakta men säkert tina upp franskakunskaperna. Kanske borde köra lite tyska samtidigt bara för att? Jag gillade ju språk en gång i tiden. 🙂

Har även som livsmål att lära mig spanska. Det verkar väldigt användbart. Jag är lite skraj för grammatiken bara.

Annonser

Känslor inför operationen

20 oktober, 2015

Om mindre än en vecka ska gallblåsan lämna min kropp genom ett av fyra hål i magen.

Folk frågar om jag är nervös, men jag skakar friskt på huvudet och säger ”Äh! Jag har väl sprättat ut två barn genom magen förr, detta kan väl knappast vara värre. Jag ska ju dessutom vara sövd.”

Mitt ärr på magen är typ 12 cm, kan det stämma? Det gjorde rätt ont ja, men jag fick ju smärtstillande. Och det gjorde inte ont när jag låg/satt stilla.

Dessutom förväntades jag amma (aj!), rulla runt och nattamma i sängen (aj!), få mjölkstinna bröst (AJ!) och lyda bebisarnas minsta vink (resa sig/sätta sig/bära/vända sig) (aj!).

Känns som semester i jämförelse nu när det bara blir fyra små hål.

Dock vet jag inte hur det känns att operera bort ett organ (räknar inte bebis som organ även om de tog en himla plats i magen…) och jag vet inte hur kroppen/tarmen reagerar på att låta leverns galla rinna rakt ner i tolvfingertarmen istället (?). Men jag ska ta det lugnt med kosten.

Folk får tydligen 5-10 sjukskrivna dagar efter denna operation. Det känns ju rätt soft i jämförelse med att ta hand om en bebis.

Men skitsamma.

Jag har ändå förvarnat folk och F om att han nog får hämta/lämna och att jag inte går hemifrån förrän tidigast fredag (halloweenspelkväll!) ifall jag inte skulle må riktigt bra. Lär väl gå lite framåtlutad de första dagarna efteråt.

Det jag är mest rädd för är att sövningen ska ”gå upp” och att jag ska vakna inne i magnetkamerafotograferingslikkistan och få panik. (Har ju redan provat att vara där vaken.) Men det vore ju lite konstigt om de skulle tabba sig med sövningen. Så jag får lita på att de vet vad de gör. 🙂 (De ska kontrollera djupa gallgången så att inga stenar finns där efter operationen. Vet dock inte med vilket instrument.)

Så här ser det ut.

image

Håller nu tummarna för att jag ska kunna äta allt när operationen är över (några får fortsatta problem, men de flesta verkar bli helt problemfria).

Längtar efter smör, ost, pommes frites, godis och att kunna äta stekt mat. Chokladbollar hade varit gott. (Vi har haft massa hemma nu pga kalasmånaden…morr.)

Ps. Blev sövd vid Mollys förlossning eftersom den tog så lång tid att bedövningen började gå upp. Så jag vet hur det känns också. (Den obeskrivliga tröttheten.)


Välja, välja bort

20 oktober, 2015

Drömde att jag var på Kanarieöarna med mamma och syskonen och att jag bara två dagar efter jag kommit hem skulle åka iväg på en skolresa till något land.

Ville åka men visste inte om jag skulle orka så hade bestämt mig för att avboka. Blev dock lite ångestfull eftersom skolan nog skulle betala för min biljett ändå.

Ja, ungefär så är mitt liv just nu.

Dock så fick min chef förhinder så idag behöver jag ”bara” gå på bankmöte med ekonomerna i förskolekooperativet (har verkligen försökt lassa över det på ordföranden men utan resultat). Skönt att slippa behöva gå på stan i runt fyra timmar nu när jag är så utmattad.

Om mötet är kort kanske jag t o m orkar åka till sjukhuset och apoteket efteråt och ta proverna inför operationen (ska tas idag eller i morgon). Då slipper jag gå ut i morgon och kan få tre lugna dagar denna vecka. Vi får se.

Men det är så svårt att rensa bland aktiviteterna när något eller någon blir lidande vad jag än väljer.

Nu skjuts ju chefträffen upp men jag kommer ju att behöva ta den om typ två veckor och då kanske jag också har fullt upp? (Men jag vill träffa henne, så det är ju inte det.)

Efter jul…dåå…dåååå kanske det blir lugnare igen? Suck.

Ps. Hektiskt oktober ut, ev något lugnare i nov förutom att vi nu ska ta igen allt vi inte hunnit göra inkl. lilla toalettrenovering i slutet av månaden. December är alltid kaos pga alla avslutningsuppvisningar, julfiranden, luciafiranden och extra släktträffar innan jul (olika bak m.m.). Trevliga saker alltihop, men ändå lite för många på samma gång.

Ps2. Funderar på att göra en sån där flyktresa… Måste bara hitta en lämplig vecka…ehe…


%d bloggare gillar detta: