Barn och träning

22 juni, 2016

Ja, så kommer dagen då jag går ut och löptränar med min unge! En unge som tar med sig sin egna mobil och hörlurar eftersom hon får energi av musik (det är bara norska tonårsbandet Marcus och Martinus som gäller bland tweeniesarna idag).

En unge som pinnar på helt utan problem och är uthållig som pappan sin (som lätt sprang två mil varannan dag när han var i 17-årsåldern).

De blir äldre de där ungarna!

Först blir en glad när de lär sig gå. Sen kan en lägga undan barnvagnen. Och sen börjar de löpträna. Snart springer hon väl Lilla Göteborgsvarvet eller nåt.

Ps. Själv var jag sjukt osportig som barn. ”Sprang” ett tvåkilometerslopp en gång när jag var typ 10-12 år. La mig på gräset och flämtade efter nån kilometer. Lärde mig inte löpteknik förrän i gymnasiet.

Ps2. Jo, tack det gick bra idag. Sprang några hundra meter för några veckor sen, nån kilometer för kanske två veckor sen och idag sprang vi säkert 1,5 km. Klockar inte, det ska bara få vara roligt nu i början. Försöker bygga upp styrkan långsamt med korta varv, lätt styrketräning och yoga. (Sprang 5 km på 27 minuter när jag var i mitt esse före utmattningssyndromet.)

Annonser

Tröttsamt

22 juni, 2016

Är lite nere och grinig idag. Vet inte riktigt varför men antar att det är en mängd mindre grejer som att grannbebisen skrek en massa i natt, att Stella väckte mig en halvtimme för tidigt och ville lyssna på Dagspöket, att spårvagnstanten sa att vi inte fick ta med cykeln på spårvagnen*, att nya asyllagen röstades igenom (ingen liten grej, men påverkar inte just mig så mkt) och att jag bara sov kanske 6h i natt och borde sova mer nu men att jag inte kan somna pga nere och grinig…

Har inte ens PMS för är på precis rätt sida i cykeln (den ljuva veckan mellan  mens och ägglossning där humöret är helt i sin ordning).

Jaja, det går väl över. Jag ska känna mina känslor och se dem som just känslor som går över. Det har jag lärt mig av mina psykolog (som jag träffade för sista gången i måndags, separationsångest!!).

* = Stella har haft med sin springcykel på spårvagnen typ varje dag i flera månader, men just idag satt där en pekpinnetant som tolkar den som CYKEL och inte som minicykel som kan bäras. Jag sa att det stod på hemsidan att det var tillåtet och hon sa att hon skulle höra med dem (på ett surt sätt). Saxat:

image

Springcykeln är ju t o m mindre än en barnvagn och jag bär runt den samt har den i knät/vid benen. Den är inte det minsta skrymmande. Ska lägga den i en påse nästa gång… suck!

Nä… Ibland blir det lite för mycket bara.

Men nu är iaf kalas/avslutningsmånaden i princip över. Vi har bevistat tre avslutningar, tre – snart fyra födelsedagskalas, packat flera matsäckar, varit borta fem vardagskvällar pga sommarfester, styrelsemöten och dylikt och varit på två Diggiloo. Utvecklingssamtal, två läkarbesök, tre förskolejourer och en studiedag. Nu är det bara midsommar och ett kalas kvar på lördag (jag stannar hemma). Kände igår att kroppen kunde börja slappna av lite.


Läsa på originalspråk

22 juni, 2016

Många bokfantaster säger att de bara läser böcker på originalspråk och det kan jag ju förstå, de vill läsa de ord som författaren själv valt ut (samt att vissa översättningar är dåligt gjorda, HOST Sagan om ringen HOST HOST).

Sen att originalspråksläsarna därmed bara kan läsa engelska och amerikanska böcker är ju en annan sak. (Om de inte är tvåspråkiga, men de flesta lär sig nog inte tillräckligt med tyska/franska/spanska i skolan för att kunna läsa vuxenlitteratur på språket.) Men det kanske inte finns bra böcker på andra språk?

En grej jag inte förstår är att vissa av dessa hellre tragglar sig igenom en (svårare) bok på engelska som de inte till fullo förstår än att läsa den översatta versionen och därmed få hela spektrat. Visst är det en bra övning att läsa på engelska, men när en del av ordförståelsen går bort så blir det ju ändå inte så att de kan ta till sig vartenda ord som författaren präntade ner på originalspråk. (Eller är alla dessa ”originalspråkfans” utomordentligt begåvade på litterär engelska?)

Själv är jag ganska anti amerikansk kultur och undviker amerikanska böcker/filmer/tv-program. Det måste vara extraordinärt bra/intressant om jag ska ta det till mig. Brittisk kultur är helt okej, men jag föredrar svensk tv/film/litteratur och det är vad jag fokuserar på. Skulle uppskatta att jag läser svenska böcker till 75%. Och då är ju det med originalspråk inga problem.

Nä, alltså. Om en förstår nyanserna och alla ord på originalspråk så är det ju bara att köra på, det är mest det där snobbiga i att läsa på originalspråk av princip. Det känns lite som att principen går förlorad när en ändå inte förstår nyanserna i språket. (Men det är förstås ett ypperligt tillfälle att träna engelska, särskilt om en tar sig tid att slå upp betydelse.)


När det blir alldeles för smärtsamt

22 juni, 2016

Känner mig helt bedrövad över den nya asyllagen. Särskilt angående anhöriginvandringen. 😦
Kommer att tänka på den här:

image

Är också så pass ledsen över Pulse-hat/terrorbrottet att jag inte riktigt lyckats ta in vad som skett. Det är så smärtsamt att jag inte ens orkar föreställa mig hur det känns att folk blir dödade av den orsaken. (Och då är jag ändå hsp som inte ens kan se på film som är allvarligare än Melodifestivalen utan att gråta typ. När ambulansen eller helikoptern kör förbi (bor några hundra meter från ett sjukhus för bövelen!) så tänker jag oftast på den allvarligt sjuka som finns där.) Men Pulse är helt ofattbart bara. Har inte ens orkat skriva om det tidigare.

Men tillbaka till asyllagen då. Hoppas för fasiken att politikerna tar itu med integrationen nu då när ni får en ”paus”. Bygg fler bostäder (i olika stadsdelar), dela upp jobben/arbetstidsförkortning, ordna snabb validering av utländska utbildningar osv. Och återförena barnen med sina föräldrar!

image

(Wisti)

image

(Emanu)


%d bloggare gillar detta: