Svanskote-rehab

28 juli, 2016

Promenerade när jag skulle till rehabmottagningen idag. Det är inget jag skulle orkat göra för några månader sen, men jag har ju blivit piggare nu. Efter de två kilometrarna tänkte jag att det skulle bli skönt att få sätta mig ner i väntrummet.

Men nej, det var ju inte alls skönt. Glömde visst det.

Fick sitta på ena benet, men ändå värkte det i svanskotan. Inne hos arbetsterapeuten stod jag upp, så hon höjde bordet. 

Jag fick prova olika slags dynor och nu har jag en kilformad variant som tippar bäckenet framåt. Den är extra mjuk runt svanskotan. Det känns bättre att sitta med den, men ändå inte bra. 

Jag fick även glidlakan så att jag kan vända mig om lättare i sängen. Såna skulle jag haft när jag var gravid! (Då sov jag på en sovsäck.)

När besöket nästan var slut började jag känna mig yr och det flimrade för ögonen. Fick ett blodtrycksfall* så jag var tvungen att sätta mig och lägga huvudet mellan knäna. Troligen pga smärta i kombination med varmt rum och att jag nyss promenerat ovanligt långt för att vara en utmattad jag.

Arbetsterapeuten gav mig vatten och hon och receptionisten letade fram en värktablett ur sina privata gömmor. Väldigt snällt! Sen lyckades de klämma in ett besök hos sjukgymnasten mellan två besök. 

Jag fick tips om en övning (yogaövningen kobran) som jag ska göra varannan timme för att skjuta tillbaka diskerna i ryggen. De trycker nämligen på nerverna och gör så att det strålar och smärtar i korsrygg och rumpa. 

(Konstigt föresten att det aldrig kan vara en kvinnlig kroppsform på sånt här? Antar att männen i så fall skulle undra om de fått fel blankett eftersom de inte verkar vara vana vid att behöva identifiera sig och se sig själva i kvinnliga gestalter (tänker även på att många killar ratar film/böcker m.m. med tjejer i huvudrollen (GHOSTBUSTERS!)).

Men nu är det slut på det onödiga sittandet. Sitta gör jag vid måltider och i bilen. Har ju ordnat ståbord vid datorn också. Synd bara att folk blir stressade av folk som står när andra sitter (t ex i vardagsrummet eller på möten). Men jag har ju kildynan. 
* = Råkar ut för blodtrycksfall ibland. Bland annat i samband med två optikerbesök, när jag var gravid och skulle göra en presentation av projektarbetet hos Länsstyrelsen (men det var jättevarmt!), när jag skulle lämna blodprov och när jag kejsarsnittades (båda gångerna). Känns lite pinsamt att klappa ihop så där inför folk, men vad ska en göra? Det är ju inget jag psykiskt kan förhindra, det är ju en kroppslig reaktion. 

Här kommer föresten några blåmärken.

Och här kommer trappan. Ramla inte nerför såna!

Annonser

%d bloggare gillar detta: