Vårt lokala hak på Kanarieöarna

13 januari, 2016

image

Första kvällen gick vi på jakt efter mataffärskedjan HiperDino som är vårt klassiska tillhåll här på Kanarieöarna. Hittade en ganska liten butik kanske en kilometer från hotellet. Det fanns inte ens stora dunkar vatten och kexhyllan var mager. Men tre hyllor med sprit hade dem.

När vi ställde oss i kön undrade vi vad de menade med Top Floor-skylten. Molly hade tidigare sagt att de kanske hade mat där uppe? Men det såg så tveksamt ut. Ingen gick upp och det såg inte alls inbjudande ut.

Men jag gick upp i alla fall och var nästan på väg att vända ner när jag fick se en (med kanariska mått mätt) megastor våning med mat.

– Det finns MAT här uppe! gastade jag till familjen som genast lämnade kön för att gå upp.

Sen frossade vi i kex, festis, en stor dunk vatten och HiperDinos vita choklad som inte smakar vanilj som all äcklig svensk vit choklad (varför??). Åååh!

Vilken tur att vi hittade vår lokala HiperDino, annars hade ju hela semestern varit förstörd.

Ps. Ungefär som ICA.


Vilket liv vill jag leva?

13 januari, 2016

Jag funderar jättemycket på hur jag vill leva mitt liv för att må så bra som möjligt. Jag vill inte rusa i ett hamsterhjul (ekorrar har väl inga hjul?) och jag vill inte vardagspussla heller. Men jag vill ju inte heller vara sjukskriven och inte jobba, jag vill hitta en balans.

Jag vill leva nära naturen, djur och trädgård och det gör jag här. Jag vill inte tilbaka in mot stan, helst inte ens jobba där. Stan kan jag åka till vid enstaka tillfällen när jag vill shoppa, fika eller gå på bio.

Men jag vill inte heller bo för långt ifrån allt eftersom jag hatar att resa/pendla och inte vill bli en skjutsarförälder. Jag trivs bra med att ha grannar, grannbarn, nära till skolan och aktiviteter. Och Fredrik behöver (nog) inte pendla bort hela sin fritid heller (eller bli bilberoende).

Jag vill inte jobba heltid och leva ett stressigt liv. 50-75% räcker för mig. (F får täcka upp för min pension.) Det blir nog annorlunda om jag blir ensamstående, men om det går satsar jag hellre på downshifting än högre inkomst.

Jag vill kunna välja bort alla sammanhang där det känns som att jag inte passar in som hsp och introvert och jag vill bli respekterad för hur jag fungerar. (Brukar typ ”gömma mig” (jobba hemma) sista 1-2 dagarna före en företagsfest eftersom det är så tröttsamt att alla tjatar om festen och undrar om jag ska med, vilket jag sällan orkar/vill.) Jag skulle vilja vara öppen för alla om hur min hjärna fungerar och aktivt kunna välja bort de som inte vill förstå.

Jag skulle vilja jobba med kreativt skrivande i någon form, men ej i direkt kontakt med kunder. Kanske som underkonsult och frilansare? Kanske på ett företag med en liten avdelning eller där alla har egna rum? Jag skulle gärna vilja jobba hemifrån men ändå ha ett kontor att åka till när jag känner för det. (Men innan jag nått så högt på Maslows behovstrappa att jag har ork att tänka på karrär så vill jag orka börja jobba på mitt jobb igen. Jag trivs ju väldigt bra där också.)

Jag vill ha ork och tid att ägna mig åt mitt skrivande, målande och mina kreativa hobbies. Jag vill inte somna på soffan sen när jag väl blir frisk och börjar jobba igen. Jag lever för mina hobbies.

Nu när jag är 32,5 år så är jag halvvägs till pensionsåldern. Det är dessutom den snabba halvan kvar eftersom barndomsåren brukar upplevas som långsamma.

Jag känner att jag inte vill slösa bort mitt liv och min tid på att leva ett för mig främmande och konstgjort liv. Jag vill inte se på TV hela kvällarna och rusa mellan olika aktiviteter. Jag vill ha tid att spela spel med mina barn och orka träffa vänner och släkt på helgerna.

Jag vill minimera tiden som går åt till shopping och jag vill inte äga en massa saker i onödan (prylar/kapital kostar otroligt mkt i tid och pengar. De ska köpas in, förvaras, lagas, slängas, transporteras, säljas osv.).

Jag vill inte ha båt/sommarstuga/husvagn/fler bilar osv. utan detta hus, en bil samt att hyra det vi behöver vid behov får räcka. Räkna gärna ut vad varje kvadratmeter i din bostad kostar och se hur mycket dina prylar/möbler/förvaringsutrymmen kostar dig i månaden i hyra/ränteavgift/amortering eller inköpspris. Ganska dyra möbler och förråd va? Det lönar sig att rensa ut och bo mindre. (Vårt hus är relativt litet för att vara hus men jag tycker att det räcker för oss.) (85+35 kvm i källarplan, barnens rum är 5 resp 8 kvm.)

image

Vad brukar folk prata om på sin dödsbädd? Det brukar väl ofta vara att de önskar att de tagit sig mer tid till barnen/relationer. Tror inte någon önskar att de hade jobbat mer (möjligen de med usel pension då men ja…).

Jag tänker att det är viktigt att utvärdera sitt liv ofta och se så att en drar åt rätt håll.

För mig och F var det t ex viktigare att få barn tidigt (24 år) än att ha ett stabilt liv med hus och fasta jobb och att hinna backpacka i Sydostasien. (Vi fick Molly precis när studierna var klara och vi bodde i en tvåa.) Vi prioriterade även att spara till hus framför att festa/shoppa/resa och unna oss grejer varför vi sparade/snålade under 11 år tills vi till slut kunde köpa vårt hus.

Ibland tänker jag att det hade varit kul att ha hunnit jobba som reseledare* utomlands, resa billigt (innan 30-årsålderns bekvämlighetskrav kom) och så vidare, men hus och barn har ändå varit viktigast för oss. (* = bortsett från att jag är introvert då…heh)

Nu har jag i princip allt jag vill ha utom hälsan, så det är det jag kommer att jobba med de kommande åren.

Vad är du nöjd med och vad vill du förändra? Vart är du på väg i livet?

image


Sista dagen

13 januari, 2016

Har varit på väg hemåt i tre dagar nu. När cirka 80% av resan gått brukar jag utan undantag börja tänka på hemmet igen och jag blir ofta på sämre humör. Sista 90% av resan brukar dock humöret vara bra igen. Men denna gång kom alltså humöret redan på dag fem av åtta. Hmmm?

Stella längtar hem sedan någon dag. Hon saknar sitt rum och gerbilerna. (Konstigt nog eftersom hon sällan är i sitt rum… hmm? Men jag fattar, hon kan nog bara inte förklara så bra.) Hon är också på uselt humör by the way. Det är bara Molly och F som inte drabbas av dessa humörsvängningar under resor. (Jag och Stella är för övrigt alltid på sprudlande humör första halvan av resan.)

Saker jag saknar:
– Min kudde
– Gerbilerna
– Egentid
– Lugn och ro
– Sovmorgnar
– Flera våningar (kunna gå undan)
– Rena(re) kläder

Saker jag vill slippa:
– Solkräm
– Rädslan för att bli bränd
– Trafikbruset utanför sovrumsfönstret
– Sötsakschockerna vid varje hotellmål (kan inte stå emot)

Vad jag kommer att sakna:
– Ljuset
– Värmande sol
– Sanden och vågorna mot fötterna
– Kvällsshowerna
– Maten
– Inte behöva utföra hushållsarbete
– Utsikten och solnedgången

image

image

image

Loungemöblerna där vi suttit tre kvällar i rad och pratar, målat i målar/pysselböcker (och barnen har varit med eller kollat på barnshowen och lekt med kompisar). Stella fotobombar.


%d bloggare gillar detta: