Mansnorm överallt

6 juli, 2016

Mansnormen i spelet Vem där?:

”Har du en tjej?”

”Ja”

”Åh, bara fem kvar…”

Och 19 gubbar… Tyvärr är det inte mitt gamla spel från 90-talet utan en ny version… Suck.

Men bra då att en kan skriva ut nya ark från nätet. (Alla andra ark är perfekt viktade efter färg/typ/huvudbonad m.m. men hälften kvinnor kunde vi inte få va?)

Annonser

Genus- och normkritisk analys av dataspelet OverWatch

6 juli, 2016

Jag har nu spelat nyaste shot ‘em up/FPS-dataspelet OverWatch några kvällar. En väljer en karaktär och spelar i lag för att ta över baser och flytta fordon.

Tidigare har jag spelat FPS-spelen Counter Strike, Team Fortress 2, Quake3 och Unreal Tournament 2004. De två förstnämnda har uteslutande haft killar som spelbara karaktärer.

Jag har tidigare analyserat bl a genus/normer i zombiedödarspelet Left 4 Dead och det visade sig vara rätt okej. I kursen Kulturvetenskap analyserade jag samma sak i Unreal Tournament 2, ett spel med väldigt många olika karaktärer, varav många tjejer. De flesta var väl mer eller mindre bystiga och avklädda, men det fanns undantag.

Som den här t ex. En tjej som inte behöver vara snygg, men som får vara med ändå!

Tillbaka till OverWatch då, ett spel som lanserats i en tid då många tjejer spelar dataspel. I en tid då medvetenheten ökat. 

Hur ser det ut bland de valbara karaktärerna då?Åtta har vit hud, sex har mörkare hud och sju har annan färg (blå!)/djurhud/robotmetall.

Åtta kodas som feminina och tolv som maskulina varav två i själva verket är robotar, en är en gorilla (som heter Winston) och en är en konstig grishybrid.

Tjejerna är i stort sett påklädda och bysten studsar inte ut med särskilda bysthållare eller utskurna rustningar på någon av dem. 

Bland både killar och tjejer, robotar och djur finns det karaktärer som ser sura eller bestämda ut. Vissa ler snällt och andra överlägset eller elakt. Precis som det ska vara alltså.

Här har vi Pharah vara kropp ej är sexualiserad. Hennes rustning kunde lika gärna suttit på en kille.

D.VA är en flickig karaktär med ljus röst och en rosa mech warriormaskin att styra. Men hon är inte sexualiserad utan självständig.

Prickskytten Widowmaker ser skärpt ut, men hennes stass skulle inte passa en kille och ingen kille skulle stå och posa som hon gör när hon går runt i högklackat.

Mercys dräkt är lite väl trång i bysten men i övrigt rätt okej. Mercy är helaren som flyger runt och räddar sina vänner (ni ser ju glorian och änglavingarna!), hennes vapen är dock under all kritik (den manliga doktorn satt iofs i samma sits i TF2).

Symmetra är den mest avklädda feminima karaktären, men hon är å andra sidan mer täckta än de flesta i många andra spel. Symmetra är fokuserad, svart och har liten (!) byst. Hon är motsvarande magiker.Några sköna varianter är t.ex busiga Tracer som teleporterar sig fram och tillbaka i tiden och som är riktigt farlig med sina dubbla pistoler. Inget att klaga på när det gäller dräkten (korthårig!).

Zarya är en riktig biff med feta muskler, tarueringar, kort rosa hår och benpansar som heter duga. Hennes roll är helt klart ”den manliga”. 

Mei är en skön nyhet. En nördig, snäll, rund person med lite försiktig framtoning. Tror aldrig jag har sett detta tidigare i dataspel.

Och sen har vi min favorit, Lúcio. En mörkhyad kille som ler. Snällt! En hyvens typ alltså. Alltid glad. 

Vi har även Hanzo som skulle kunna tolkas som en fröjd för ögat för tjejer. Vi är inte bortskämda med manliga karaktärer som ser bra ut i övrigt, varför skulle det behövas med tanke på the male gaze liksom? (Ironi)

OverWatch-designarna har gjort bra ifrån sig. De har tänkt till.

Men något jag undrar är när den första feminina Junkrat-typen kommer? När får kvinnor vara galna och fula?

Och när får vi se den första småfeta ingenjörstanten med grått hår? Tjejer kan också bygga och laga sentrys (kulsprutegevär på ställning).

Sammanfattningsvis
OverWatch. En del tighta kläder, men både tanks-tjejer, flickiga tjejer, arga tjejer och glada tjejer. Och en snäll och glad kille! Olika nyanser av hudfärg, mycket plåt och stora rustningar. Inga direkt översexualiserade personer. En småhunkig kille…

En positivt grej jag lagt märke till är att förmodade manliga gamers spelar både killar och tjejer till synes helt utan problem. När karaktärna har olika vapen och egenskaper och det krävs en bra sammansättning i laget så behövs det att killarna inte identifierar sig som man till varje pris utan kan se bortom könet. Bra tycker jag!

Själva spelet då? Det är skitkul! Kör hårt om du gillar FPS med lag och uppdrag. (Jag gillar inte skjutspel där det inte finns något högre mål än skjutande och där en måste vänta tills rundan är slut om en dör.)


Meningsfulla resp. kravfulla aktiviteter

6 juli, 2016

Jag inser ju hur viktigt det är att ha något meningsfullt att göra på dagarna som sjukskrivning. 

Att som idag komma på att jag kan installera min nya regnvattentunna med slang till avloppet, kran och hål i locket, gjorde nog hela skillnaden för om jag skulle orka gå ur sängen, duscha och äta frukost eller om jag bara skulle ligga kvar tills hungern blev för stor.

Att ligga och surfa på mobilen känns inte som en meningsfull sysselsättning och de senaste två veckorna som bara inneburit regn har avskurit mig från trädgårdens meningsfulla sysslor. 

Tro mig, jag har försökt vara ute trots återkommande regnskurar men det är inte så kul att bli plaskvåt alterativt gå i fullt regnställ och klibba när det är 18 grader. 

Min hjärnstress med minnesproblem och osmarthet har gått över igen och jag känner mig piggare sedan några dagar. Försöker hålla igång fysiskt för jag märker att kroppen mår bra av det (när jag inte känner den förlamande tröttheten vill säga).

Jag tror att det kommer att bli bra i höst när jag ska börja arbetsträna och göra arbetsuppgifter 2×2h i veckan. Nu när jag varken har psykologbesök eller andra möten/stödinsatser varje vecka så finns ju faktiskt tid till både arbetsträning och vila. 

Något jag lärt mig den senaste månaden är hur mycket energi olika aktiviteter/utflykter/kalas/deadlines tar. Att jag blir otroligt utmattad av att bli spänd, stressad och ångestfylld. Jag försöker kontrollera trots att jag inte ”får”. Att driva runt den här familjen på olika aktiviteter är inte lätt och om jag inte gör det så är det lätt att det blir en massa stress, sista minuten-lösningar, att vi kommer precis i tid/för sent och annat oförutsägbart och jobbigt. F lever så, men jag mår jättedåligt av det. Vi är olika bara. (Läs om Diggilookvällarna.)

Men det är ju ”bara” juni och december som är sådär (+några helger i oktober pga barnens kalas som jag hoppas kunna fasa ut så småningom. Barnen måste ju inte ha barnkalas varenda år.). Så jag hoppas på att hitta ett sätt att överleva.

Krav är en annan sak jag blir otroligt trött av. När jag känner mig tvingad att delta/stanna kvar på en aktivitet så blir jag spänd och mår sämre. Det kan handla om att gå på ett kalas. Efter en-två timmar blir jag trött men familjen vill vara kvar längre. Valet blir då att gå undan och vila (och känna mig värdelös pga sjuk) eller att sätta mig på nån buss/spårvagn typ 50 minuter för att åka hem. Och då kan jag ju lika gärna vänta och åka hem med bilen. Kommer ju hem ungefär samtidigt.

Min psykolog har föreslagit att jag tar bilen och så kan familjen åka kollektivt hem. Men dels så har jag inte kört bil som utmattad förrän alldeles nyligen (pga känner mig hjärnstressad) och dels har F inte gillat det förslaget. Men det kanske får bli en förutsättning om jag ska kunna följa med? Bäst är förstås när vi är hos folk i stadsdelen så att jag har nära hem. Men våra släktingar bor lite olägligt till och i vissa fall innebär kollektivtrafiken en kvarts promenad till hållplatsen…

Att vara hemma hos oss innebär ofta både städning och att agera värdinna med matlagning och fix. Även om gästerna hjälper till så kommer ju frågor om vart skålar finns m.m. (Men jag är väldigt tacksam förstås!)

Att träffas ute är heller ingen bra idé eftersom jag i likhet med många andra utmattade blir hjärnstressad av caféer, restauranger, shoppingställen och platser med mycket folk. 

Det finns inte så många bra sätt att umgås helt enkelt.

Eller jo, det är väl när jag träffar mina vänner som lagar mat åt mig medan jag får sitta på en stol och så har de full förståelse för mig och förväntar sig att jag åker hem när jag blir trött. 

Eller när syskonen kommer över och tar med sig hämtmat och så bryr de sig inte om att det är rörigt. Sånt gillar jag. Då kan jag gå upp och vila när jag behöver det. 

Jag tror nog att den där känslan av krav och förväntningar bygger på att jag försöker vara någon jag inte är eller hålla uppe en fasad av att allt är bra. Att jag orkar sitta med tio personer och umgås mer än en timme. Att jag orkar kallprata med avlägsna gamla svärsläktingar med massa stoj runt omkring. Det handlar både om introversion och hjärnstress.

Förr kunde jag ha överseende med detta eftersom det bara handlade om att stå ut dessa timmar. Men nu blir jag trött i dagar efteråt och ett enda kalas kan förstöra fyra dagar för mig. 

Jag vet inte om det går att sänka min känsla av krav på mig eller om jag helt enkelt ska skita i dessa slags umgängen? (Inte ett alternativ säger F.) 

Ps. På senaste släktträffen satt vi cirka 20 personer i samma rum. Ljudnivån var hög. Efter fikat drog sig alla under 34 år in i ett annat rum och spelade tv-spel istället (sex av åtta var introverter). En efter en kom de äldre in i rummet och sa: ”jaså, är det här ni är? Ska ni inte komma ut till oss och umgås en stund?” och vi: ”ummm… nä!” och så fortsatte vi spela.

Ps2. Jag följer inte med på runt 80% av alla träffar, men ibland vill jag ju följa med. Jag skulle bara vilja kunna åka hem när jag behöver det. Vi ska väl inte behöva köpa två bilar bara för detta? :-/


%d bloggare gillar detta: