Män som inte kan

Nedanstående text är hetero- och cisnormativ eftersom det, vad jag förstår, främst gäller cispersoner i heterorelationer. (Cis = personer som identifierar sig med sitt vid födseln tilldelade kön, motsats till transpersoner.)

Jag läser om det på olika ställen. Frustrerade kvinnor som inte når fram till sina makar. Män som skyfflar över allt ansvar för relationen på sina fruar. Män som inte pratar, män som sluter sig.

Kvinnor som påtalar ojämställdhet i hemmet och får höra att de gnäller. Att de borde sänka sin nivå. Männen har tydligen aldrig ansvar för att höja sin nivå. Jämka.

Läser i Carin Holmbergs bok Det kallas kärlek om unga heterosexuella s.k. jämställda par som ändå är offer för könsmaktsordningen. Carin beskriver det så här. (Min fetning.)

Det han attraheras av hos henne och det han tror att hon attraheras av hos honom kan sammanfattas i en rad stickord. Han attraheras av att hon är mjuk och snäll, liten, skapt som en kvinna, av motsatt kön. Hon har snygg kropp och är söt. Hon är sexig, naturlig och chosefri och intelligent, även om intelligens inte alltid står högst upp på rangordningsskalan. Hon är pålitlig och duktig och han dras till helheten av henne som person. Han säger sig också attraheras av att hon tar hand om honom och ser till att han sköter sig.

Han kan uttrycka en större osäkerhet om vad hon attraheras av. Utöver utseendet tror han att hon attraheras av att han är trygg och går att lita på, att han åtrår henne, hela honom, honom som person, hans personliga egenskaper, att han står för vad han tycker, att han har mycket kunskaper i olika ämnen, att hon trivs i hans sällskap och att han är lite udda.

Det han attraheras av hos henne diskuterar han främst i termer av hennes kön eller hennes kvinnlighet medan han beskriver sig själv som en person. Den kompetens han tror att hon attraheras av handlar om hans personliga kompetens i olika frågor och sammanhang och den uttrycks inte i hans relation till henne. Det är han som person eller den han är tillsammans med andra som han tror attraherar henne. Den kompetens han tillskriver henne handlar i huvudsak om att hon tar hand om honom. Det är hur hon är i förhållande till honom som han tycker är viktigt. Med andra ord attraheras han av att hon ser honom och förstår och tar hand om honom. (Carin Holmberg)

Det är som att många män ser kvinnor som ett bihang till det stora egot. Och kvinnor som ställer krav och vill att även männen ska bidra med tid/hushållsarbete/tankar/omsorg är gnällkärringar.

(Det finns otroligt mycket många fler intressanta och förfärande slutsatser i boken som bygger på en avhandling från 90-talet, men som troligen är lika aktuell idag. Läs!)

Lyssnar på Martina Haags bok Det är något som inte stämmer om hur fiktiva Anders beter sig mot fiktiva Petra när han lämnar henne för någon annan. Hur han inte kan förklara, inte vill prata om det och liksom lämnar Petra med hela det emotionella ansvaret. (Boken sägs handla om när Martina själv blev lämnad av julkalenderprogramledaren för den andra julkalenderprogramledaren för två år sen och skilsmässodelarna av boken är träffande.)

Jag skulle inte stå ut med att ha det så. Leva med en man som anser sig inte behöva bry sig om det där. Att jobba på relationen, berätta vad han känner och tänker, ta upp problem och jobba tillsammans för att lösa dem. Fråga mig om hur jag mår och intressera sig för mina tankar.

Men jag har förstått att det är jättevanligt. Jättejättevanligt.

Jag har bara levt i en relation. Samma man sen jag var 18 år. Och vi har det inte sådär. Vi pratar om det som är svårt, han vill ägna tid åt mig och han lägger inte över hela ansvaret på mig. Jag inser mer och mer vilket kap han är.

Ibland blir jag lite sorgsen när jag tänker på att jag inte fick någon son. Jag var redo att uppfostra en kännande, jämställd man som kan prata om känslor. För jag tror att det är vad som behövs.

Pojkar behöver lära sig att ta emotionellt ansvar, att prata om svårigheter och inte se kvinnor som ett bihang till sin manlighet.

Jag tycker att fiktiva Anders sätt att hantera skilsmässan är helt vidrigt. Jag vill bara ruska om alla dessa män och säga ett sanningens ord till dem. Men jag skulle väl inte nå fram, för de har ju lärt sig att en upprörd kvinna är hysterisk och inget att bry sig om. Om hon har problem får hon väl lösa dem. För som man har en tydligen inget ansvar för det.

Ps.
Drar även Inte Alla Män-kortet här. (Men jag har ju redan beskrivit ett undantag.)

image

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: