Nån slags färg äre

Jag har alltid påstått att jag inte kan bli brun och att jag bara får fler fräknar istället.

Men de senaste två åren har jag blivit…eh…skulle inte kalla det brun, alltså så där kolabrun som andra nordbor kan bli, men jag har fått ”lite färg”.

image

Denna effekt kommer från vad jag skulle vilja kalla ”trädgårdsmästare i t-shirt”. Jag har varit ute i trädgården och grejat nästan alla dagar sedan februari-mars och har därmed vant huden steg för steg vid solen. (Men sitter typ aldrig i solen mellan maj-augusti pga rädd för hudcancer.)

Men det är ju mest bruna prickar, det är det. Min man ser likadan ut förutom att han har röda prickar. Hur ironiskt är det inte att just vi två träffade varandra och fick två barn med jä-hä-hättedåliga anlag när det gäller huden?

Molly är ju prickig i ansiktet nu och Stella har fått sina första prickar på näsan och kinderna.

Ps. När jag var barn fram till cirka 15 års ålder HATADE jag mina fräknar. Skämdes för dem. Numera bryr jag mig inte.

Ps2. När barn går fram och frågar om dem (händer oftare än vad en kan tro) så brukar jag säga att min mamma är en gepard. Då ser barnen sådär häpna ut och vet inte vad de ska tro. (Körde den senast i söndags på Stella som är i perfekt ålder för den nu.)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: