Ålderstecken

Det märks att en blivit 30+. I de glada tjugoåren märkte jag ingenting, men nu när jag passerat 30 med råge (33 år) så kommer de allt efter som.

Men det klart, för några hundra eller tusen år sedan så hade jag bara nån 5-15 år kvar att leva såååå… Heh…

Till saken:

– Första gråa hårstrået (32 år)
– Läsglasögon (och vanliga) (32 år)
– Skrattrynkor runt munnen (31 år)
– Orkar inte leva på formbröd med chokladsmör, godis och frukt en månad och i snitt tre lagade mål mat i veckan som på tågluffarna när jag var 17 och 18 år.
– Kräver skön madrass och allra helst ergonomisk kudde, fotkudde, anti-klibb-mellan-låren-shorts och ljudbok för att kunna sova. Förr sov jag lätt i en fåtölj/på golvet/på liggunderlag och liknande på LAN och lajv m.m.
– Allmänt tröttare i kroppen och knoppen (ej bara pga utmattningen)
– Kroniska (?) mörka ringar under ögonen trots sovit mycket i 1,5 år
– Har det näst äldsta barnet av alla föräldrar på förskolan (blev alltså förälder näst först! (Molly alltså, Stella blir fjärde äldst av barnen förskolan till hösten.)

image

När jag var 25 år var jag precis tio år yngre än två andra tjejer på mitt förra jobb. Jag undrade om även jag skulle vara så rynkig när jag var TRETTIOFEM LÅNGA ÅÅÅÅÅR?

Vi får stämma av om två år helt enkelt… ^^

Ps. Är egentligen inte rädd för att bli äldre och få rynkor, det är väl mest att det känns konstigt att tiden går så fort och att min mentala ålder är 31.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: