Jag är ingen projektledare ju!

En kan ju inte tro att jag är sjukskriven, det ser snart ut som att jag jobbar heltid som projektledare. Det börjar bli lite väl många lösa trådar och ”återkommer” och ”ska bara stämma av med F först” osv. Vi har långa avstämningssamtal varje kväll.

Igår skulle jag försöka boka resan till Norrbotten och syrrans bröllop utanför Sundsvall. Tre resvägar. Men nopes. Efter typ fyra telefonsamtal med pappa och A som tar bilen ner och ska sammanstråla med oss (och hämta upp oss på stationer m.m.), så är vi fortfarande inte eniga om det bästa alternativet (jag och F är mest oense dvs.). Det finns för fasiken inga rimliga prisvärda krångelfria sätt att ta sig mellan Luleå och Hudiksvall för fyra personer. (Vi har googlat flyg+tåg, nattåg, dagtåg (3 byten!) och hyrbil.)

Så här ser listan ut nu när lördagens lajvsömnadsträff, mitt besök på jobbet på fredag (avstämt med tre personer), hur vi ska transportera oss till lajvet, Stellas lek hos ny kompis idag och ett mail till läraren angående Mollys läxor är avstämda och/eller bokade. (Vissa har F bokat, men jag har varit inblandad i alltihop.)

I listan finns nu resten av sakerna ska stämmas av med en massa olika personer, varav vissa ska ringa tillbaka.

image

Usch, jag är verkligen inte gjord för det här projektlederiet. Men jag antar att det är så här det är att ha barn. Allt på samma gång. Att arrangera för fyra personer när man bara är en eller två vuxna.

Ps. F arrangerar också väldigt mycket och blir väldigt sliten av det. Eftersom jag mått lite bättre på sistone så har jag tagit lite mer än tidigare och nu råkade allt samla sig på hög på samma gång. Suck!

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: