Samma samma

28 april, 2016

Går in på avdelningen och letar upp min dotter. Hon är alltid djupt fokuserad på leken och ser inte mig. När jag säger hej ser hon trumpen ut. Jag avbröt hennes lek! Jag får ingen kram, men hon tar tag i mina händer och försöker klättra upp och ställa sig på mina knän. Jag orkar inte hålla emot och hon landar mjukt på rygg på golvet.

Efter någon minut rusar hon ut till kapprummet och hinner knappt säga hejdå. När jag kommer ut har hon gömt sig bakom Adams fack. Jag får inte leta; jag ska bara säga ”undrar var Stella är?”

Efter några sekunder skriker hon ”HAHA! Jag hade gömt mig hääär!” och så börjar hon flumma runt i kapprummet. Jag ber henne klä på sig och efter några påminnelser blir hon klar.

Hon springer före ut på gården och gömmer sig bakom träbilen. Jag går ut och säger ”Nämen… Var är Stella? Hon försvann!” När jag gått förbi bilen hoppar Stella fram och skriker av skratt.

När vi går ut genom grinden frågar Stella: ”vad har du med dig idag?” ”Vadå? Busskortet?” brukar jag svara då ifall hon inte råkar ha sin springcykel med sig. ”Jag tänkte att vi ska åka spårvagnen”, säger jag och Stella blir alltid lika besviken. ”Jag ville ju åka bilen”, säger hon. ”Men pappa har ju den. Han är på jobbet.”

Till slut går vi. Och då kör Stella sin parkour hela vägen hem.

Barn gillar ju verkligen upprepning. Samma samma varje dag.

Annonser

Onsdagsrapport

27 april, 2016

1. Kan helt klart vänja mig vid dessa enbarnseftermiddagar. I måndags åkte Stella hem till Tilda, igår var Molly hos Jennifer och idag följde Stella med Li hem. Vi hämtar dem vid halv sju-sju och får därmed egentid med det andra barnet under tiden.

Idag åkte Molly rullskridskor för första gången (med mig som stöd), i måndags pysslade vi en pennburk och igår lekte jag med duplo och sjöng Mamma Mu-sånger med Stella.

image

2. Tomaterna är stora och får knappt plats i fönstret. Längtar till utplanteringen om 3-5 veckor.

3. Saker på göralistan börjar ordna upp sig. Trodde dock att jag skulle få spatt igår kväll när vi skulle boka den sista resvägen av tre. Det såg ut som att nattåget mellan Boden och Hudiksvall var fullbokat (dagen innan fanns det plats! Men då hann vi bara med de två flygbokningarna.)
Men sen testade vi från Luleå till Hudik och då gick det. Antar att någon skulle till Luleå eller nåt. Men det blir bara 2 mil (?) längre så det gör inget.

Nu är iaf allt bokat och klart och vi är redo för åtta dagar i Norrbotten och tre dagar i Gnarp utanför Sundsvall och BRÖLLOP! (Dock har vi inga kläder än, men det får vi greja. Vi ska ju på nästa syskonbröllop två veckor senare.)

4. Lajv om en vecka och jag är helt klar med mina saker sen några dagar. Ska bara göra gammaldags papper genom tebad. Fredrik syr som en tok på kvällarna. Han har typ tunika och byxor kvar och är nästan klar med skinnrock och kjortel. På lördag kör vi heldag med sömnad tillsammans med svågern och S som vi ska åka med.

Jag måste dock provgå mina skinnskor i skogen. De kan ju inte se helt nya och rena ut (vanligt lajvarmisstag när det gäller kläder som iofs brukar lösa sig efter några dygn i skogen, särskilt om det är lerigt.)

image

5. Står dagligen och beundrar/inspekterar mina rabatter och allt fint som växer där. Tog några foton idag.

image

image

image

6. Bästa ordet: matdjur. Stella frågade mig igår när hon matade mig med sin leksaksmat om jag ville ha matdjur. Jag sa så klart ja (utan att veta vad det var) och maten förvandlades till en morrande t-rex och ett tuffande tåg. Supersmart ord ju!


Blomrockad

26 april, 2016

image

Nya blommor i dagens utsikt!

Tomatplantorna har trängt ut flitiga lisorna från lysrörsfönstret och det börjar bli trångt för palettbladen i vardagsrummet. Så nu får de stå här.

Det har även blivit möjligt att skicka växter på posten nu, så igår fick jag hem den gröna paletten med krulliga blad samt en vinröd sak som ligger i återupplivningsbad. Den blev lite ledsen igår så vi får se om den överlever. (Bytte dem mot två andra sticklingar som jag skickade igår.)

Flera av mina försådder blommar redan. Jag har inte varit med om det tidigare. Men jag har ju sått tidigt i år och lysrören bidrar nog en hel del.

Nu ska vi bara lyckas tränga ihop oss de sista 4-6 veckorna innan växterna kan flytta ut. Det blir en lättnad för oss alla.

image

Växtrummet


Läskiga vardagshändelser

25 april, 2016

När en beställer flygbiljetter utan ombokningsskydd (pga apdyrt) och kollar igenom alla detaljerna supernoggrannt och knappt vågar trycka på boka.

image

image

Ps. Nu har vi bokat två av tre resvägar. Den sista hann vi inte med innan nattning eftersom det tog fyrtiofem minuter att trippelkolla alla uppgifter!

Ps2. Det blir (nog) nattåg från Boden till Hudiksvall. Känns rimligast även om det var dyrare. Inga byten och åker mellan 22-07.


Jag är ingen projektledare ju!

25 april, 2016

En kan ju inte tro att jag är sjukskriven, det ser snart ut som att jag jobbar heltid som projektledare. Det börjar bli lite väl många lösa trådar och ”återkommer” och ”ska bara stämma av med F först” osv. Vi har långa avstämningssamtal varje kväll.

Igår skulle jag försöka boka resan till Norrbotten och syrrans bröllop utanför Sundsvall. Tre resvägar. Men nopes. Efter typ fyra telefonsamtal med pappa och A som tar bilen ner och ska sammanstråla med oss (och hämta upp oss på stationer m.m.), så är vi fortfarande inte eniga om det bästa alternativet (jag och F är mest oense dvs.). Det finns för fasiken inga rimliga prisvärda krångelfria sätt att ta sig mellan Luleå och Hudiksvall för fyra personer. (Vi har googlat flyg+tåg, nattåg, dagtåg (3 byten!) och hyrbil.)

Så här ser listan ut nu när lördagens lajvsömnadsträff, mitt besök på jobbet på fredag (avstämt med tre personer), hur vi ska transportera oss till lajvet, Stellas lek hos ny kompis idag och ett mail till läraren angående Mollys läxor är avstämda och/eller bokade. (Vissa har F bokat, men jag har varit inblandad i alltihop.)

I listan finns nu resten av sakerna ska stämmas av med en massa olika personer, varav vissa ska ringa tillbaka.

image

Usch, jag är verkligen inte gjord för det här projektlederiet. Men jag antar att det är så här det är att ha barn. Allt på samma gång. Att arrangera för fyra personer när man bara är en eller två vuxna.

Ps. F arrangerar också väldigt mycket och blir väldigt sliten av det. Eftersom jag mått lite bättre på sistone så har jag tagit lite mer än tidigare och nu råkade allt samla sig på hög på samma gång. Suck!


Drömmar och verklighet

24 april, 2016

Jag hatar packadrömmar. I natt var vi på väg hem från ett lajv och försökte packa ihop allt i hotellrummet (!) där vi hade bott. Barnen hade spridit ut sina leksaker överallt och det tog evigheter att forsla ut allt. Till slut kom arrangörerna och hjälpte till. De började rengöra köket och bära ut de allmänna grejerna.

När jag kom bort till parkeringen såg jag att alla andra deltagare stod och suckade och väntade på oss. Jag sa typ ”men hjälp till då så går det lite snabbare!”

Sen sa jag att vi hade fått det allra sämsta lägret eftersom det låg så himla långt bort. Och ungarna hade packat med alldeles för många saker.

Frustrationen!

Jag undrar vad jag gjorde igår som triggade denna dröm. Måste ju känt mig stressad och att situationen känts ohållbar på något vis.

I nästa dröm skulle jag sova i ett kollektiv, men så hade jag glömt min necessär och kunde inte borsta tänderna. Jag råkade störa två andra boende på väg till toaletten och när jag väl skulle lägga mig så var en massa lampor tända. Hittade knappt lampknapparna. Råkade dessutom slå på en dammsugare som lät högt när jag skulle slå av en lampa. Var rädd för att störa och fick liksom inte den möjlighet jag behövde till att sova.

Antar att det kommer sig av att jag hängde en hel del med barnen igår och inte vilade i avskildhet förrän vid tretiden. Var dessutom tvungen att gå upp med dem mellan 7.30-9 så att F fick sova lite. Betade även av en del på att göra-listan.

Jaha. Så var det med den saken. Men idag har de åkt iväg på shoppingrunda (lajvtyg, tights, skor) så idag får jag vila några timmar.

Det är så dubbelt det där. Jag vill ju hänga med dem för att inte bli så ensam även på helgerna, men samtidigt blir jag trött efter bara några få timmar.


Att vara närvarande i livet

21 april, 2016

Något som har varit positivt i allt det negativa med utmattningen är att jag verkligen lärt mig att slappna av, göra ingenting och vara sådär mindful.

Jag håller inte på med meditation (längre), men jag kan ligga och titta på molnen eller följa bladen som fladdrar i vinden en lång stund.

Jag sa till min psykolog att detta är något som många andra skulle behöva lära sig. Förr stressade jag vart jag än skulle och hade inte ro att stanna till och titta på vitsipporna eller nötveckan som hoppade upp och ner längs trädstammen. Men nu har jag har tid att stanna och titta på sniglar med barnen. (Inte bara för att jag är sjukskriven men just för att jag inte är så uppvarvad hela tiden.)

Idag på vägen hem från förskolan såg Stella en katt. Hon satte sig på huk, sträckte fram handen och sa kss kss kss precis som jag lärt henne. Och katten kom. Stella blev så glad.

image

image

image

Vi stannade en lång stund och klappade katten. Den var så lik min gamla Pandis.
Stella tyckte att den var rolig när den pussade henne och jag berättade att den blandade lukter med oss för att vi ska lukta likadant.

Det är sånt här som jag vill uppleva i livet. Ett barns möte med en katt. Jag vill inte ständigt skynda vidare till nästa syssla. Jag vill inte missa mina barns uppväxt. (Jag har ju varit där, men har jag varit närvarande tidigare?)

Evolutionärt är människan anpassad för att ”arbeta” (samla mat, göra hushållssysslor) tre-fyra timmar per dag. Resten av tiden sitter vi och pysslar och pratar med varandra runt lägerelden.

Jag tror inte på detta kapitalistiska stressade konsumtionssamhälle. Det måste finnas ett annat sätt. Dela på jobben, få mer tid över, minska konsumtionen (så att andra kan öka sin (dvs de som lever fattigt idag)). Hinna leva istället för jobba och stressa tills vi blir sjuka och dör. Men det är inte lätt, det är det inte. Särskilt inte eftersom människan som art strävar efter mer, mer, mer och ständig utveckling. Det är svårt att inte jämföra sig med andra.

Men jag ska iaf försöka fortsätta ta mig tid och ro till att titta på humlorna och klappa katter med mitt barn. Livet är ju dagarna som går.

Ps. Frågade Stella om hon föredrar katter eller hundar och hon svarade katter. Hon är en av oss!! (Molly svarar både och, men jag tror att hon är en hundmänniska för hon är mer hårdhänt och energisk (och valhänt med katter!) och hon har älskat hundar sen hon var ett år och låtsasskällde varje gång hon såg en hund ute.)


%d bloggare gillar detta: