En bok om min hemarena

28 maj, 2016

Jag brukar lyssna på feel good-romaner på Storytel när jag ska somna. Då vill jag ha något lagom myspysigt så att jag inte ska ligga vaken i onödan. Den senaste boken jag lyssnade på var faktiskt extra mysig. Kom på mig själv med att längta efter att få höra resten.

kärlek sökesCarin Hjulströms bok Kärlek sökes handlar om frånskilda radioprataren Frida som efter att barnen flyttat ut börjar nätdejta för att hitta en ny partner. Hon träffar på en hel del skumma typer och det är rätt kul att få insyn i hur dejtingdjungeln kan se ut nuförtiden (när jag dejtade senast (2001) fanns varken dejtingsajter eller Tinder. Då var det typ Lunarstorm eller dylikt som gällde.).

Men det allra roligaste för mig är det faktum att berättelsen utspelar sig i min stadsdel Örgryte Härlanda i Göteborg. Frida bor i ett radhusområde i Kålltorp, rör sig i de närliggande områdena och går på dejt på olika ställen på Avenyn.

Jag upplever att 90% av alla svenska feel good-romaner utspelar sig i Stockholm och jag kan inte relatera särskilt mycket till alla dessa namedroppade adresser och hak. Men när Frida promenerar runt Härlanda Tjärn, dejtar på Evas Paley (som jag alltid uttalat päjli istället för palej ^^) och åker spårvagn och taxi förbi bäcken vid Bäckeliden i Örgryte, då kan jag verkligen se det framför mig. (Har dock aldrig varit på Evas Paley, bara sett skylten.)

I alla fall. Kul med en bok skriven i mina hemtrakter (sedan 14 år, är uppvuxen några mil söderut.)

Tack Carin Hjulström för en göteborgsbaserad roman! Nu ska jag lyssna på dina andra böcker om Frida.

Annonser

Testat att träna

28 maj, 2016

Nu har jag testat ytterliggare en grej jag längtat efter dessa 1,5 år, nämligen att träna!

Har gjort några försök då och då men jag har inte vågat ta i med rädsla för att bli mer utmattad samt för att trigga kortisolproduktionen i kroppen. Yoga, stretch och promenader är det jag periodvis ägnat mig åt.

Häromdagen sprang jag ett hundratal meter i samband med en promenad och sen körde jag lite plankan, armhävningar, magövningar och benböj. Tio minuter ungefär.

Idag sprang jag kanske sju-åtta minuter med lite upp- och nedvarvningspromenad till det och några övningar efteråt. Jag börjar försiktigt.

Efter förra passet blev jag totalt ledbruten i flera dagar, men jag blev inte mer uppstressad eller utmattad.  Hoppas på samma efter detta.

Fick för övrigt chansen att testa löpsteget som beskrivs i Born to Run-boken, dvs att en kan sätta i trampdynorna först istället för hälarna för att minska skaderisken. Det kändes naturligt och bra. Nästan studsade fram på korta steg. (Som när en springer i uppförsbackar eller går barfota.) Idag hade jag mina vanliga löparskor men det finns tankar om att prova fivefingers (ej på asfalt) eller andra mindre dämpade skor för att bygga upp fotmusklerna.

Men i alla fall. Detta ska bli kul, jag älskar att träna. Eller ja, det är ju jobbigt så klart, men jag älskar endorfinerna och nöjdkänslan efteråt. Älskar att bli stark och att nå mina mål.

Ps. Vågade gå in på gymmets sajt för första gången på typ två år och kollade vilka klasser de kör nuförtiden. Så sugen! Men först måste jag börja jobba igen så att jag kan med att utnyttja friskvårdspengen. (Har ett fryst medlemskap sedan snart TVÅ år och det är 2,5 år sedan jag slutade gå dit pga utmattningen.)


Ett alternativ till arbetslinjen?

28 maj, 2016

Allt är så himla skevt i samhället idag. Det håller inte längre. Vi kan inte bygga en ekonomi som baseras på evig tillväxt när vi inte har tillräckligt med jordklot till det. Vi måste ändra vårt ekonomiska system.

Så här:

Alla ska jobba för allt färre företag som köper upp varandra och bildar multinationella megaföretag där pengarna vandrar uppåt likt pyramidföretag till ägarna och aktieägarna. Att en procent av jordens befolkning äger mer än alla andra tillsammans är något som upprepas i parti och minut, men folk verkar bli mer upprörda över en tiggande rom som har mobiltelefon för att kunna kommunicera med sin familj. Men det är precis så det är uttänkt. Sparka nedåt istället för uppåt.

Eftersom de som äger företag vill att andra ska jobba åt dem så kämpar de med näbbar och klor för att försvara den norm där alla måste jobba. Så klart, för de vill ju ha ännu mer pengar som de kan skattefiffla bort i Panama.

Alla ska jobba trots att arbetet många gånger inte ens behöver utföras. Vi ska skapa jobb istället för att njuta av friheten som teknik, innovationer och automatisering ger oss. Vi skulle kunna jobba kanske 2-4 timmar vardera och glassa resten nu när vi inte längre måste slava på åkern eller göra alla moment för hand i fabrikerna.

Men nej, alla ska jobba, för annars fungerar inte ekonomin. Nej, förlåt, inte riktigt alla kan jobba. Det måste finnas några som kan utgöra exempel på vad som händer om en inte jobbar. Vi offrar dem. För tänk om det fanns tillräckligt med jobb åt alla? Då skulle arbetsgivare inte kunna hota med arbetslöshet och då skulle de anställda kunna ställa krav! De skulle inte gå med på delade turer, stressiga dagar, tunga lyft eller vad det nu kan vara. Och mer lön skulle de begära och inflationen skulle öka. Nä, så kan vi inte ha det.

Nej, för att motivera folk till att jobba måste vi göra det hemskt att inte jobba. Det får inte bli för bekvämt att vara arbetslös (eller sjukskriven), för då kan företagsledarna inte få folk att jobba för dem.

image

Så vi inför ett kontrollorgan vars stora uppgift är att kontrollera att livet inte blir för bekvämt för de vi offrat till arbetslösheten. Minimalt med ersättning ska de ha och meningslösa jobbsökarkurser eller fas 2 eller 3 ska de gå på trots att det inte finns tillräckligt med lediga jobb att söka. Vi säger att det är offrens eget fel att de inte har något jobb. Och därmed känner alla som jobbar evig tacksamhet över att de har ett jobb, eventuellt med skitdåliga villkor, de kommer aldrig sluta håva in pengar till de multinationella bolagen. (Vi bara lyder av Roland Paulsen)

Vi kräver att de som jobbar ska jobba mer, hårdare, längre. Vi driver dem in i utbrändhet och sedan stigmatiserar vi dem när de blir långtidssjukskrivna. Vi låter Försäkringkassan jaga dem med blåslampa och vi godkänner inte läkarnas sjukintyg trots att vi inte träffat de utbrända sönderstressade pressade människorna. De orkar knappt protestera, för de orkar ju knappt ens gå ur sängen. De är de perfekta offren i arbetslinjen. Jobba hårt, men inte för hårt. I så fall är det ditt eget fel. Du borde ha sysslat mer med mindfulness och yoga. Det är ditt eget fel att du inte klarade att göra tre eller tio personers jobb på ålderdomshemmet, i skolan eller på sjukhuset. Mister vi en står oss tusen åter. Vi anställer bara en ny förskollärare och låter barnen i de redan stora barngrupperna lära känna ännu en ny vikarie. (Och sen gnäller vi över den stora bördan din låga sjukpenning utgör på samhällsekonomin. Fy dig!)

Kapitalets ägare blir rikare, arbetarna stressar sig sjuka och vågar knappt säga ifrån i rädsla för att bli som de i utanförskapet som vi offrat på arbetslinjens altare.

Och snart kommer robotarna och tar över ännu fler jobb. Vad ska vi göra då?

image

Vad sägs om att införa medborgarlön/basinkomst utan motprestation, låta de ”onödiga” jobben försvinna, ge vettiga löner till de som väljer att arbeta med saker som faktiskt behövs, t ex inom skola, vård, omsorg, kommunikationer och lokalvård?

Vad sägs om att dela på arbetstimmarna, stressa ner, få mer tid till nära och kära och livet?

Vad sägs om att skita i aktieägarna och starta fler kooperativa företag där de anställda delar på vinsten? Sluta jobba åt någon rik nisse utomlands. (Mer om fördelarna med kooperativa företag.)

Vad sägs om att sluta överkonsumera saker vi inte behöver och fördela jordens resurser mer jämnt mellan oss alla som lever här?

Vi kanske inte måste välja mellan kapitalism och kommunism. Vi kanske kan organisera oss i grupper och kooperativ som vill ta större ansvar för närmiljön och de som ingår i gruppen.

Jag tror att en annan verklighet är möjlig.

(Schweiz folkomröstar om basinkomst nästa vecka och bland annat Finland, Nederländerna, Kanada och USA har provat idén/utvärderar den/inför den på prov m.m.)

Boktips:
Vi bara lyder av Roland Paulsen
Arbetssamhället av Roland Paulsen
Revolution av Russel Brand
Tillväxt till varje pris av Mikael Malmaeus

Filmtips:
UR Play Ekonomisk demokrati (om kooperativa företag m.m.)
Basinkomst i Europa på tre minuter

Lästips:
DN: Majoritet för medborgarlön i undersökning

ETC: Att skapa mer jobb är en absurd tanke

Syre: Förslag på hur vi kan finansiera basinkomst

Internettips:
– Hannas blogg Lev mer, konsumera mindre och inläggen om arbetslinjen och arbetskritik m.fl.
– Facebooksidan Basinkomst = Medborgarlön
– Facebookgruppen Medborgarlön istället för arbetslinjen

Ps. Första gången jag hörde om basinkomst reagerade jag negativt och tyckte att det var naivt. Men sen dess har jag läst på. Det är naturligt att reagera med skeptism eftersom normen i samhället är arbete till varje pris.


%d bloggare gillar detta: