Jämställdhetsundersökning

31 mars, 2016

Hittade denna hos Julia Skott. Det här med fördelningen hemma är mycket noga uttänkt och ständigt diskuterat och utvärderat under våra 14,5 år tillsammans. Så här gör vi. (Lade till lite på slutet.)

STÄD: Nu ska vi börja köpa städhjälp, men tidigare har vi städat samtidigt eller tagit ungefär hälften var. Vi plockar ungefär lika mycket.

MAT & DISK: Den som hämtar barnen lagar mat, det blir ungefär varannan dag. Sedan delar vi köksstädet rakt av så att den ena dukar av + kör diskmaskinen och de andra torkar köksbänk, köksbord, sopar golvet och skurar diskhon. (Den som inte lagar mat nattar och den som lagade maten tar barnen sista halvtimmen inkl. kvällsmat och tandborstning så att den andra kan ladda energi i avskildhet i källaren (introverta föräldrar med energiska barn).)

TVÄTT: Jag tvättar men kan be om hjälp. Har valt tvätten för att slippa andra sysslor. F tar hand om sopor/återvinning/kompost och att diska stekpannor. (Hatar sånt.)

RÄKNINGAR/RÄNTOR/EKONOMI: F har ansvar för bankgrejer, försäkringar och annat trist. Vi har gemensam ekonomi förutom varsitt eget konto med månadspeng så att vi kan köpa hobbygrejer, kläder och öl (han!) utan att behöva fråga den andra om lov typ. Nä, men denna frihet är skön att ha. Vi har båda koll på ekonomin och jag för noggrannt in alla utgifter och inkomster i excel varje månad. F bidrar för övrigt med 75% av vår inkomst nu när jag är sjukskriven, men eftersom vi är gifta och har barn så har vi allt gemensamt ändå.

ÖVRIGT: F har ansvar för bilen (stereotypt jag vet, men jag är inte intresserad och vill jämna ut fördelningen lite), jag byter handdukar, sängkläder, fyller på toapapper, tömmer papperskorgar m.m. Det där småduttandet ni vet. F har ansvar för renovering och fix i huset (jättestereotypt jag vet) och han har faktiskt klagat över det. Men jag orkar inte oroa mig för bräckliga balkongdörrar och fönsterkarmar som behöver målas om också. Vi kanske kan byta om några år eller så.

BARN OCH VAB: Tidigare var vi väldigt jämställda med barnen, men nu är de Fs ansvar pga min utmattning. Han vabbar alltid utom någon timme eller tre då och då, han skjutsar till kompisar (jag kör inte pga utmattningen), han följer med på kalas, han aktiverar dem på helger (utom nån timme eller två), han reder ut de flesta konflikter osv. Detta är ju väldigt tärande förstås eftersom detta ansvar är väldigt stort. Men det har fått bli så här pga min sjukdom. Hoppas kunna gå tillbaka till hälften var sen. Han ansvarar för förskolerelaterade grejer (lappar, extrakläder m.m.) och jag för skolan. Föräldrarmöten, utvecklingssamtal och dylikt delar vi på. Vi hämtar och lämnar hälften var.

PROJEKTLEDERI
Detta har vi pratat mycket om. Jag har helt slutat påminna om presenter till hans släkt och liknande, men är ändå den som håller koll på kalendern. Vi gör avstämningar varje söndag och synkar veckan som kommer. F är ganska rörig medan jag är sjukt strukturerad, så det beror nog på det. Men jag vet ju att han kan för han sköter ju bilen, jobbet och huset.

Barnen är också väldigt ostrukturerade, särskilt Molly, så min dröm om att införa lean i hushållet lär förbli en dröm ^^ (lyssnade på Kropp och Själ på SR om familjen som effektiviserar sitt hushållsarbete enligt lean som är en slags effektiviserings/optimeringsmetod). Stella är iofs lite mer ordningssam, men övriga två styrs av kaos tror jag.

Ni som bor ihop med någon: är er fördelning igenomtänkt eller har det bara blivit på något sätt?

Annonser

Tungt paket

29 mars, 2016

image

När fotobeställningen kommer hem i en frikkin låda på flera kilo med sju fulla fotokuvert i, då vet en att en inte beställt bilder på ett tag (+ att barnen ska få varsitt album och att jag vill ha ett familjealbum med ungefär samma bilder = många kopior).

409 bilder blev det. Nu har vi att göra med klistret. Måste bara köpa fler album först… (vet att en kan beställa fotoböcker, men jag tycker att detta är roligare. (Är ju scrapbookare (men kommer inte scrappa alla dessa bilder dock…  ^^))).

Ps. Fotoföretaget hade en schysst deal med typ 15% rabatt och fri frakt. Vet inte om de ångrade sig när jag beställde? (Bara frakten gick på 150kr.) ^^


När en trodde att det var över för denna gång

29 mars, 2016

Precis när en trodde att livet skulle lugna ner sig lite efter massa måsten och två sjuka barn efter varandra så börjar Stella hosta.

Natten har varit ett enda långt hostande, vridande, pillande, Stella–ligger-på-min-kudde-och-jag-flyttar-tillbaka-henne-till-sin-kudde, nässprayande och lyssnade på Birgitta Bergins ljudbok ”Som ett brev på posten” (bra!) om och om igen.

Och idag skulle jag så klart till frisören, vilket är en av de mest krävande grejerna jag gör pga restiden (har redan skjutit upp det en gång och har nu megalångt hår).

Men F vobbar så gott det går (vabbar och jobbar) och jag lekte med barnen en timme innan jag åkte för att avlasta lite. (Molly är också hemma eftersom hon har påsklov och lika gärna kunde vara hemma när vi var hemma.)

Yeah! Så redo för ännu en vabbvecka!

image


När vardagen inte flyter på

28 mars, 2016

Urk. Det har varit tuffa veckor. Vår vardag fungerar precis om vi är hemma alla vardagskvällar och om inget oförutsett händer.

Men så är ju inte livet och F behöver pausa undan från vardagspressen på afterworks med kompisar och jag går på styrelsemöten (som jag tycker är kul). Och barn blir sjuka.

Vi har ju varit friska hela vintersäsongen men förra och förrförra veckan slog influensan till hos barnen.

Jag märker ju att min vardag inte tål några utsvävningar. Jag har precis tid/ork till psykologen och övriga möten/hjälpinsatser (max tre i veckan) och om jag även måste vabba några halvdagar, om F åker på affärsresa eller om jag måste göra en sån grej som att fixa glasögon (!), då krackelerar allt.

image

Stella var hemma sjuk 15-18e och Molly 24-25e. I och med detta kom vi efter i hushållet och behövde plötsligt intensivtvätta, panikhandla på apoteket och städa massa extra (hemmabarn stökar nåt enormt!).

Alla ärenden samlas därmed på hög och jag måste till slut skriva listor på saker som ska fixas (betala räkningar, boka flyg, boka städ, byta gerbilburen m.m.).

Detta gör att jag stressar upp mig. Kortisolet ger mig lite energi men samtidigt blir jag så uppvarvad att jag inte kan somna på kvällen. Då tar jag en sömntablett som gör att jag får extra svårt att gå upp på morgonen. Jag sover för länge och blir inte trött i tid på kvällen. När stressperioden är slut kan jag därmed inte somna pga har vridit lite på dygnet och varvar upp pga rädd att inte somna i tid. En dålig spiral. Hoppas att jag kan bryta den tidigt denna gång, har bara tagit tabletter två kvällar än så länge.

Åh, jag vet inte hur jag ska göra i såna här fall. Vi går ju redan på knäna och det funkar ju inte att stryka t ex sjuka barn eller att tvätta när strumplådorna blir tomma.

Det är ju inga extraordinära krav jag har. Jag vill bara att köksbänken, matbordet och diskhon ska vara fri från intorkade matrester en gång om dagen. Att barnen ska komma i tid till förskolan och skolan.

Men det är väl bara att inse att vi haft en jobbig period, det kommer inte alltid vara så här, jag måste fortsätta korta min lista med saker att göra, även roliga saker, och att det går över.

April är en ny månad. Låt oss hoppas att den inte innehåller överraskningar (yeah right!). Räknar dock med en ordentlig tröttperiod nu efter de senaste två veckornas överansträngning… Utmattningssyndrom sucks!


Nördar järnet varje kväll

28 mars, 2016

image

image

Fortsättning följer… ^^


Ingen påsk i år heller typ

26 mars, 2016

Det blev ju inget direkt påskfirande för mig i år (heller). Men jag är inte så mycket för påsken (heller). Som vegetarian är ju påskbordet precis som julbordet under all kritik. (Midsommarmaten är dock god pga färskpotatisen och alla primörer. Känns mer vegetarianvänlig.)

Sen har vi som vanligt inget påskpynt framme. Det är så tydligt: bara för att jag inte pyntar så blir det inget pynt. Förra året hade vi ett ris som svärmormor och barnen fixat när de var här en dag. Men att fixa det själv, nä, finns ingen ork för det. (Vi har en påse med påskpynt som jag tog med ner från källaren, men ingen har brytt sig om att sätta upp det.)

Fredrik har dock en påsktradition som han kör stenhårt med. Han gömmer påskägg med godis i till barnen på påskaftonsmorgonen. Påskharen tydligen.

När jag var liten hade vi inte den traditionen. Däremot, under min tonårstid köpte vi jättemycket godis som vi lade på en tallrik under varsin papier machéhöna. Sedan åt vi godis hela dagen och vi spelade ofta dataspel tillsammans.

Men som ni vet så är jag inte så mycket för att fira saker. Tycker att det är jobbigt med förväntningar och krav och att köpa presenter m.m. Firar typ bara jul, födelsedagar, midsommar, bröllopsdagen och kanske årsdagen. Helst helt utan presenter. Skulle heller aldrig få för mig att köpa kanelbullar eller semlor på deras dagar, men äter gärna om det bjuds. (Igår gjorde Fredrik våfflor.)

Men barnen firar ju påsken rätt bra ändå i skola/förskola och hos svärmormor. Och vi har ju iaf ett pynt, sötaste kaninen som Stella gjort.

image

(De små kaninerna som Molly gjorde för några veckor sen är försvunna någonstans.)

image

Ps. Lade mig vid halv elva idag och sov till 14. Var visst väldigt trött. Hade ställt ett alarm på 13.00 för att inte få sömnproblem ikväll, men det hade jag snabbt tystat och sen somnat om… ^^


Pressat även i drömmarna

26 mars, 2016

Jaha, då var det skoldrömmen igen då. Drömde att jag skulle plugga sista delkursen innan examen och skriva en fet c-uppsats. Tydligen något jag inte klarat av tidigare.

Sen fick jag ångest när jag insåg att studiebidraget skulle sänka min inkomst med 3000kr mot sjukpenningen. Hur skulle vi klara detta i ett halvår?

Skoldrömmarna kommer alltid när jag försökt göra mer än vad jag klarar av. Gymnasiet och högskolan har för mig varit att vända ut och in på mig själv.

Jag har koncentrationssvårigheter och har svårt att lära mig genom att läsa och lyssna. Mitt enda sätt att plugga har varit att anteckna det viktiga, skriva frågor och svar och sedan repetera in absurdum. Hemtentor var väl mer min grej, då slapp jag lära mig allt utantill.

Uppsatserna var något av det mest stressiga jag varit med om. Mådde dåligt flera veckor på raken. (Har skrivit två b-uppsatser och en c-uppsats. Sket i d-kursen eftersom jag inte orkade mer.)

Så att jag skulle börja plugga igen sitter extremt långt inne. Antar att det är därför jag får kramp i hela själen när jag drömmer om det. En mardrömslik tillvaro med en massa press och yttre förväntningar.

Som gårdagen alltså.

Men nu har jag sagt nej till dagens släktkalas och jag tänker vila järnet. Kunde inte sova i förmiddags så jag gav F sovmorgon och vaktade på barnen så att de inte skulle gå upp på övervåningen.

Nu ska jag snart lägga mig igen och förhoppningsvis drömma om något mindre kravfyllt.

Ps. Alla drömmer flera gånger varje natt, men många minns inte sina drömmar. Jag brukar minnas minst en eller två per natt, dels eftersom jag tränat genom att skriva ner drömmarna direkt när jag vaknar och dels genom att jag tänker igenom drömmen direkt. Känslan från drömmen hänger ofta kvar under dagen och mina drömmar är väldigt repetitiva. De brukar handla om den föregående dagens känslor och upplevelser.


%d bloggare gillar detta: