En sån där hemsk natt

Det började med att jag inte ville lägga mig några veckor och att jag vred på dygnet lite. Men det blev så opraktiskt (särskilt som F behöver ha sin introverta tid 1,5-2h efter att jag lagt mig). 

Så denna vecka har jag fått ta till sömntabletter för att kunna somna i vanlig tid. Har även väckt mig lite för tidigt (svårt att hitta en bra balans dock för den utmattade kroppen är omöjlig att väcka om det är för tidigt).

Igår hade jag sömnbrist, jag kände mig trött och bestämde mig för att somna utan tablett. Efter ungefär en timme somnade jag. So far so good.

Men vid sextiden vaknade jag igen och sen låg jag vaken till efter åtta. Sömnigheten rev i kroppen med ”orange maskar bakom ögonen” (har synestesi och upplever kroppskänningar i färger) och utslagna kroppsdelar.

Vände och vred på mig, trött i kroppen, men omöjligt att slockna. Troligen stresshormoner som höll mig vaken. 

Sen sov jag till elva. Så nu har jag legat här i tolv timmar (första timmen läste jag). Suck.

Men tillsammans med min halsbränna och oroliga tarmar (luftfyllda) sedan några dagar så kan jag nog konstatera att jag känner mig stressad. Resfeber. 

Jag hatar absoluta deadlines där allt måste vara fixat. Boka växtvakt, djurvakt, köpa spån, täta regnvattentunna, ordna bröllopskläder, köpa skor till ena ungen, köpa skor till andra ungen (ja men kul att vi upptäckte hålen i hennes skor några dagar efter förra skoshoppingrundan!), avboka tidningen, betala räkningar med kort datum, lämna nyckel osv.

Jag skrev en lång lista över saker som vi behöver fixa igår och allt det där hade legat och panikat i mitt huvud senaste två veckorna. Inte konstigt att jag får mag- och sömnproblem.

Men skönt ändå att det bara blir en resa på semestern i år. Okej att den är extra lång (12 dagar istället för 8-9 pga bröllop på vägen hem), men skönt att slippa packa två gånger. (Vi har varit på en 5-7 dagar resa till lånade/hyrda sommarstugor i Småland de senaste tre åren.)

Och lite tröstande att tänka att det inte är helt naturligt för människor att sova åtta timmar i sträck. Historiskt sett har vi ofta varit uppe några timmar efter halva natten. Det ändrades dock iom industrialiseringen. Så ineffektivt att inte ta sömntimmarna på rad.

Och jag har haft mysigaste Stella att krama på. Igår var Ms kompis T hemma hos oss för första gången. När Stella visade sitt rum sa T som alla andra ”men var sover du?” Stella visade vår säng och T sa skeptiskt ”sover du med mamma?” Jag hoppas att Stella inte uppfattade tonen. Stella är snart fem år, men jag vill sova med henne länge till. Känns så sorgligt att den perioden kommer ta slut. (Och Stella sover inte i min säng, vi sover tillsammans i vår familjesäng.) (F och Molly sover i Ms säng pga att F snarkar och Molly vaknar inte av ljud. Molly kan sova själv men F tycker att det funkar bra att sova där.) (F är under snarkutredning på vårdcentralen.)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: