Tredje typ-gräsänkedagen

5 april, 2016

Jahopp. Idag har jag lämnat barn, sovit, servat sjuk make, duschat, hämtat barn, varit på utvecklingssamtal i skolan, röjt lite och nattat barn.

L kom hit efter jobbet och sa: ”sätt mig i arbete! Säg vad jag ska göra!” Fattar ni hur mycket det är värt? Nu har L på två timmar gjort typ vad jag orkar med på en hel vecka. Sanslöst effektivt det där med energi! Tusen tack L! Känns som en dyrbar present!

F låg och skakade av frossa när jag hittade honom i källaren vid halv åtta. Slängde på honom fyra filtar. Skojar inte.

När barnen sov vid nio hade han 40 graders feber och ingen tröja. Men han piggnade till gradvis efter vatten, mat, medicin och lite godis. Muskelvärken är värst säger han.

3-5 dagar varar influensor sägs det. Hoppas han blir frisk/feberfri i morgon (fjärde dagen). Jag ligger på gränsen för vad jag klarar av. I morgon måste jag både hämta och lämna för tredje dagen i rad. Men Molly ska iaf till en kompis så jag slipper tänka på middag åt henne.

Får mer och mer känna på det där livet som ensamstående. (Minus energin.) Det verkar vara otroligt tufft. Kan särskilt tänka mig hur svårt det blir när en blir sjuk. Fredrik har knappt kunnat röra sig på hela dagen.

Men det är tur att det är övergående.

Annonser

När vardagen innebär att släcka bränder

5 april, 2016

När jag berättar om mitt utmattningssyndrom så får jag ofta tips om hur jag skulle kunna få mer återhämtning i vardagen, t ex resa bort och låna en stuga/ett rum, promenera, äta bättre osv.

Jättebra grejer alltihop.

Folk undrar lite försynt varför jag inte tar tag i saker. Sanningen är den att jag tar itu med en massa saker. Allvarligare saker. Mer nödvändiga saker.

Jag har ett barn med särskilda behov och det tar mycket tid och energi i anspråk. Energi som jag egentligen inte har. (Sen har jag även ytterligare ett barn som också vill ha uppmärksamhet och tid med mig.)

Trots att jag är hemma jämt så kan en jämställa mig med en heltidsarbetande med tanke på hur mycket tid och energi vilandet tar. Det är ytterst sällan jag hinner med något vettigt i hemmet dagtid. När jag hämtat barnen går jag oftast och lägger mig igen för att orka laga mat en timme senare.

Fredrik jobbar ca 85% och hämtar barnen två dagar i veckan. Ändå är det som att vi inte ställt om tankesystemet från när jag jobbade 75% och han 85% och vi faktiskt hade vissa marginaler.

Jag tänker att det där med brandsläckning är lite samma som det faktum att många fattiga inte klarar att ta sig ur sin fattigdom själva. Vissa anser ju att alla är sin egen lyckas smed och att en bara ska ta tag i sitt liv. Söka ett bättre jobb, bli fri från sin psykiska ohälsa, ta sig ur missbruk eller ett förhållande med misshandel.

Men när all energi går åt till det tunga jobbet/rädsla/psykisk ohälsa/sjukdom/vardagslogistik så finns det inte mycket rum kvar för att se långsiktiga lösningar. De som anser annat är väldigt priviligerade.

Men med hjälp utifrån kan en börja ta små steg i en ny riktning. Jag får hjälp från flera håll nu. Jag har blivit bättre på att be om hjälp och att sluta skämmas. Eller jo, det känns fortfarande jobbigt, men jag vet nu att vi behöver hjälp och vi har rätt till den.

Periodvis kommer jag in i en lugnare fas när jag faktiskt kan ägna mig åt återhämtning på riktigt. Men sen kommer en vabbperiod, Fredriks (ofrivilliga) bortakvällar, en aktivitetsintensiv period i skola/förskola, högtider osv. och då trillar vi dit igen. Det blir så när marginalerna är små.

Men mitt nätverk är i alla fall guld värt. Idag kommer L hem till oss och röjer upp/hjälper till med middag och barn. Ska be om hjälp från någon i morgon också om F fortfarande är lika dålig.


5 april, 2016

Fredrik är JÄTTESJUK och sängliggande och svarar ”jättedåligt faktiskt” varje gång jag frågar hur det är. Han är så matt att han inte ens orkar gå efter en värktablett. Feber, frossa/värme, muskelvärk, ont i halsen och hosta. Tror inte jag sett honom så här dålig nån gång under dessa 14,5 år tillsammans. Han är inte den som kinkar sig i onödan direkt. Ingen man-flu-typ.

Såååå…

Igår hämtade jag Stella, lagade jag mat från grunden och städade hela köket medan barnen badade. Trodde att en tablett skulle göra susen så att F kunde natta. Men det gjorde den inte.

Så sen hängde jag en tvätt, bröt ihop och kom igen och nattade barnen efter kvällsbestyren. Sov pissdåligt pga vaken Stella och låg vaken på morgontimmarna. Lämnade.

Nu ska jag snart lägga mig igen.

Dagens viktigaste uppdrag är att försöka få hjälp. Gärna idag, men absolut senast i morgon. Känner mig redan nu jätteutmattad och bättre kommer det inte att bli.

I eftermiddag är det utvecklingssamtal för Molly, så då får jag hämta Stella och ta med henne dit eftersom F inte kan gå på samtalet som planerat.

Sen måste jag beställa mat också. Och göra allt ikväll. Jag som knappt orkar hälften i vanliga fall.

Tjohooo…

Får väl iaf skratta mig lycklig över att vi iaf inte vabbar sjuka barn och att jag inte, peppar peppar, blivit sjuk också. För i så fall behöver vi verkligen hjälp med allt.

Snälla bli frisk snabbt! Vår vardag är bräcklig som den är. Jag som utmattningssjuk orkar ju knappt dra runt mig själv, hur ska jag kunna ta hand om två barn och en sjuk make?


%d bloggare gillar detta: