Nån slags färg äre

31 maj, 2016

Jag har alltid påstått att jag inte kan bli brun och att jag bara får fler fräknar istället.

Men de senaste två åren har jag blivit…eh…skulle inte kalla det brun, alltså så där kolabrun som andra nordbor kan bli, men jag har fått ”lite färg”.

image

Denna effekt kommer från vad jag skulle vilja kalla ”trädgårdsmästare i t-shirt”. Jag har varit ute i trädgården och grejat nästan alla dagar sedan februari-mars och har därmed vant huden steg för steg vid solen. (Men sitter typ aldrig i solen mellan maj-augusti pga rädd för hudcancer.)

Men det är ju mest bruna prickar, det är det. Min man ser likadan ut förutom att han har röda prickar. Hur ironiskt är det inte att just vi två träffade varandra och fick två barn med jä-hä-hättedåliga anlag när det gäller huden?

Molly är ju prickig i ansiktet nu och Stella har fått sina första prickar på näsan och kinderna.

Ps. När jag var barn fram till cirka 15 års ålder HATADE jag mina fräknar. Skämdes för dem. Numera bryr jag mig inte.

Ps2. När barn går fram och frågar om dem (händer oftare än vad en kan tro) så brukar jag säga att min mamma är en gepard. Då ser barnen sådär häpna ut och vet inte vad de ska tro. (Körde den senast i söndags på Stella som är i perfekt ålder för den nu.)

Annonser

Värmens klagan

31 maj, 2016

Glöm allt jag skrev i morse. Det är inte alls trevligt med värme och det räcker inte alls med lite fotbad. Fy fasiken.

Idag har jag varvat vila i sängen framför fläkten med freakin’ fotbad under parasollet i trädgården. Inte ens på framsidan var det svalt nog. Gick runt i poolen som till råga på allt blivit uppvärmd, så nu var inte ens den sval och skön.

Promenaden till och från förskolan var en mardröm trots vatten och iskall vattenflaska (i stål) med mig. I morgon får det väl bli att surra fast en isklamp på huvudet… Jag och Molly gick till och med in i en vattenspridare samt att jag hällde vatten på huvudet upprepade gånger.

Tur att det började åska och regna på kvällen, för det var så hett och kvavt både inne och ute.

Och idag var det alltså ”bara” 26 grader i skuggan. Då har jag ändå varit med om när det är typ 35 grader, både i Sverige och utomlands. Fy fasiken.

Jag blir väldigt allmänpåverkad av värme, det är väldigt tröttsamt. Det är samma sak som när jag blir hungrig eller när jag behöver en introvert paus, jag blir otrevlig, orkar inte kommunicera och går in i något slags överlevarläge. Tre fjärdedelar av familjen har varit på dåligt humör idag och jag antar att det är ganska vanligt att bli sänkt av värme. (Tänker samtidigt på ultralöparna som springer i raviner med 40 gradig värme…! Eller de som yogar i samma temperatur. CRAZY!)

Jallefall. I morgon kanske jag får sitta i källaren då helt enkelt. Som under värmeböljan i juli 2014.

PS. Min värmekänslighet sätter verkligen stopp för mina planer på att besöka en mängd främmande länder, det är väldigt irriterande. Skulle t ex vilja besöka regnskogen, men jag klarar ju inte ens av en bastu eller en spårvagnsresa när det är typ 25 grader, så det är väl bara att glömma. Andas varm luft liksom?


Värme och vatten

31 maj, 2016

Sista maj idag, känns helt sjukt. Våren bara flög förbi. Men jag är ju 33 år nu, börjar bli gammal. Snart kommer månader kännas som veckor. Kanske.

Vi har värmebölja här i Göteborg och jag pinas över det faktum att det blir vår tredje sommar utan markiser. Halva vårt hus ligger i söderläge och det blir fruktansvärt varmt inomhus så fort det blir över 23-24 grader utomhus. När det är över 30 kan en knappt andas utan får hålla till i källaren.

Vi hade planer på markiser förra året, men det blev aldrig av. F och hans pappa var t o m och pratade med några markisföretag. Men sen var inte sommaren så varm heller.

Detta år har vi helt enkelt inte råd eftersom hela sparkapitalet gick åt till badrumsrenoveringarna och uppstarten av Fs företag. Vi behöver börja bygga upp vår buffert först innan markiser för omkring 20 papp kan prioriteras.

Så det blir en varm sommar inomhus igen. Tur att vi åtminstone har en golvfläkt i sovrummet.

Men i övrigt är jag väldigt glad över försommaren och vädret. Vi har en ny plaskpool i trädgården och igår när det var så varmt var det skönt att svalka fötterna en stund. Kalla fötter kyler ner hela kroppen en bra stund efteråt.

Vi har även köpt ett litet parasollställ som enkelt kan flyttas runt på gräsmattan. Vi klippte nämligen ner päronträdet rejält förra året, så hängmattan är inte skuggad längre. Sen är parasollet bra när jag ska sitta och greja med odlingar och annat.

Men när det är 25 grader och solen ligger på, då är det bra ”äkta” skugga som gäller, dvs från stora saker som t ex hus eller träd. Brukar sätta mig på trappen eller lilla altanen på framsidan när det är som varmast.

Det finns ju verkligen både för- och nackdelar med söderläge… Men växterna stormtrivs ju i alla fall.

Var ute och vattnade igår vid 23 för att inte vattnet skulle avdunsta direkt. Känns så slösigt att hälla färskt dricksvatten på dem. Men nu har jag äntligen hittat ett bra ställe för en regntunna. Ska koppla den till stupröret och en slang ner i avloppet så att tunnan aldrig blir överfull.

Sen känns det rätt slösigt att fylla poolen när barnen leker med den en liten stund och sen tröttnar pga kallt. Men jag har kommit på att jag kan vattna med poolvattnet och då får vi dubbel glädje av det.

Men som sagt, regntunna får det bli. Hade planer på det förrförra sommaren också, men då regnade det inte en enda gång under 5-6 veckors tid mitt i högsommaren. Helt sanslöst! Förra året måste det ha regnat oftare för då såg jag inte vattnandet som ett problem.

Har i alla fall börjat vattna med avfuktarens vatten från tvättstugan, många bäckar små. 🙂

image

Vi fick äntligen ihop barnens lektält i söndags. De fick det av sin farmor för två år sen men pinnarna var så veka att de bara gick av. I två omgångar har vi försökt spjäla upp och byta ut pinnar men det har inte funkat. I söndags hivade vi de gamla pinnarna och ordnade nya pinnar i bambu. Nu ska det väl hålla ändå.

Kalendersommar i morgon alltså, hur fort gick inte det?

image


Detta fantastiska hände idag

30 maj, 2016

Idag träffade jag läkaren tillsammans med min psykolog. Jag frågade när det kan vara läge att börja arbetsträna och läkaren sa att jag inte behövde börja på 25% direkt (sjukskrivning kan bara ges på nivåerna 25, 50, 75 och 100%) utan att jag kunde börja med arbetsplatsförlagd rehabilitering. Då kan jag mjukstarta med att jobba två timmar två gånger i veckan (och få s.k. rehabiliteringsersättning som är samma som sjukpenningen).

Så efter lite överläggning kom vi fram till att jag skulle kunna börja med detta efter sommaren (augusti-september). Det låter ju fantastiskt bra! Då har jag tre månader på mig att testa det där med att jobba innan jag måste upp på 25%. (Är jättepepp på att börja jobba igen, men är jätterädd för bakslag och för att trilla dit igen, så jag vill ta det försiktigt.)

Så om 2,5-3 månader kör vi! (lite lagom sakta men säkert framåt, vill säga… ^^)

 


Uppvaktning undanbedes…

29 maj, 2016

Jahopp, då var det 33 år sedan jag föddes. Tycker inte att det är så mycket att fira längre dock… Innan jag fyllde 31 så räknade jag ner, men nu när jag passerat min mentala ålder så känner jag bara åldersnoja.

Jaja, men det finns ju några fördelar med att fylla år. God frukost med juice, färsk frukt och nybakat bröd t ex. Och presenter från familjen:

image

Barnen valde kortet och ritade varsin gerbil.

image

Jippie, jag ska få bokashikompost precis som jag önskade mig! (De kostar en slant så jag kunde inte med att bara köpa. Till födelsedagar brukar jag passa på att önska mig sånt jag normalt sett inte unnar mig.)

Om en stund ska vi paddla kanot i Delsjön. Vi har tjugo grader här så det blir nog häng i trädgården övrig tid.

Men i övrigt känner jag mest så här i sann introvertig anda. SCHHHH! Förstår verkligen de som sätter in annonser i tidningen ”uppvaktning undanbedes”.

image

Ps. Slutade fira födelsedagen med uppväxtfamiljen för några år sedan (vi valde bort presenter/julklappar till andra än barn för typ tio år sen) och bortsett från 30-årsdagen har jag inte haft kalas för mig sen jag var typ 12 år. Gillar inte att stå i centrum. Så nä, jag firar helst lågmält med min familj.


En bok om min hemarena

28 maj, 2016

Jag brukar lyssna på feel good-romaner på Storytel när jag ska somna. Då vill jag ha något lagom myspysigt så att jag inte ska ligga vaken i onödan. Den senaste boken jag lyssnade på var faktiskt extra mysig. Kom på mig själv med att längta efter att få höra resten.

kärlek sökesCarin Hjulströms bok Kärlek sökes handlar om frånskilda radioprataren Frida som efter att barnen flyttat ut börjar nätdejta för att hitta en ny partner. Hon träffar på en hel del skumma typer och det är rätt kul att få insyn i hur dejtingdjungeln kan se ut nuförtiden (när jag dejtade senast (2001) fanns varken dejtingsajter eller Tinder. Då var det typ Lunarstorm eller dylikt som gällde.).

Men det allra roligaste för mig är det faktum att berättelsen utspelar sig i min stadsdel Örgryte Härlanda i Göteborg. Frida bor i ett radhusområde i Kålltorp, rör sig i de närliggande områdena och går på dejt på olika ställen på Avenyn.

Jag upplever att 90% av alla svenska feel good-romaner utspelar sig i Stockholm och jag kan inte relatera särskilt mycket till alla dessa namedroppade adresser och hak. Men när Frida promenerar runt Härlanda Tjärn, dejtar på Evas Paley (som jag alltid uttalat päjli istället för palej ^^) och åker spårvagn och taxi förbi bäcken vid Bäckeliden i Örgryte, då kan jag verkligen se det framför mig. (Har dock aldrig varit på Evas Paley, bara sett skylten.)

I alla fall. Kul med en bok skriven i mina hemtrakter (sedan 14 år, är uppvuxen några mil söderut.)

Tack Carin Hjulström för en göteborgsbaserad roman! Nu ska jag lyssna på dina andra böcker om Frida.


Testat att träna

28 maj, 2016

Nu har jag testat ytterliggare en grej jag längtat efter dessa 1,5 år, nämligen att träna!

Har gjort några försök då och då men jag har inte vågat ta i med rädsla för att bli mer utmattad samt för att trigga kortisolproduktionen i kroppen. Yoga, stretch och promenader är det jag periodvis ägnat mig åt.

Häromdagen sprang jag ett hundratal meter i samband med en promenad och sen körde jag lite plankan, armhävningar, magövningar och benböj. Tio minuter ungefär.

Idag sprang jag kanske sju-åtta minuter med lite upp- och nedvarvningspromenad till det och några övningar efteråt. Jag börjar försiktigt.

Efter förra passet blev jag totalt ledbruten i flera dagar, men jag blev inte mer uppstressad eller utmattad.  Hoppas på samma efter detta.

Fick för övrigt chansen att testa löpsteget som beskrivs i Born to Run-boken, dvs att en kan sätta i trampdynorna först istället för hälarna för att minska skaderisken. Det kändes naturligt och bra. Nästan studsade fram på korta steg. (Som när en springer i uppförsbackar eller går barfota.) Idag hade jag mina vanliga löparskor men det finns tankar om att prova fivefingers (ej på asfalt) eller andra mindre dämpade skor för att bygga upp fotmusklerna.

Men i alla fall. Detta ska bli kul, jag älskar att träna. Eller ja, det är ju jobbigt så klart, men jag älskar endorfinerna och nöjdkänslan efteråt. Älskar att bli stark och att nå mina mål.

Ps. Vågade gå in på gymmets sajt för första gången på typ två år och kollade vilka klasser de kör nuförtiden. Så sugen! Men först måste jag börja jobba igen så att jag kan med att utnyttja friskvårdspengen. (Har ett fryst medlemskap sedan snart TVÅ år och det är 2,5 år sedan jag slutade gå dit pga utmattningen.)


%d bloggare gillar detta: