Överstimulerad på sju minuter

Jag har inte varit i stan på flera veckor. Idag var jag dock tvungen att åka hit för klipptid. 

Gick från Järntorget till Masthugget, men hann bli helt överstimulerad på de sju minuter det tog att följa Andra Långgatan. 

Det slår mig hur otillgänglig* staden, affärerna och galleriorna är för till exempel de hjärntrötta, de med adhd (som inte kan sortera bland sinnesintryck) och de högkänsliga (som plockar upp alla intryck). Jag fick fler nya intryck på sju minuter än vad jag får på en hel dag hemma/promenerandes i stadsdelen.

* = fanns t o m en artikel om det i Råd & Rön nyligen.

”Nämen, hon ser ut som nån jag känner. Vilken fin väska! Hon har en konstig tatuering. Där finns en frisörstudio. Fågeln har lagt en riktig rackabajsare där. De där killarna, kommenterade de mig eller kvinnan framför? Vilka fina prylar de hade i den affären. Där kommer bilar. Jaha, här tar de bort klotter. En skivaffär som kombinerar med café – vilken bra överlevnadsidé. Vad är klockan? Hon såg ut som en nörd. Vilket hipsterskägg! Playboykaniner med blinkande röda ögon på skylten. Varför stannar hon? Han ser ut som nån jag känner.”

Osv. Osv. Jag brukar fokusera på golvet/marken så mycket som möjligt när jag är i miljöer med mycket folk och skyltar, men det är ju lite udda att bara stirra ner i marken också.

Jag undrar hur det kommer att gå nu när jag ska börja arbetsträna. Kontoret ligger ju mitt i smeten. Iofs den delen av smeten som jag känner till bättre, men ändå. 

Får ta Första Långgatan till frisören nästa gång tror jag (trots att salongen ligger i toppen av Andra Lång)…

(De har guld som tema, fint!)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: