Tvålar, getingar, Mamma Bajs, knölar och porslinsblommor

1. Tips till er som inte har tvålkopp pga har ingen eller inte får plats med en eller som vill att tvålen ska ligga kvar på handfatet, dammit, hur svårt kan det vara:

image

GUMMIBAND (uttöjda loomband). Nu ligger den still. Min idé.

2. Vi har kanske ett getingbo under trappan ner till altanen. Jag tänkte direkt att vi ringer min fader biodlaren (fd) som alltid fixade detta i hela bekantskapskretsen förr, men sen kom jag på att han bor över hundra mil norrut. Anticimex kan en tydligen ringa då. Vi får se hur det artar sig.

3. Barnen krävde att jag skulle läsa en ”Mamma Mu-bok med bajs”. Så Stella tog fram alla böcker och så valde hon Mamma Mu simmar. Och jag skulle inte byta ut valfria ord till bajs (en kul lek, tips!) utan jag skulle säga Mamma Bajs och Bajskorven (om Kråkan). Tydligen hade F kört den igår. Gick han med på det alltså? Brukar vara jag som är barnsligast. Barnen fnissade ikapp. I slutet busade jag med dem istället och sa Mamma Majs och Majskorven. Skrattar bäst som skrattar sist.

4. Har fått en knöl på baksidan av örat. Upptäckte den på väg till förskolan och tänkte direkt på cancer. Inom loppet av tjugo sekunder hann jag planera allt. Att det skulle vara trist att dö men att det blir mest synd om barnen, att det skulle vara tråkigt att inte kunna slutföra mina projekt (F får göra klart och presentera postumt eller nåt). Att jag inte vill behöva genomgå en massa behandlingar och shit och att det hade varit grädden på moset nu när jag äntligen börjar tillfriskna.

Sen fick jag smått panik, ställde mig i gångtunneln och försökte fota öronen för att kunna jämföra.

image

(Men de flesta bilderna blev så här)

image

Sen googlade jag på 1177 samt nån flashbacksida och kom fram till att öroncancer verkar vara ovanligt samt att det kan vara en finne, fett/muskelknuta eller något broskigt. Och då kunde jag lugna mig med att det nog inte är cancer.
Livet passerar alltid revy för mig sådär, jag får lätt katastroftankar. Men jag kan iaf titulera mig ej-hypokondriker. För hittar jag en lätt åkomma framför en dödlig, då fokuserar jag på den lätta. (Trodde in i det sista att Molly tandade när hon hade lunginflammation samt var nästan på väg hem igen halvvägs till sjukhuset med en rosslig Stella som visade sig vara dödssjuk med rs-infektion och igenslemmad hals. Oops.)

5. Min megastora porslinsblomma som jag ärvt från farmor. Troligen 50-60 år eller mer, cirka 170 cm lång (viker upp den). Den har överlevt alla mina blomdöden (ålder 19-23, första och andra graviditeten). Satsar på att låta mina barnbarn ärva den sen! 🙂

image

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: