Att sätta gränser mot andra

Tänkte ta upp det här med gränssättning och kopplingen till självkänsla. Hur folk inte bara kan ge och ge utan att ta skada i slutändan. (Och många bränner ut sig.)

En person jag känner kämpar med att sätta gränser. Hen vill vara alla till lags och det innebär att hen inte samtidigt kan vara snäll mot sig själv.

Förr var hen ledsen över att folk tog hens hjälp för given och knappt tackade. Jag sa att hen behöver visa att det är lite jobbigt/omständligt. Först då kommer folk att tacka. Det är viktigt att sätta värde på sig själv och den tid en har. Det är inte att vara elak, det är att upprätthålla sitt värde. 

En annan har problem med sin självkänsla. Det enda sätt hen vet om är att hjälpa andra. Hen offrar sin tid och energi åt att göra saker åt andra, ofta helt ombett. Men en kan inte laga en trasig självkänsla med tacksamhet utifrån eftersom beröm oftast bara rinner av om självkänslan är dålig. Självkänslan handlar om hur en ser på sig själv. Risken med att försöka bygga upp den utifrån är att en blir ett offer.

Själv har jag blivit duktig på att sätta gränser efter några år som utmattad. Jag har inte varit den som gett och gett av min tid, jag har inte ens det duktighetskomplex som de flesta (?) utbrända har. Men jag har för länge levt ett liv där jag fått göra avkall på vem jag är och vilka behov jag har. Jag har inte velat vara till besvär i det sociala livet. Nu har jag lärt mig att gå hem i tid, att säga nej utan dåligt samvete och att inte köra över mig själv. 

För jag är värdefull, precis som vi alla är. Så sätt gränser för din skull, det är du värd.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: