Som att köpa diamanthalsband till hunden

10 november, 2015

Skämmer bort mina små gerbiler!

image

Och de kommer att älska kartongen med! (Om inte mer?) 😀 (gnaga på, gömma sig i när de rastas)

Annonser

Att hålla ordning på ett hem

10 november, 2015

Jag är väldigt strukturerat lagd medan F är en rörig person. Under perioder av kaos kör vi med brandsläckning hemma: ”oj vad torra blommorna ser ut”, ”nu är visst handdukarna rätt blöta, dags att byta”, ”nu svämmar plaståtervinningen över i lådan” osv.

Inte så kul tycker jag. Mest stressande och frustrerande. Jag gillar inte kaos.

Så med jämna mellanrum inför jag nya städ/minnessystem. Denna tavla har funkat tidigare, men nu hade jag ingen bra penna så det blev lappar (så slipper jag skriva så mkt varje vecka också).

image

Små gula lappar är läxor och rosa fasttejpade lappar är återkommande fasta aktiviteter. De små gröna lapparna är veckans (och varannan veckas) sysslor.

Fredagen är vilodag. Längst ner finns lappar för mat och hushållssaker som ska köpas in, veckomatsedel, vilken färsk mat gerbilerna kan äta samt dagliga kvällsrutiner (vi skiftar varannan dag ungefär).

Jag har även gjort en priolista vid kaos. Vad gör vi de dagar vi kommer hem sent eller har varit borta hela dagen och knappt hunnit med?

Detta är även för att tydliggöra att om nån är borta en kväll så behöver denna kvälls sysslor flyttas till en annan dag. Det funkar inte bara att skita i att göra dem, för då samlas allt på hög och så blir det KAOS. Igen.

Nästa vecka har vi dagisstädning på måndagen, styrelsemöte för mig på onsdagen och ett kvällsmöte med Fs jobb på tors. Det blir en tung vecka att då ihop eftersom vi måste göra hela arbetsveckans extrajobb på tisdag (eller i helgen).

Det slår mig allt mer att det inte går att smita. Om vi reser bort måste vi ändå jobba en massa före (packa, förbereda, fixa djur/växtvakt osv.) och efteråt (packa upp, ladda in foton, komma i kapp, tvätta i kapp osv.). Samma sak med om vi umgås med gästerna istället för att köra diskmaskinen på fredagskvällen. Ja, då ser det ut så här på lördagsmorgonen.

image

Det finns liksom inget som vi kan smita ifrån (annat än att låta smutsen gro).

Så nu testar vi det här.

Jag brukar för övrigt pendla mellan detta lite småstressade strukturerade sätt och kaos-brandsläckningssättet. Vet inte vad som är minst stressande egentligen. Slipper ju hålla allt i huvudet på struktursättet, men känner mig samtidigt kvävd av alla måsten när jag kan gå och läsa dem hela tiden.

Ps. Vi har inga marginaler i vår familj eftersom jag har utmattningssyndrom, F är helt slut jämt eftersom han får ta så mkt pga det och för att barnen är superduktiga på att smutsa/skräpa ner samt träta på vår energi och våra tålamod. Vi är stressad småbarnsfamilj extra allt.


Tillbaka på jobbet för en kvart

10 november, 2015

I torsdags var jag på kontoret för första gången på nio månader. Det kändes välbekant, sorgligt och fint samtidigt.

Jag kom ihåg portkoden, fingrarna bara visste hur de skulle trycka. Det kändes magiskt att trycka nyckelbrickan mot entrén och kliva in.

När jag gått ett tiotal meter hörde jag ett förvånat ”Sara! Sara! Det var Sara!” och så kom min kollega M utrusande ur ett rum. Det var så roligt att träffa henne även om jag nästan började gråta när jag berättade om hur jag har det och om omständigheterna hemma (privat). M blev uppsagd pga nedskärningar i våras precis efter att jag blev sjukskriven men fick sedan komma tillbaka på en annan post och det känns jätteroligt. ”Inte för att vi ses ändå” sa jag, ”men kanske längre fram!” ”Vi ses på sociala medier” försäkrade hon mig.

Sen gick jag in i fel rum och kunde inte hitta min chef som var den jag skulle träffa. De hade flyttat runt folk en hel del även om det mesta var sig likt i övrigt.

Min kompis och kollega MK hade fått min gamla plats. ”Du har ju tagit min plats!” utbrast jag. ”Jag passar den åt dig!” sa hon och chefen intygade att alla som fått sitta på den platsen vet att den bara är tillfällig och att jag får tillbaka den när jag kommer. Phu! Skönt att de känner mig. ;-D

Sen åt jag och chefen lunch och pratade om mitt liv och hur kontoret förändrats efter vårens stålbad (uppsägningar och sparpaket. De uppgifter jag gjorde för en viss kund finns t ex inte kvar längre så jag får en ny kund när jag kommer tillbaka.)

Jag berättade även varför jag inte hälsat på trots att jag saknat kollegorna väldigt mycket. Jag har helt enkelt fått hålla tankarna och minnena borta för att det inte ska bli för jobbigt. Jag har fått bygga upp en egen tillvaro här hemma samt ett nätverk inom föräldrakoopetativa förskolan istället. Föräldrarna där och styrelsen i synnerhet har fått bli min ersättning för kollegorna. (Och det har väl inte funnits en enda dag då jag känt ”åh, vad tråkigt, vad ska jag hitta på idag?” utan det har alltid funnits ärenden att göra de få timmar jag inte vilar/har barnen.)

Men nu är det gjort. Nu har jag varit där och det kändes inte jobbigt som jag trodde. Jag längtar tills jag får komma dit på riktigt och kan börja arbetsträna igen. (Men det ser ut som att det dröjer med tanke på hur jag mår.)


%d bloggare gillar detta: