Att vara förälder till ett introvert barn

Jag som introvert får ibland frågor om hur en som förälder ska agera för att stärka sitt introverta barn. Och det kan ju tyvärr behövas.

Normen i det västerländska samhället är extroversion och därför är de introverta, som utgör kanske 30-40% av befolkningen, i minoritet. Idealet i samhället är att vara extrovert, alla förväntas delta på fester, after works, mingelpartyn och gilla att umgås i grupp. De som inte gillar detta avviker och jobbar ofta hårt på att dölja det för andra. De hittar på ursäkter. Vissa jobbar så hårt på det att de till och med tror att de är extroverta trots att de kanske aldrig kan hålla samma sociala tempo som övriga extroverter.

Det tog ett tag för mig att förstå att min yngsta dotter Stella är introvert eftersom hon inte är så utpräglat introvert som jag är. Molly däremot är väldigt extrovert och det märktes redan från ettårsåldern. Jag brukar se intro/extroversion som på en skala. Här ligger vi i min familj. (Orange streckad linje – de människor jag dras till.)

20141008_110350-e1412759174880

I alla fall. Eftersom det extroverta är idealet, så tänkte jag här sammanfatta en lite guide till att umgås med introverta barn. För det behövs (tydligen).

Det sitter i hjärnan
Jag kanske ska börja med att klargöra att extro/introversion handlar om två olika slags hjärnor. Vi reagerar olika på ämnet signalämnet dopamin och nervbanorna är olika långa vilket gör att vi reagerar, tänker och pratar olika. Eftersom intro/extroversion är medfött och sitter i hjärnan så är det alltså ingen idé att försöka förvränga sig själv, bättre då att anpassa sin vardag så att en mår så bra som möjligt.

Introvertas sociala energi
Introverta tankar energi i avskildhet medan extroverta tankar energi i sällskap av andra människor. Båda blir dränerade när de befinner sig i motsatt situation för länge och då blir de ofta rastlösa, lättirriterade och får svårt att fokusera. Den extroverta söker upp sällskap medan den introverta flyr in på sitt rum eller en toalett (i värsta fall). Extroverta har större behov av stimulans än introverta som ofta gillar lugnare aktiviteter som att läsa böcker, programmera eller umgås med djur.

fb_img_1455113661451.jpg

Introverta barn
Vi har väl alla sett dem. Barnen som står och gömmer sig bakom föräldrarnas ben och inte tinar upp på två minuter som de andra barnen. Barnen som blir förlägna när en försöker prata med dem och som inte verkar så sugna på att vara med utan kanske hellre tittar på.

Det är barnen som sitter under bordet på middagsbjudningen och som aldrig vågar gå fram till andra barn på lekplatsen. Barnen som kan sitta i evigheter och pilla med lego, färglägga teckningar eller sortera suddigum på egen hand.

Vad introverta barn behöver från sina föräldrar
Introverta barn behöver uppmuntran och bekräftelse. De behöver höra att det är fullkomligt fantastiskt att sjunka in i sig själv och sin hobby på sitt rum i flera timmar. De behöver höra att det inte finns några förväntningar på att de ska ha fem kompisar och leka varje dag efter skolan. (Det räcker ju bra med en eller två kompisar och att leka när en känner för det.)

Hur du anpassar sociala aktiviteter till barnet
Undersök hur länge ditt barns sociala energi räcker och försök anpassa era sociala tillställningar efter den tiden, eller ge barnet möjlighet till avskildhet. Visa respekt för ditt barn och lämna hen inte att ”tappa det” inför folk, för det kan göra att hen känner sig annorlunda och obekväm. Många introverta blir sura och aggressiva och får svårt att reglera sina känslor när energin är slut.

När barnet får slut på energi, erbjud hen att gå in i ett avskilt rum om det finns, när ni är hemma hos släkt och vänner. Om barnet blir osäker kan du alltid följa med och sitta där en stund så att barnet kan ladda om. Om barnet behöver längre tid på sig och ni är två föräldrar kan en förälder åka hem med barnet, medan en stannar kvar med eventuella syskon.

Att låta barnet sitta med en tidning/ipad eller låta barnen titta på TV tillsammans kan vara ett annat sätt. Då kan barnet skärma av och energin tar inte slut lika fort.

Vad du aldrig ska säga till ett introvert barn
– Vad tyst du är! Du som alltid är så pratsam hemma.
– Stå inte där och göm dig. Spring in till barnrummet och lek med dig!
– Jaså, här sitter du alldeles ensam… Ska du inte vara med de andra barnen?

20151217_131854.jpg

Vad introverta kan behöva hjälp med
Försäkra barnets kompisar om att barnet ibland är trött och behöver vila/vara själv och att det inte har något med kompisen i sig att göra. Be kompisen försöka igen en annan dag. Det är vanligt att barn ger upp om det introverta barnet säger nej en dag och det är ju synd om barnet ska förlora en kompis av den anledningen.

Uppmuntra barnet att ta kontakt med andra barn, men envisas aldrig om barnet inte verkar intresserad. Känn efter om orsaken är att barnet är nöjd med att vara på egen hand eller om barnet egentligen vill men känner sig blyg och osäker. I det sista fallet, var med barnet i den mån det går. Bjud hem barn till er och erbjud dig att vara med hemma hos kompisen de första gångerna (kanske får du till och med nya vänner i barnets föräldrar?). Pressa aldrig ditt introverta barn när hen får ångest eller blir rädd, det bidrar bara till att det blir värre. Om barnet behöver träna upp sin sociala förmåga så ska det göras steg för steg, annars kan allt raseras. Det är dessutom inte så att alla behöver träna upp sin sociala förmåga. Fråga dig om barnet vill men inte vågar eller om hen helt enkelt är ointresserad? (Laga inte det som inte är trasigt.)

Om du märker att barnet blir vresigt efter timmarna på förskolan/skolan kan det vara läge att fråga om hen behöver vara själv. Min dotter började från fyra års ålder klaga på att ”alla kompisar vill bara leka med mig, men jag vill inte!”. Vilket lyxproblem tyckte vi tills vi förstod att det handlade om att barnen kom och tjatade om att leka med henne när hon behövde få vara själv en stund. Vi pratade med förskolepersonalen som såg till att hon fick vara i smågrupper/i enskildhet/med osocial aktivitet som t ex pussel) en stund på eftermiddagen och sedan dess har problemet helt försvunnit. Det behöver inte vara svårare än att prata med pedagogerna och berätta för barnet att hen gärna får säga till när hen vill vara själv (något Stella tydligt visar nu för tiden).

När du möter ett barn med introvert beteende
Tvinga aldrig in en introvert i en konversation (det gäller även vuxna). Om du märker att barnet inte är intresserad av att prata, låt barnet bara vara. Du kan le snällt och visa att du respekterar hen och att det går bra att bara vara utan att prata. Om du märker att barnet blir avbrutet och störd av att du tittar till det (t ex om det är ditt barns kompis), undvik att lägga dig i barnens aktiviteter.

Undvik att späda på förväntningarna om hur en ska bete sig i samhället genom att inte häva ur dig kommentarer om hur en bör vara, hur mycket en bör prata osv. Blyga barn (introverta eller ej) är mycket väl medvetna om att de är tysta av sig och de behöver inte höra det en gång till från dig. Det kommer inte få hen att börja prata mer, bara att bidra till känslan av att inte duga och att det är något fel på en. Gör inte det misstaget.

Introverta behöver få höra att de är fantastiska precis som de är och att det är helt normalt och bra att gilla att ägna tid åt saker i avskildhet. Introverta är ofta otroligt kreativa människor, men många (merparten?) av vuxna introverta bär på sår från barndomen och tiden efter det som gör att de ofta försöker dölja sin personlighet. De plågar sig igenom mingel, högljudda fester och stora släktkalas trots att de mycket hellre skulle vilja ägna sin värdefulla fritid åt att läsa en bok eller kolla på tv-serier. I ensamhet.

wpid-20151004_155351-1.jpg

Introverta barn har rätt till en uppväxt utan att känna att de behöver förändras för att duga.

Läs mer om introversion bland mina inlägg på temat.

Advertisements

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: