När vardagen innebär att släcka bränder

När jag berättar om mitt utmattningssyndrom så får jag ofta tips om hur jag skulle kunna få mer återhämtning i vardagen, t ex resa bort och låna en stuga/ett rum, promenera, äta bättre osv.

Jättebra grejer alltihop.

Folk undrar lite försynt varför jag inte tar tag i saker. Sanningen är den att jag tar itu med en massa saker. Allvarligare saker. Mer nödvändiga saker.

Jag har ett barn med särskilda behov och det tar mycket tid och energi i anspråk. Energi som jag egentligen inte har. (Sen har jag även ytterligare ett barn som också vill ha uppmärksamhet och tid med mig.)

Trots att jag är hemma jämt så kan en jämställa mig med en heltidsarbetande med tanke på hur mycket tid och energi vilandet tar. Det är ytterst sällan jag hinner med något vettigt i hemmet dagtid. När jag hämtat barnen går jag oftast och lägger mig igen för att orka laga mat en timme senare.

Fredrik jobbar ca 85% och hämtar barnen två dagar i veckan. Ändå är det som att vi inte ställt om tankesystemet från när jag jobbade 75% och han 85% och vi faktiskt hade vissa marginaler.

Jag tänker att det där med brandsläckning är lite samma som det faktum att många fattiga inte klarar att ta sig ur sin fattigdom själva. Vissa anser ju att alla är sin egen lyckas smed och att en bara ska ta tag i sitt liv. Söka ett bättre jobb, bli fri från sin psykiska ohälsa, ta sig ur missbruk eller ett förhållande med misshandel.

Men när all energi går åt till det tunga jobbet/rädsla/psykisk ohälsa/sjukdom/vardagslogistik så finns det inte mycket rum kvar för att se långsiktiga lösningar. De som anser annat är väldigt priviligerade.

Men med hjälp utifrån kan en börja ta små steg i en ny riktning. Jag får hjälp från flera håll nu. Jag har blivit bättre på att be om hjälp och att sluta skämmas. Eller jo, det känns fortfarande jobbigt, men jag vet nu att vi behöver hjälp och vi har rätt till den.

Periodvis kommer jag in i en lugnare fas när jag faktiskt kan ägna mig åt återhämtning på riktigt. Men sen kommer en vabbperiod, Fredriks (ofrivilliga) bortakvällar, en aktivitetsintensiv period i skola/förskola, högtider osv. och då trillar vi dit igen. Det blir så när marginalerna är små.

Men mitt nätverk är i alla fall guld värt. Idag kommer L hem till oss och röjer upp/hjälper till med middag och barn. Ska be om hjälp från någon i morgon också om F fortfarande är lika dålig.

Annonser

One Response to När vardagen innebär att släcka bränder

  1. Hanna skriver:

    Vilket klokt inlägg, Sara!

    Liked by 1 person

%d bloggare gillar detta: