Komma ifrån varandra

Idag på Liseberg fick barnen som vanligt armband med namn och telefonnummer. Lite senare frågade jag barnen vad de skulle göra om vi kom ifrån varandra. De svarade att de skulle be en vuxen ringa telefonnumret.

Bara några minuter senare ser jag en flicka i treårsåldern som går runt och gråter. Jag såg ingen förälder i närheten så jag gick fram och sa att vi skulle hjälpa henne att hitta sina föräldrar. Hon förstod oss inte så bra eftersom hon var dansk, men ändå tillräckligt för att lita på oss. 

Stella och Molly gick fram och försökte uppmuntra henne och F ringde upp pappan som kunde återförenas med henne efter några minuter. Han var i andra änden av Kaninlandet och var otroligt tacksam. 

Flickan som hållit sig lugn när vi var med började gråta igen i pappans famn och även jag blev lite gråtmild. 

Kan verkligen relatera till den hemska känslan trots att vi aldrig kommit ifrån barnen på såna ställen (bara på typ byggvaruhus och bara nån halv minut). 

Läskigt det dära!

Men bra grej med mobiler och telefonarmband. Jag undrar ju hur föräldrarna gjorde före 2000-talet? (Jo, affärsbiträdena ropade i högtalarna. Men lite svårt på Liseberg…)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: