Fredriks öron

8 april, 2016

Jamen… Så sprack Fredriks trumhinna i natt. Han hade sanslöst ont igår kväll och i natt sa det plopp. Det kom ut lite  blodblandad vätska.

Nyss var han på jourcentralen igen, två dagar sen sist. Men idag var det bara några i kö, folk har väl bättre saker för sig än att vara sjuka på fredagar antar jag…

Läkaren hade först tittat i det mindre sjuka örat och sagt: ”ÖRONINFLAMMATION! Om det här var det bra örat vill jag inte veta hur det dåliga ser ut…” Sen tittade han i det dåliga…

Nu har F fått en starkare antibiotika för den han fått för halsflussen var för svag. Kul. Jättekul.

Så nu har han alltså klämt in en fyradagars influensa, halsfluss och dubbelsidig öroninflammation med två läkarbesök och två penicillinkurer på sex dagar.

Det kanske räcker så? Ska vi säga så?

Annonser

Fyraåringsfunderingar

8 april, 2016

Stella: Varför måste du vara så vuxlig?
Sara: Va?
Stella: Vuxlig!
Sara: Vuxen menar du? Vadå då?
Stella: Ja, men tjata om vad jag ska göra och sådär.
Sara: Ja, men skulle du vilja städa efter både dig och mig …och Molly och Fredrik?
Stella: Nää… *städar upp efter sig*

Just det. Är tyvärr bara vuxlig för att jag måste.


Sluta göra våld på min person

8 april, 2016

Som introvert och hsp är mina basala behov av sömn, regelbundna måltider, ensamtid, lugn och ro m.m. väldigt tydliga och svåra att rucka på. Jag blir helt enkelt väldigt påverkad av när jag inte får det jag behöver (till skillnad mot mer stabila typer eller såna som knappt verkar ha behov alls, som Molly och Fredrik). Jag blir sur, grinig, trött och otrevlig.

image

Jag har i cirka 30 år gått runt och försökt anpassa mig till omgivningen så gott det går. Jag har smugit undan när jag behövt ensamtid, jag har tagit med ett äpple när middagen dröjt flera timmar hemma hos någon vi hälsat på och jag har stannat uppemot 5-6h hemma hos folk trots att jag egentligen bara klarar 3-4h utan att bli överstimulerad och introverttrött.

Sen jag blev utmattad har jag blivit tvungen att se till mina egna behov. I höstas sa min psykolog att jag behöver bli mer öppen med vem jag är och mina behov. Detta ständiga våld på min person har bidragit till min utmattning.

Jag har lagt bort masken och jobbar på att bli mindre hemlig. Även om det inte är så kul att vara så här inflexibel så måste jag lyssna på mig själv. Särskilt nu när jag är utmattad.

Jag följer helt enkelt inte med på stimmiga släktkalas eller långa träffar med Fs familj längre. Om jag ska följa med så får vi/jag åka hem efter cirka 2h nu när jag är sjuk. Därmed basta.

Extra skönt är det när mina vänner och släktingar skickar hem mig eller säger att jag ska gå upp och vila. De meddelar bestämt att jag inte alls ska hjälpa till med matlagningen och att jag ska sätta mig ner vid bordet.

image

Det är svårt att bryta konventioner kring när det är lämpligt att avvika/gå hem/äta m.m. men det går. (En av mina närstående som också är introvert och ännu mer hsp än jag har också börjat med detta och det är skönt att vi är två.)

Det är tråkigt att inte vara den där flexibla typen (särskilt som jag blir jämförd med Fredrik hela tiden), men nu är det här mitt liv och jag måste ju få bestämma att jag ska få må bra.

Att någon annan vill att jag ska vara med på något får aldrig gå före min hälsa. Vill de ha med mig så får det vara på mina villkor. Jag träffas hellre i liten grupp och kvällstid (eftersom jag är piggast efter 19 numera). Folk som inte kan respektera mig får jag tyvärr välja bort.

Så får det bli.


%d bloggare gillar detta: