Känna känslan

I morse följde Stella mig runt överallt i huset. Hon ville kramas hela tiden och ha kroppskontakt. Till slut frågade jag om det var för att hon var orolig/ledsen för att jag skulle resa bort. Hon sa att hon var orolig över att jag inte skulle komma hem igen. Jag försäkrade henne att jag skulle göra det.

Molly har flera dagar i rad sagt att hon kommer att sakna mig. Jag har svarat att jag kommer att sakna henne med. Jag gav henne en lång kram innan hon gick till skolan.

Jag var lite orolig över hur det skulle gå att säga hejdå till Stella, men jag tror att hon glömde av det, för hon vinkade bara utan att ens krama mig och sen sprang hon in till förskolans frukost.

Jag tror på att sätta ord på det som känns och bekräfta barnen i deras känslor. Jag berättar även själv hur det känns för mig och det märks att barnen slappnar av i det.

Det är tillåtet att vara lite ledsen eller deppig när vi skiljs åt och om vi får visa känslorna en stund så går de över sen. Jag försöker inte få barnet på bättre tankar direkt. Bättre att bekräfta, känna och därefter prata om något annat.

Denna bild beskriver hur det kändes för mig att lämna förskolan idag.

image

(Ett paraply som ”gråter” regndroppar en grå dag.)

Men nu har jag känt den känslan och den har passerat. Nu ser jag fram emot att fokusera på mig själv i fem dygn och hoppas att jag ska få mer energi att lägga på barnen när jag kommer hem.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: