Syrrans bröllop

26 juli, 2016

I helgen var vi i Gränsfors i Hälsingland (inte Härjedalen som jag råkade skriva på Instagram… ^^) för att vara med när syrran gifte sig med M. Vi var dels i en gammal spiksmedja där det serverades middag och dels vid Ms föräldrars sommarstuga som ligger vid en fin sjö (vigsel och grillhäng på kvällarna).
Stella badade åtta gånger på två kvällar… Här med släktens andra badentusiast, pappas sambo A.

_MG_4164

Vid vigseln stod vi på stranden vid bryggan och sedan blev vi överraskade av att brudparet kom roendes i båten. Som en scen i början av 1900-talet!

_MG_4185

Vigseln var fin. De ramlade inte i vattnet när de skulle gå ur båten. Farmodern bar fram dottern Selma, 11 mån, som fick ge dem ringarna. Pappa fotade (fotoentusiast med fullformatskamera) (dock inte dessa bilder).

_MG_4198

Den vigda familjen som nu delar efternamn (även syrran bytte bort släktnamnet (jag och F bytte till mormors flicknamn när vi gifte oss)).

_MG_4202

Vid middagen höll pappa ett tal och vi i familjen sjöng en sång som vi gemensamt spånat fram (och som pappa skrivit ihop). Det var kul, många minnen!

Här kommer lite blandade Hälsinglandbilder från helgen.

Fin mjölkpall (?) med fantatiska mjölkkannor som jag såg längs landsvägen. Jag har en som jag köpt dyrt på loppis, men jag vill ha fler och större!

20160722_140734

Utsikt från bryggan vid sommarstugan på bröllopskvällen.

_MG_4268

_MG_4265

Jag och barnen räddade en trollslända som jag fotade.

_MG_4260

Fantastisk lugn och fin bröllopskväll. _MG_4242

Åsså jag dagen före bröllopet. Brukar sällan bli bra på bild men denna funkar. Tänker mig att det är ungefär sådär jag ser ut. (Blir ofta lite förvånad när jag ser mig på bild nämligen.) _MG_4169

(En vacker bild som mitt syskon tagit.)

Annonser

Ett vertikalare liv

26 juli, 2016

Igår ringde jag sjukvårdsupplysningen om svanskotan och de sa att jag skulle till akuten om jag inte får tid på vårdcentralen samma dag. Akuten vägrade jag så jag ringde vc som sa ring i morgon.

I morse ringde jag på akuttiden men då sa de att jag kunde gå till rehab direkt som jag ville från början (men 1177 sa att jag behövde låta läkaren kolla först). Härligt med denna enighet va?

Men i morgon får jag ringa rehab och förhoppningsvis få nån kudde att sitta på. Mitt liv har nämligen blivit väldigt vertikalt sedan jag skadade mig.

Efter att ha legat ner eller suttit så fort jag fått chansen i 20 månader så ska jag alltså nu helst stå eller gå om jag inte kan ligga.

Idag träffade vi vännerna och jag valde en gåaktivitet för att slippa sitta och ha ont i nån soffa eller på en parkbänk. Mycket ovanligt för mig som utmattningssjuk. 

Vi traskade runt i Slottskogen i tre timmar minus kanske trettio minuters fika sittande på dyna och benet. Bilturen hem var en plåga. Känner i benen och fötterna att jag har gått mycket idag. Men bra det, jag behöver ju komma igång fysiskt igen. (Såna här dagar då jag inte har utmattningstyngskänslan i kroppen.)

I kväll ska jag försöka ställa upp datagrejerna på ett högre bord så att jag kan stå upp och spela Overwatch-dataspelet. Det funkar varken att sitta eller stå på knä på golvet/kuddar. Det gör ont när musklerna i rumpan spänns. 

Mmm… Detta kanske blir en kick i baken (no pun intended) till att bli mer vertikal då? Får satsa på det för att inte bli alltför bitter eller nåt…


Att bli utmattad av påtvingat umgänge

26 juli, 2016

Läste om det här med att högkänsliga tycker att det är jobbigt med småprat. Författaren och psykoterapeuten Ilse Sand som skrivit böcker i ämnet tycker att det borde vara lika förbjudet att avbryta någons tystnad som att avbryta någons prat. Det borde vara självklart att fråga folk om de vill prata eller om de vill ha lugn och ro.

Själv tänker jag på detta allt mer. Trodde ju i närmare trettio år att det var något fel på mig och att jag var tvungen att lära mig att bli social. 

Sedan insåg jag att jag är både introvert och högkänslig och att jag oftast inte mår bra i större grupper. Jag föredrar att umgås med 1-3 personer åt gången. 

I natt drömde jag en dröm som handlade om att några försökte tvinga mig att umgås med en bekant som jag inte hade så mycket gemensamt med. Men i drömmen sade jag ifrån till hens partner att ”folk inte har någon allmän rättighet till att umgås med mig eller kräva att jag ska vara med”. Och det är en viktig insikt för mig eftersom en del av min utmattning bottnar i detta.

Under det senaste året har jag förstått bättre hur jag fungerar och att folk inte kan kräva mig på umgänge. Jag har ”gjort slut” med flera kompisar nu och tidigare i livet för att de blir för och inte kan lyssna in vad jag vill och behöver.

Jag tänker numera så här när jag börjar få dåligt samvete för att jag inte hör av mig eller följer med på diverse kalas och annat: Det händer ju inget annat för dem än att jag inte kommer, men för min del innebär ett umgänge att jag kanske blir mer utmattad i dagar efteråt. (Som sjuk i utmattningssyndrom)

Högkänsliga blir kanske inte utmattade på det sättet, men de kan bli otroligt trötta av socialt umgänge och många intryck. Jag önskar att förståelsen ska öka kring varför vissa vill gå hem tidigare, inte kan vistas länge i större sällskap eller behöver ta pauser. 

Men det är ju extraverternas värld och de ställer villkoren…

Ps. Har umgåtts en hel del med introverta och lyhörda extraverta på sistone och det är så skönt. Nu sammanfaller ju min hsp och introversion med utmattningssyndromet, men jag hoppas att jag ska kunna vara lika öppen med att jag behöver kortare träffar och vila när jag blir frisk(are). Stella är för övrigt fenomenal på att ladda batterierna. Hon bara går undan och leker för sig själv inom synhåll. Önskar att även jag hade känt till min personlighet när jag var liten. Hade definitivt bidragit till mindre självkritik och bättre självkänsla.

Ps2. Det heter tydligen extravert istället för extrovert.


%d bloggare gillar detta: