Deprimerande om bostadspriser

När jag och Fredrik flyttade hemifrån 2002 betalade Fredriks mamma 13 000kr/kvm för en ganska stor etta i Bagaregården (ett populärt område ca 3-4 km från centralen). Det var dyrt då och många höjde på ögonbrynen.

Svärmor fick tillbaka investeringen med råge då lägenheten ökat i pris till nästan 18 000kr/kvm på tre år. 

När vi började kolla på hus i stadsdelen för 4-5 år sen kostade de runt 4 miljoner (vi köpte därmed ett mindre hus), nu kostar de minst 5 miljoner.

Jag undrar om en bostadsbubbla är på väg? Det känns i alla fall tryggt att ha hittat huset som jag gärna bor i resten av livet (så länge vi fortsätter vara gifta vill säga). 

Något är ju allvarligt fel med bostadsmarknaden i storstäderna. Bostadsbristen antar jag. Folk vill ju bo och de betalar för det. Med fyra års kötid är en hyresrätt inget alternativ för de som inte måste. Och samtidigt avfolkas landsbygden (och färre är sugna på att pendla?). 

Nä, mitt recept skulle nog vara att öka byggandet av lägenheter i olika storlekar och prisklass så att vi kan starta flyttkedjor. Vet alldeles för många skröpliga gamlingar som motvilligt bor kvar i stora villor eftersom de antingen förlorar för mycket pengar på att flytta till smidig lägenhet eller för att de inte får plats på ålderdomshem. Samtidigt trängs småbarnsfamiljer i tvåor-treor med enda alternativet att flytta ut till kranskommunerna och börja bilpendla. 

Om nu det ens är en möjlighet med tanke på hur stor prisökningen har blivit på fem år:

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: