Känslor inför operationen

Om mindre än en vecka ska gallblåsan lämna min kropp genom ett av fyra hål i magen.

Folk frågar om jag är nervös, men jag skakar friskt på huvudet och säger ”Äh! Jag har väl sprättat ut två barn genom magen förr, detta kan väl knappast vara värre. Jag ska ju dessutom vara sövd.”

Mitt ärr på magen är typ 12 cm, kan det stämma? Det gjorde rätt ont ja, men jag fick ju smärtstillande. Och det gjorde inte ont när jag låg/satt stilla.

Dessutom förväntades jag amma (aj!), rulla runt och nattamma i sängen (aj!), få mjölkstinna bröst (AJ!) och lyda bebisarnas minsta vink (resa sig/sätta sig/bära/vända sig) (aj!).

Känns som semester i jämförelse nu när det bara blir fyra små hål.

Dock vet jag inte hur det känns att operera bort ett organ (räknar inte bebis som organ även om de tog en himla plats i magen…) och jag vet inte hur kroppen/tarmen reagerar på att låta leverns galla rinna rakt ner i tolvfingertarmen istället (?). Men jag ska ta det lugnt med kosten.

Folk får tydligen 5-10 sjukskrivna dagar efter denna operation. Det känns ju rätt soft i jämförelse med att ta hand om en bebis.

Men skitsamma.

Jag har ändå förvarnat folk och F om att han nog får hämta/lämna och att jag inte går hemifrån förrän tidigast fredag (halloweenspelkväll!) ifall jag inte skulle må riktigt bra. Lär väl gå lite framåtlutad de första dagarna efteråt.

Det jag är mest rädd för är att sövningen ska ”gå upp” och att jag ska vakna inne i magnetkamerafotograferingslikkistan och få panik. (Har ju redan provat att vara där vaken.) Men det vore ju lite konstigt om de skulle tabba sig med sövningen. Så jag får lita på att de vet vad de gör. 🙂 (De ska kontrollera djupa gallgången så att inga stenar finns där efter operationen. Vet dock inte med vilket instrument.)

Så här ser det ut.

image

Håller nu tummarna för att jag ska kunna äta allt när operationen är över (några får fortsatta problem, men de flesta verkar bli helt problemfria).

Längtar efter smör, ost, pommes frites, godis och att kunna äta stekt mat. Chokladbollar hade varit gott. (Vi har haft massa hemma nu pga kalasmånaden…morr.)

Ps. Blev sövd vid Mollys förlossning eftersom den tog så lång tid att bedövningen började gå upp. Så jag vet hur det känns också. (Den obeskrivliga tröttheten.)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: