Skedteorin

Jag läste om en smart grej som kallas för skedteorin (spoon theory). Det handlar om att folk med tröttande sjukdomar har ett begränsat antal skedar att göra av med varje dag. Friska människor har ett oändligt antal skedar, det är egentligen bara tiden som sätter stopp.

Vi kan säga så här, mitt gamla jag hade typ 100 skedar per dag, nu har jag runt 15 stycken.

Varje dag har jag några saker jag måste göra som att gå upp, sköta hygien och äta alla mål mat. Detta förbrukar typ 6-7 av mina skedar. Sedan måste jag även ta hand om barn, röja lite hemma och kanske göra något ärende. Vi kan ju jämföra med cirkeldiagrammen jag gjorde för ett tag sedan.

myten

Något jag (till skillnad från folk med vissa andra sjukdomar) kan göra med hjälp av sötsaker och stresshormoner, är att låna skedar från andra dagar. Jag kan överskrida (override) min trötthet genom att äta godis eller stressa upp mig. Men då får jag färre skedar dagen efter eller när jag slutar ”overrajda”.

Efter stressiga perioder kan jag gå ner på 5-6 skedar per dag i flera veckor innan jag återhämtar mig något. Men eftersom jag inte klarar mig på 5-6 skedar brukar jag behöva fortsätta ”overrajda” dag efter dag.

I bland är jag rädd för att folk ska tycka att jag inte alls verkar vara sjuk eftersom jag ibland måste springa ärenden på stan eller vill följa med på aktiviteter. Men vad de kanske inte inser är att dessa aktiviteter kostar en massa skedar och att jag blir helt utslagen efteråt.

Att gå till psykologen varje tisdag kostar typ fem skedar varför jag oftast inte orkar något mer den dagen (om jag inte lånar framtida skedar).

Jag håller stenhårt i mina skedar och måste prioritera noggrannt. Jag är ständigt frustrerad eftersom skedarna inte räcker till och att jag aldrig tycks få en sked över. (Psykologerna säger att jag måste börja spara på skedarna, men hur kul är det egentligen?)

Sedan finns det några saker som på något vis skapar skedar åt mig på lång sikt. När jag målar, kramas, går in i flow, pysslar i trädgården, är på lajv/ute i naturen eller umgås med gerbilerna så känns det som att energin faktiskt ökar något. Det är väl aldrig så att jag får tillbaka en sked, men någon centimeter här och där återbildas faktiskt.

Detta är en annan grej som psykologerna tjatar på mig om. Jag måste göra mer sånt här. Men det är inte ofta jag får skedar över till det. Särskilt i tider av många yttre krav som föräldramöten, Fredriks jobbresor, barnkalas, blanketter som ska skickas in, gallstensbesvär, hantverkare som kommer osv.

Hur många skedar har du? Vad skulle du prioritera om du bara hade 15 skedar per dag istället för 100?

 

 

 

Advertisements

En kommentar till Skedteorin

  1. Hanna skriver:

    Intressant liknelse. Jag har nog ungefär 50 skedar per dag. Precis som du lånar jag fran och tillbaka och får böta när jag övertrasserat kontot (nej, nu bytte jag liknelse…) När jag var som sämst hade jag nog ungefär lika som du. Inte alla dagar räckte skedarna till mat… Nu går det mycket bättre ändå att hålla reda på in och ut. Jag prioriterade bort allt som inte var livsnödvändigt. Nya däck=enda transportmedel till mataffär och läkare=livsnödvändigt. Föräldramöte i skolan=jag kan få skriftlig info senare=inte livsnödvändigt. Handla mat=livsnödvändigt (kräver alldeles för många skedar med alla sinnesintryck). Skjutsa till fotbollsträning=finns en förälder till=inte livsnödvändigt. Jag kände/känner mig ofta som en dålig förälder/vän/släkting/kollega som sällan ställer upp och som sällan tackar ja. Men det hjälper och då måste det få vara så. Det är inte en mänsklig rättighet att få gå på barnkalas och eftersom vi inte har några släktingar i närheten som kan hjälpa så har tyvärr sonens behov fått stå tillbaka ibland. Det känns skönt nu att kunna skruva upp det engagemanget lite grann jämfört med tidigare men jag får fortfarande vara försiktig. Ska grunna lite mer på skedarna och se hur jag egentligen fördelar. Tack för tipset.

    Liked by 1 person

%d bloggare gillar detta: