Vem definierar vad som är ett problem?

Nu fick jag stoff till ett inlägg jag tänkt skriva ett tag.

Det handlar om det här med privilegier, normer och tolkningsföreträde.

Vi kan ta det här inlägget som postades i en lajvgrupp på FB (som för övrigt jobbar jättemycket med jämlikhet/inkludering m.m.).

image

Denna unge man hävdar alltså att lajvsverige är jämställt eftersom han (som man) inte sett eller upplevt omställdheten och könsdiskrimineringen. Han förtydligar vidare:

image

Detta säger han efter hundratals svar som poängterar och exemplifierar att det inte alls är jämställt i lajvsverige i dag.

Men han som man och tillhörande normen ser inget problem och då anser han att det inte finns några problem. Han ser inte att han har kunskapsluckor utan anser att det är en ”åsiktsfråga”. Men det är det inte.

Andra exempel.

Vita gnäller på rasifierade och förstår inte varför de ”gnäller”. Det finns väl ingen rasism i Sverige? Varför behövs det plåster i andra färger än kaukasiskt vitt? Har de inget vettigare att klaga på?

Cis-personer förstår inte varför transpersoner ”gnäller”. Heteros förstår inte varför homo/bisexuella ”gnäller”. De får ju gifta sig och adoptera nu, så nu har de väl inget mer att klaga på? Och varför ”gnäller” de funktionsnedsatta respektive tjocka?

Men det är aldrig normens uppgift att definiera vad som är ett problem eller inte. Det är alltid den som drabbas som avgör om det är ett problem. Det kallas för tolkningsföreträde.

Säger transpersonen att ditt uttalande är transfobiskt så är det det. Inget mer med det. Du kanske inte menade illa, men transpersonen tog illa upp. Be om ursäkt och ordna med en rättelse eller liknande.

image

Så här:

image

Den som upplever problemet definierar problemet. De personer som inte upplever det som ett problem är troligen inte drabbade av problemet. Och varför ska de då lägga sig i?

Det är väldigt priviligerat att komma och säga att ”detta inte är ett problem”. Kul för dig liksom.

image

Det finns olika privilegietest att ta på nätet och det kan vara en nyttig erfarenhet. Själv fick jag minus -135 på ett test medan min man fick +175 på sitt. Detta trots att vi lever till synes likvärdiga liv bortsett från den uppenbara könsskillnaden. Men privilegierna syns inte alltid på utsidan. (Hittade tyvärr inte testet när jag letade.)

Snabbtest: Fråga dig själv var du faller inom normen resp. vilka diskriminerade grupper du tillhör när det gäller kön, sexualitet, hudfärg, ekonomi, klass, könsidentitet, religion, ålder, kroppsform, funktionsnedsättning (fysisk eller psykisk) m.m.

image

Det krävs en viss förmåga och förkunskap för att kunna se upp från sin privilegerade position och att sätta sig in i andras sits. Lyssna och lär. Respektera. Ta inte tolkningsföreträde.

Och även om du anser att vissa problem är triviala, minns att det går att fokusera på mer än ett problem på samma gång. Jag kan oroa mig över de syriska flyktingarna och att tandkrämen ska ta slut innan nästa matleverans kommer hem. Livet är både stort och smått.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: