Är det nu det vänder?

4 januari, 2016

Jag ser ljuset i tunneln och det är inget tåg!

Har grävt i hjärnan och kommit till insikt i helgen. Jag tror att jag har lyckats gå till botten med allt och koppla ihop allt jag pratat om med coacher och psykologer de senaste två åren.

Det känns som en enorm lättnad. Nu vet jag vad som tyngt mig så mycket hela livet. Hur allt hänger ihop med ångest, kontrollbehov och olika inlärda beteenden. Min låga självkänsla, min felaktiga självbild. Min brist på tillit till mig själv och livet.

Nu ska jag ”bara” programmera om min hjärna.

Jag känner mig plötsligt så lätt i själen.

Är det nu det händer? Är det nu det vänder? Blir jag äntligen bättre nu?

Det går bra det här med att få vara sjuk på riktigt och att F tar ansvaret för hem och barn. Jag har sparat skedar (energi) nästan varenda dag sedan vi startade på juldagen.

Det känns som att jag äntligen har börjat återhämta mig från utmattningen. Nu slipper jag kämpa i vardagen.

Hoppas att det fortfarande funkar sen när vardagen drar igång på riktigt den 15e jan när vi kommit hem från resan.

Är det nu en blir religiös?

Vänta! Måste hitta nåt bra på giphy…

Sådär:

image

Åh, vad jag hoppas på detta. Snälla säg att det är på riktigt nu.

Ps. Har jag berättat att jag har kunnat somna och sova utan sömntablett två nätter i rad? (Kunde bara inte somna på 1,5 veckor innan dess, var så orolig och spänd i kroppen).

Annonser

Hajfeber

4 januari, 2016

image

En sällsynt bra kombo just nu är att läsa Hajar av Sarah Sheppard och titta på Hajarnas Rike-dokumentärerna på Svt play (del 1 är tillgänglig 10 dagar till).

Jag och barnen har via boken lärt oss massor om de lite mindre kända men coola tofsgrenwobbegongerna (försök säga den snabbt!), håkäringarna, blåkäxorna och kakskärarhajarna vid sidan om de mer välkända vithajarna, valhajarna och hammarhajarna, så det var riktigt kul att se dem in action i naturfilmen (ska se del två i morgon).

Håkäringen alltså. Sån satans deprimerande stackare. Lever djupt ner i havet vid Arktis, är blind pga nån himla parasit som sätter sig i ögat på den, har superlångsam ämnesomsättning för att klara det nollgradiga vattnet och simmar ibland upp mot den istäckta ytan för att leta efter nån fisk eller nån isbjörn som trillat i vattnet. Oftast hittar den inget och då är det bara att vända om neråt i mörkret igen. Dessutom kan den bli uppemot 200 år! Tänk det ödet. Simma runt ensam i blindhet i ishavet i 200 år.

Nä, men hajar alltså. Mer än vithaj och valhaj. Otrolig mångfald. Har funnits sen dinosauriernas tid och knappt evolutionerat alls sen dess.

Inte lika coola som dinosaurier, men de börjar helt klart arta sig!

Så se och läs! (Mina ungar tyckte inte att den var läskig, men om du har känsliga ungar så är det varning för att vithajen fångar typ säl/sjölejon och de svartfenade hajarna äter stimfisk bland annat.)


%d bloggare gillar detta: