Naturen är mitt hem (egentligen)

Läser i Lugn av naturen av Åsa & Mats Ottosson och Roine Magnusson om hur läkande och lugnande naturen är. Vi människor har bott i naturen fram tills för någon hundra år sedan och är evolutionärt inställda på att se träd, gräs, sjöar m.m. istället för väggar och skärmar.

image

Det finns mycket forskning som visar att vi blir friskare och mår mentalt bättre av att vara i naturen, grönområden och i trädgårdar. I naturen stressar vi ner och kommer till ro.

Som utmattningssjuk och enormt stresskänslig visar sig detta otroligt tydligt. Jag mår enormt mycket bättre på sommarhalvåret i jämförelse med det mörka kalla halvåret.

Jag som inte har så mycket energi till att gå och stå klarar bara att vara ute max någon halvtimme-timme på vintern och spenderar därmed övriga timmar på att glo på väggar och tavlor (eller skärmar!). Men de enformiga respektive högstimulerande intrycken mår jag inte bra av i längden.

Idag, den 23e februari, har jag suttit utomhus i två och en halv timme. Energin för en promenad har inte funnits (och åttaåringen tog hem en kompis så jag har inte kunnat gå iväg ändå). Men att bara sitta här på altanen och titta på träd, solen, moln och spirande små plantor har gjort mycket gott. Jag känner mig mer avslappnad än på länge.

Fåglarna kvittrar och små flygfän surrar. Naturen blir aldrig tråkig. Den stimulerar mig på ett naturligt sätt.

Jag inser nu varför jag mår så otroligt mycket bättre när jag är på lajv. I skogen mår jag bra, där känner jag mig hemma.

Jag skulle kanske inte vilja bo i skogen jämt eftersom jag gillar rinnande vatten och en riktig säng. Dessutom vill jag inte bo på landet eftersom jag hatar att pendla och åka bil.

Men vårt radhus är en bra kompromiss mellan stad och land. Vi har 50m till en liten skog, en trädgård att vara i och kanske 3km till ett stort friluftsområde med sjöar (F brukar promenera där på kvällarna när jag nattar, men jag lyckas aldrig ta mig så långt bort till fots.) Samtidigt tar det 25 min med spårvagn resp. cykel in till stan och till de jobb/uppdrag som jag och F kan ta. (IT-branschen är ju fokuserad kring de tre storstäderna.) Barnen har/kommer att ha 7 minuters otrafikerad väg till skolan. De har även gångväg till sina kompisar och flera grannbarn på gatan.

Det där är värt mycket för mig. Drömmen om landet känns än så länge inte större än att jag genast prisar våra (förhållandevis) korta resvägar och att vi inte är bilberoende.

Men. Jag behöver naturen för att må bra. Jag har svårt för att orka med vintern (skulle vilja flytta utomlands nov-feb eller jan-feb). Men nu har ljuset återvänt och jag kan sitta utomhus utan att förfrysa. Nu känns det lättare att leva igen.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: