Det vackra och det fula

Ibland kan jag bli vansinnigt avundsjuk på alla de bloggare som lägger ut jättefina bilder på sin inredning och härliga grejer som de tar sig för. De hantverkar, nätverkar, åker på utflykter och gör vackra stilleben.

Själv gör jag också sånt ibland, som t ex idag när jag under en timme med oväntad energi sorterade lite i hallen och gjorde små ettiketter till hatthyllornas lådor (ska köpa fler av de grå så småningom).

image

Det ser ju prydligt och välordnat ut, eller hur?

Men så zoomar en ut och kollar in övriga hallen där ”saker som ska flyttas nånstans” står staplade.

image

Jag tänker att det nog är så för alla. Bloggarnas innehåll utgörs lite av vad vi väljer att fokusera på. Det är ju sällan hela livet får plats.

Temat för denna blogg är spretigt och här finns både komik och tragik.

Mycket är jobbigt och omständligt i mitt liv, men gravhumorn gör det uthärdligt. Genom att skriva av mig alla tankarna får jag perspektiv och kan se mindre allvarligt på situationen.

Mitt liv är inte glassigt och jag är ingen sån som gör sig bra på bild. Så det blir inga uppkastade lövhögar och goda fikor med bästa vännerna i den här bloggen (lägger dessutom ytterst sällan ut bilder på andra människor än familjen här ändå).

Men äh. Det finns ju massa andra bloggar för de som vill se vackra ting och stunder.

Och idag ska jag faktiskt på styrelsemöte för föräldrakooperativa förskolan och blanda nytta med nöje och umgänge. (Och det blir inga bilder på det heller.)

Annonser

One Response to Det vackra och det fula

  1. Hanna skriver:

    Jag blir lite kluven till det där. Jag har förstått att det inte är uppskattat att bara visa fina och tillrättalagda bilder på sin blogg, men då är det väl så lätt att avfölja? För mig har det alltid varit viktigt med skönhet och estetiskt tilltalande saker så jag kan inte klara mig utan. Sen har kanske inte alltid jag tid, ork, råd eller fantasi att själv skapa det omkring mig utan älskar att dyka in i andra världar, gärna på Instagram. För mig är det inte alls jobbigt att andra visar fram hur perfekt det hela är för det skänker mig njutning och ork i en grå och trist värld att det finns nymålade fönsterkarmar och nybundna dörrkransar.

    Så jag tänkte säga emot dig tills jag funderade på varför just dina inlägg är dem jag väljer att läsa före andra de dagar jag inte riktigt orkar ta till mig världen. Jag tror det har att göra med att de är just så enkla och vardagliga som livet är och att jag känner igen mig i det du skriver om. Jag saknar inte bilder hos dig, medan på andra håll är det bilderna som är kärnan i det hela. Men i grund och botten tror jag att det handlar om hela tonen hos bloggaren. Jag tycker otroligt mycket om Kammebornias blogg, dels för att hon tar de vackraste bilder, men också för att hon är rörande ärlig om det svarta och svåra i livet. De som bara är glättiga och aldrig allvarliga lämnar jag ganska snart bakom mig. Så kanske är det inte bilderna det handlar om utan livet?

    Haha, inte vet jag om vare sig du eller jag blev klokare men det var roligt att filosofera om.

    Liked by 1 person

%d bloggare gillar detta: