Kalasångest

Det är augusti, familjens semester är slut och jag börjar som vanligt ofrivilligt att tänka på nästa steg som är oktober a.k.a den skräckinjagande KALASMÅNADEN!

Inte nog med att mina barn fyller år den 10e och 13e oktober och att vi måste köpa hela årets presenter samtidigt och ha släktkalas för typ 25-30 personer samt två barnkalas, nä, för:

27e september fyller svåger M år, däromkring fyller Ms kompis Siri år och Stella har 2-3 oktoberkompisar som brukar bjuda på kalas (Molly har också haft några oktobervänner men kalasen börjar bli färre nu i 8-9-årsåldern som tur är.) Vi har även Fs kusin som fyller år 15e oktober, men vi går allt mer sällan på den mer perifera släktens kalas pga för många kalas helt enkelt (stor nära släkt).

Förra året lyckades vi dodga Mollys biokalas fram till juli (!) då F och M gjorde nåt annat istället. I år funderar vi på laserdomekalas med nån mat efteråt. Enklast möjligt typ. Stella kanske kan ha ett minikalas för 2-3 kompisar hemma? Så slipper vi boka förskolelokalen, städa, pynta, baka, steka korv osv. Är så nedrans trött på barnkalas efter barnkalas fem år på raken (Stellas första förra året). Stella är ju ändå introvert och blir lätt överstimulerad. (Jag hade bara två barnkalas när jag var liten och var nöjd med det.)

(Ja, jag vet, det finns bushuskalas och liknande, men dels är det dyrt och dels så har ju varenda unge det här i Göteborg så det är rätt uttjatat.)

Jaja. 

Men sen är det det förhatliga släktkalaset. Vi har en för stor nära släkt med skilda föräldrar och morföräldrar. Vi har fem+två syskon varav de fyra vuxna har börjat träffa partners och ploppa barn. F vill helst inte kapa den mer perifera släkten och det innebär att vi blir 25-30 personer. Jag. Orkar.Inte. (Och inte Stella heller. Hon brukar bli överstimulerad på en kvart och sen gå undan.)

Det blir så jädra mycket presenter. Jag är så trött på leksaksinflödet i vårt hus. Vi köper sällan grejer till dem, men vissa släktingar köper gosedjur och krimskrams till dem varje gång de ses. 

Och sen blir det jag som måste rensa ut. Det tar rätt mycket energi att rensa, smuggla undan, mellanlagra på vinden vid händelse att barnen skulle sakna nån grej och sen köra iväg grejset till second hand. Har tidigare haft nolltolerans för nya gossar, men vissa släktingar skiter i det. Skönt att Molly som är gosedjursälskaren nummer 1 snart blir tonåring. Vad tomt hennes rum kommer att bli när leksaker och gossar börjar sorteras ut. 

Jallefall. Igår föreslog jag för Fredrik att vi kunde göra som syrran, vi firar barnen på ett café och så slipper vi ordna lokal, fika, städa och diska. Men det blir ett stort fik i så fall sa F. 

Ett annat förslag som vi kört andra år är att fira i omgångar, men det blir så jobbigt att göra hela baka-städa-diska typ tre helger i rad. 

Ett år körde vi öppet hus med riktade ankomsttider, men det kalaset blev över 6h långt och sista gänget vägrade gå hem i tid. Det orkar jag inte heller. 

Behöver jag meddela att F inte tycker att detta problem är lika stort som jag? 

Om vi bara bjuder våra föräldrar och syskon med partners så blir vi 21 personer. Om vi lägger till Fs tighta släkt blir vi 29 personer. Det går ju inte i vårt vardagsrum på 20 kvm. 

Om jag får bestämma lutar det åt mindre lättsamma kalas. Typ träffas på Lejonet och Björnen och ta en glass en kväll som vi gjorde när vi firade svärfar för ett år sen. Der var perfekt! Eller fira barnen när vi ändå ses vid nåt annat tillfälle på hösten. 

Släkten har hög koncentration av introverter, så jag fattar egentligen inte vart den här kalashetsen kommer ifrån? Måste folk fira med alla varenda år? Men det är väl de tongivande extroverterna som styr som vanligt antar jag. (Jag och F orkar aldrig ha födelsedagskalas längre. Om folk prompt vill ge presenter så ses vi ändå minst 1-2 ggr i veckan i juni resp runt jul.)

Ps. Om du inte gillar kalas och/eller är introvert, undvik att få många syskon och skilda föräldrar och gift dig inte in i en sådan släkt. Heh…

Ps2. När jag var liten firade jag med min familj och så fick jag present från farmor resp. mormor och morfar. De andra släktingarna träffade jag max 1-2 ggr per år. 

Ps3. Jag umgås gärna med nuvarande släkten, men inte tvångsumgås pga födelsedagar och inte med alla på samma gång. 

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: