Att gå utanför sin trygghetzon

…är jobbigt. Ännu värre om en som jag är naturligt ängslig och neurotisk av sig, så som en del av befolkningen är. 

Men jag ville ha en jordgubbsbänk till altanen och då fick jag göra en trots obefintlig erfarenhet inom snickeri (eftersom de inte finns att köpa).

Efter några veckors snickerier med ett antal felsågningar, skarvningar och andra problem som att jag sågade av halva sladden (så att F fick laga den igen) stod äntligen bänken klar. Jag hade designat och gjort den helt själv och endast bett Fredrik om bekräftande åsikter ibland angående skruvtyp m.m.

Jag googlade efter lämplig impregnering/färg för att den skulle hålla några år. Hittade en massa motsägelsefull fakta som vanligt pga internet. 

Jag lade upp en fråga på odlingsgruppen på Facebook och fick flera olika förslag och tankar om att jordgubbsplantorna inte kommer överleva i den där och att allt obehandlat virke ruttnar snabbt och jada jada. Blev lite ledsen så som jag ofta blir av kritik, särskilt i områden jag känner mig obekväm inom.

Men dagen efter tog jag till mig av de mest konstruktiva tipsen och insåg att jag måste sätta mig in i detta med linolja, för det ska vara bra till impregnering.

Googlade en hel massa och såg små kortfilmer. Kände mig djupt obekväm som vanligt. Förra helgen ville vi köpa linolja men insåg att det inte fanns rå linolja i någon av de vanliga affärerna åt vårt håll. Ville ge upp igen.

Idag, onsdag, kom plötsligt ett tillfälle då 1. bilen stod hemma eftersom F jobbade på sitt kontor i Gårda (spårvagn!) och inte hos kunden i Kungsbacka (bil pga 5 mil), 2. jag behövde ändå lämna tillbaka böcker på bibban, 3. jag kände mig inte utmattad och 4. behövde varken hämta eller lämna eftersom Stella skulle på sång och F plockar upp henne efteråt på vägen hem (två hållplatser bort). Dvs. mer energi över.

Så jag satte mig i bilen med osäkerheten darrandes i hela kroppen pga 1. kör sällan bil pga ovan pga utmattad sen två år, 2. osäker på hur en kör i stan och 3. skulle besöka en specialisthandel inriktad på trätjära/båtgrejer i specialistaffärernas mecka: Ringön. 

Och mycket riktigt var det en heludda affär som iofs luktade mycket gott (av trätjära?). Det fanns inga prislappar (men hade ju kollat upp priserna på nätet), all inredning var i trä och affären var en del av en lagerlokal. Alla hipsters hade älskat den! De hade inte ens ett kassasystem utan körde på kundsystem eller vad hon sa. Fick lämna min adress. 

Men ut kom jag med rå linolja och linoljesåpa och hjärtat i halsgropen.

Körde vidare till testosteronaffären nummer 1: Biltema. Jag är där ibland, oftast i sällskap med familjen, men jag känner mig alltid jätteobekväm pga är inte en man. Det är som att någon man ska komma fram och antasta mig och fråga om jag gått fel. Det är verkligen 90% män varje gång jag går dit och kvinnorna är där i sällskap av en man. 

Kassörskan log dock ett äkta leende. Kanske hon uppskattade att en ensam tjej kommer dit och köper balsamterpentin och en anstrykare som jag så fint fått lära mig. Alltså en rund pensel med naturborst (djurhår borde det stå, tur att jag inte är vegan) (en vanlig syntetpensel duger tydligen inte när en målar med linolja. Det ska vara en rejäl anstrykare med naturborst och den ska impregneras i linolja före osv. osv.)

Nu står mina fyra nya grejer på bänken och myser medan jag ligger i sängen och tar igen mig. Vi får se när jag vågar mig på nästa eldprov, att måla.

Det mantra jag upprepade idag var ”min psykolog skulle ha varit stolt över mig…min psykolog skulle ha varit stolt över mig”. 

Jag kan flyga, jag är inte rädd. (Jag kan bygga en jordgubbsbänk trots att jag är rädd.)

Ps. Det är alltså för att slippa sniglar som jag vill ha upp jordgubbarna på altanen. Funderade på amplar ett tag, men gillar den här bänklösningen. (Golvet längs väggarna är redan överbelamrat med hinkar/krukor med tomater och chili.)

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: