Juni var en jobbig månad

1 juli, 2016

Den senaste månaden har tagit hårt på mig. Jag har varit mer deppig, trött, utmattad, uppvarvad och har haft svårare att sova än på flera månader.

De senaste dagarna har jag också lagt märke till att jag börjat få kognitiva svårigheter igen. Minnet sviktar och jag börjar känna mig osmart igen. Har svårare att fokusera, orkar knappt läsa engelska, läser fel när jag läser högt osv. Det känns som bomull i huvudet.

Jag hade det så här de första halvåret-året efter att jag blev sjukskriven, men det senaste året har jag inte märkt av något.

Men nu kommer det alltså igen. 😦

Men idag är det juli, äntligen! Om en vecka är hämta-lämnandet över för fyra veckors paus (nog för att det är intensivt med hela familjen hemma, men det blir iaf färre deadlines).

Vi har bara roliga saker inplanerade nu i juli inkl. resa till Norrbotten och pappas hus på landet.

Det som dock oroar mig lite är bröllopen. Det blir tre fester, tre lördagar i rad. Den första är liten med bara närmsta släkten ute på landet nära vandrarhemmet där vi ska bo. Den känns ok.

Den andra festen är större och en klassisk bröllopsfest (som jag iofs aldrig varit på, men jag har sett på TV). Dock blir det ju ingen heldag eftersom vigseln är avhandlad. Syrrans och svågerns vänner kommer.

Tredje festen är ett traditionellt bröllop med handfästningsceremoni (iofs inte så traditionellt) på eftermiddagen och sen hela balunsen. Det är svågerns bröllop så dit kommer Fs släkt och alla deras vänner jag ej känner.

Men jag tänker så här. Jag är med så mycket jag orkar. Jag tänker kolla upp om det finns avsides rum vid lokalerna (det borde det ju finnas), tänker be om en plats i hörnet längst bort från musiken och att få sitta med någon jag känner (vi ska få sitta med Fs kusins familj på sista bröllopet).

Jag har inhandlat öronproppar och får väl helt enkelt göra som på övriga tillställningar denna vår, dvs. att jag går undan när det behövs.

Bröllopskläderna är iaf fixade och det känns skönt. HATAR att handla kläder, men i fjärde affären hittade jag en klänningsmodell som funkade. F fick hjälpa mig att välja färg per telefon. ^^ Känns skönt att ha det avklarat. Såna moment kan annars stressa mig något otroligt.

Nu ska jag bara vila järnet och återhämta mig så gott det går. Något som är extra bra är att eftersom skolan är slut så mår Molly mycket bättre och är gladare och piggare (hon blir väldigt sliten av skolarbete). Det blir positivt för hela familjen. Även skönt att slippa alla lappar, läxor, matsäckar, utvecklingssamtal och förskolejourer. Vi behöver verkligen semester från det där. (Hur överlever ni med tre barn eller fler? Känns ju som ett administrativt planeringshelvete med allt som ska fixas jämt )

Annonser

Om tunga erfarenheter som en styrka

1 juli, 2016

Läser i Karin Bojs fantastiska bok ”Min europeiska familj de senaste 54 000 åren” följande:

image

Mänskligheten betalar ett högt pris för konstnärlighet och kreativitet, och det priset är psykisk sjukdom.

Det tröstar ändå lite måste jag säga. För precis som Bojs säger så finns det inga ”dåliga gener” utan det finns för- och nackdelar med dem alla.

Det är ju ingen hemlighet att många böcker, tavlor, låtar, företagsidéer och dylikt skapats under svåra perioder i livet. Bipolaritet, depression, kriser, missbruk, adhd, ångestsjukdomar och liknande kan vara en fantastisk kreativ källa att ösa ur, samtidigt som det förstås är mycket tungt eller besvärligt på andra sätt.

Under det senaste årets terapi och utmattningssyndrom har jag kommit till insikt med vad jag vill göra i livet. Jag vill använda mig av mina erfarenheter och den kreativitet som mina tunga år bidragit med.

Det är ju väldigt vanligt att svåra händelser/diagnoser/erfarenheter genererar energi och en vilja att förändra och dela med sig av sina erfarenheter. Hur många stiftelser, motrörelser och kampanjer har inte startat efter att folk genomgått en svår tid som t ex cancersjuk, överlevare eller dylikt?

Jag tycker att det är viktigt att vi inte enbart ser det negativa som kommer ur allt ovanstående. Det finns även fantastiska möjligheter.

Något att trösta sig med kanske när livet känns alltför svårt? Denna tanke blev i alla fall vändpunkten för min radikala acceptans. Känslan av att jag har en möjlighet att påverka mitt eget liv. Jag kan själv bestämma mig för att vända mina erfarenheter till något gott och göra det jag drömmer om.

image


%d bloggare gillar detta: