En utvecklad unge

Var på utvecklingssamtal idag för den här lilla ungen.

image

(Hittade ingen annan bild så det får bli en sån här repris på en barnappsselfie.)

Så här såg hon föresten ut för fyra år sen.

image

Kolla spretiga tårna!!

– Kom till saken nurå!

Jaja, okej okej.

Pedagogen beskrev Stella som en solstråle som nästan alltid är glad. Hon är jättebra på det sociala och en sån som har lätt för att få med barn som annars ofta hamnar vid sidan av (blyga barn). Hon kan leka med alla och är väldigt snäll och omtänksam.

Stella är lite klumpig och ramlar en del. (Hon är en som går in i väggar och ramlar in i saker jämt.) Hon är lite i sin egna lilla värld och är en eftertänksam person (typiskt introvert).

Ibland har hon svårt att sitta still (men det har även jag) och hon är den som ligger på golvet och pillar på samlingarna och får tillsägelser om att hålla sig på madrassen på vilan. Men samtidigt kan hon koncentrera sig i evigheter på att måla/pussla/pyssla.

Hon är lite blyg, men pratar allt mer på retoriksamlingarna. Bland får de dra ur henne svaren på olika frågor och standardsvaret är ”kommer inte ihåg”, men det är ju samma hemma (även för Molly). Hon är sällan inblandad i konflikter och har inga problem med att prata med pedagogerna om det är något.

Hon blir glad när hon får leka med Molly och hon blir ledsen när Molly slår henne och kastar leksaker på henne. 😥 Tydligen är det många småsyskon på avdelningen nu och de säger alla samma sak. Dessa stackars småsyskon alltså…

Det är så kul att höra andra beskriva ens barn. De träffar ju henne ungefär lika mycket som jag och det är intressant att höra hur hon beter sig hemifrån och i grupp.

Sen vi sa till på förskolan att hon behöver få lite introverttid på eftermiddagarna så har det blivit mycket bättre. Då får hon antingen leka i smågrupp, pyssla vid ett bord där ingen stör henne eller så får hon vara själv om hon vill (men det behövs sällan säger hon). Hon har helt slutat tjata om att alla är så jobbiga som vill leka med henne.

Pratade även om att hon säger ”vadå” mycket. Antingen om det är en hörselnedsättning, auditory processing disorder (som jag har) eller om det kanske har med fokus/förståelse att göra. Kanske säger hon så för att få lite betänketid? De skulle vara uppmärksamma på det framöver så får vi se. (Pedagogen hade aldrig hört talas om APD och det är ju väldigt okänt i Sverige. Hittar typ bara engelska sidor när jag googlar.)

Så ja. Mycket nöjd med denna unge som ni förstår. Hon har sina små egenheter och är på det hela taget en go unge.

Ps. …som är helt ointresserad av språk än så länge. Molly skrev ju sitt namn som fyraåring. Stella vill bara kalkera sitt. Såg att hon försökt skriva sitt namn på pedagogens lapp idag. STLLE stod det. Hmm…

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: