Samma samma

Går in på avdelningen och letar upp min dotter. Hon är alltid djupt fokuserad på leken och ser inte mig. När jag säger hej ser hon trumpen ut. Jag avbröt hennes lek! Jag får ingen kram, men hon tar tag i mina händer och försöker klättra upp och ställa sig på mina knän. Jag orkar inte hålla emot och hon landar mjukt på rygg på golvet.

Efter någon minut rusar hon ut till kapprummet och hinner knappt säga hejdå. När jag kommer ut har hon gömt sig bakom Adams fack. Jag får inte leta; jag ska bara säga ”undrar var Stella är?”

Efter några sekunder skriker hon ”HAHA! Jag hade gömt mig hääär!” och så börjar hon flumma runt i kapprummet. Jag ber henne klä på sig och efter några påminnelser blir hon klar.

Hon springer före ut på gården och gömmer sig bakom träbilen. Jag går ut och säger ”Nämen… Var är Stella? Hon försvann!” När jag gått förbi bilen hoppar Stella fram och skriker av skratt.

När vi går ut genom grinden frågar Stella: ”vad har du med dig idag?” ”Vadå? Busskortet?” brukar jag svara då ifall hon inte råkar ha sin springcykel med sig. ”Jag tänkte att vi ska åka spårvagnen”, säger jag och Stella blir alltid lika besviken. ”Jag ville ju åka bilen”, säger hon. ”Men pappa har ju den. Han är på jobbet.”

Till slut går vi. Och då kör Stella sin parkour hela vägen hem.

Barn gillar ju verkligen upprepning. Samma samma varje dag.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: