Frustration

Jag har en riktigt dålig dag. Hela familjen är hemma pga röd dag och Molly har feber och influensa (?) så vi har fått vara inne hela dagen. Ha redan overrajdat flera gånger om och känner mig så dålig som inte orkar bidra mer.

Acceptansen är svår idag.

Har dåligt samvete eftersom en släkting bjuder in till påskträff i morgon. ”Det skulle betyda så mycket om du kom.”

Men jag ska försöka tänka om. Det enda som händer om jag inte kommer för denne person är att jag inte kommer. För mig innebär en resa över stan, 1-2h bland en massa folk och sen köra bil hem själv, en massa av de få skedar (energibitar) jag har. Kanske blir jag sängliggande resten av dagen eller dagen efter? Kanske orkar jag inte med kompisträffen jag bokat in på måndag?

Och sen börjar jag räkna och ställa folk mot varandra. Kompisen träffade jag för typ 7 veckor sen och släktingen för två veckor sen. Så då prioriterar jag ju givetvis kompisen, tänker jag. Det är dessutom mindre dränerande pga mindre grupp.

Fick nyligen meddela en annan bekant att jag inte orkar så mycket som denne vill. Men det är jobbigt. Vissa tar det personligt. Eller ja, det är ju inte så konstigt egentligen. Men när jag har så få energibitar per dag så måste jag ju prioritera. Jag prioriterar ju bort F och barnen och annat hela tiden. De har myskväll medan jag ligger i sängen och deppar.

Det är ju det som är skit med den här sjukdomen.

Idag tänker jag tycka synd om mig själv. Självvalidera. Det är inte konstigt att jag blir så frustrerad, för det är ju jobbigt att vara så här enormt begränsad. Och så vidare.

Lade upp denna på Instagram:

image

Idag har jag både skött hygienen, ätit några mål mat, lekt med barnen flera gånger, varit på vinden (!), dammat och röjt på entrévåningen (!) och vikt kläder (!). Det är ju minst två för mycket av de tre sistnämnda där. Men jag ville ju så gärna! Det behövdes.

Och nu ligger jag här helt utmattad och har nog spolat chansen att spela instrument med F i kväll. Kanske kommer jag vara sängliggande hela dagen i morgon?

Gaaaah!

Det går inte att vinna, bara att förlora.

När ska det här gå över? I maj har jag varit mer eller mindre utmattad i 2,5 år varav 1,5 år på heltid. Kommer jag att vara en sån där långrandig sak som tar typ 4-5 år på mig? Det ante mig i så fall med tanke på att jag har faktorer i hemmamiljön som försvårar min återhämtning.

Det känns som att jag slösar bort mitt liv här i mitt sovrum. Jag är så trött på dessa vita väggar, utsikten och tavlorna på väggen.

Men jag ska försöka vända detta till något bra. Jag ska, till skillnad från de som bara stressar på i sina hamsterhjul, försöka nå mina drömmar och leva det liv jag drömmer om. Om det är något jag faktiskt har nu här i sängen så är det tid att tänka. Och som jag tänker på min drömtillvaro.

Och den vill jag realisera.

Men först ska den här hjärnan tillfriskna.

Annonser

3 Responses to Frustration

  1. christerhansson skriver:

    Jag lär mig och får förståelse av det du skriver. Tack för att du delar med dig.

    Liked by 1 person

  2. Kronärtskocka skriver:

    Kompisen förstår och tar inte illa upp när du är rädd om dig själv! Det tycker jag är ansvarsfullt av dig. Många kramar!
    PS. Vill resen av familjen aktiveras på egen hand är de självklart välkomna! Alt att barnen sammanstrålar och springer av sig utomhus tillsammans på lämplig plats.

    Gilla

    • hippiemamman skriver:

      Det är långhelgens enda roliga, så jag vill gärna komma och laddar inför det. Men kanske behöver sitta i soffan lite mer än vanligt, vi får se. Men skönt att höra att du förstår min sits. Kanske borde ge bloggadressen till släkten? ^^

      Gilla

%d bloggare gillar detta: