En sann introvert

Nu på kvällen var vi på grillparty vid syrrans svärföräldrars sommarstuga här i Hälsingland. Vi var väl omkring 20 personer varav vi kände 15.

Efter maten gick Stella iväg själv. Efter en stund undrade vi vart hon var och såg att hon satt nere på bryggan. 

Jag gick dit och frågade hur det var. Undrade om det var mycket folk där uppe. Hon sa att det var mycket folk och att hon behövde vara själv. 

Jag undrade om jag fick vara med och hon sa att det gick bra.

”Tre personer till går bra” sa hon. 

”Det tycker jag också är lagom” sa jag.

Lilla sötisen. Introvert ut i fingerspetsarna precis som jag. 

Efter en stund hade hon tankat energi och då var hon sitt vanliga spralliga jag i flera timmar. Sen vid nio blev jag socialt trött och då åkte jag och barnen tillbaka till stugan för nattning. 

Började driva runt i blåbärsskogen en stund innan jag kom på att jag kunde åka hem. Skönt. Kan ej overrajda den sociala tröttheten utan att bli otrevlig nämligen. (Det känns som att det mentalt kliar i hela kroppen och att en får lite svårt att andas. Mentalt.)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: