Första rehabdagen

Idag känner jag mig alldeles glad och upprymd. Så här mycket positiv social energi har jag inte fått på evigheter.

Hade känt mig lite nervig för att gå tillbaka till jobbet eftersom jag dels inte gillar uppmärksamhet och dels var orolig för att möta många nya som skulle undra vem jag var: ”jo, men jag har jobbat här sen 2010 förutom att jag inte varit här på nästan två år…tjenare på dig med…” typ.

Men det gick jättebra. Jag fick en preliminär plats men om vi har tur får jag en hörnplats med tre väggar redan om några dagar istället för om en månad som det var sagt. 

Min kompis M hade sagt att det blev lite kris för några dagar sen när de flyttade runt i huset och de upptäckte att min stol var borta. (Som jag hade namnat.) Men den återfanns och nu är den min igen. (Alla har en viss typ av stol utom jag och några till som fått en ny pga ergonomin.)

Jag var även med på frukostmötet och Sverige-VD:n hälsade mig välkommen inför alla som var där (50-60 pers), men jag slapp hålla en liten presentation så som nyanställda behöver.

Sen har jag sagt tack och tack och tack till alla som hälsat mig välkommen tillbaka. Min kompis Ma kom springande med utsträckta armar. (Henne hade jag iofs förvarnat på Instagram.)

Det var jätteroligt att få träffa alla igen och att få vara en del av gemenskapen. Nu känns det som att jag gör något igen, att jag är en liten pusselbit i samhället.

Efter frukostmötet gick jag in till den it-ansvarige och han sa att han skulle beställa en ny dator direkt. Min dator är nämligen äldst i hela huset med sina 6 år. En riktig gammal klenod. (Men en välfungerande apparat om en bortser från att det inte går att hålla liv i datorn och flytta den utan sladd.) Vi ägnade en timme åt att fixa till alla konton, lösenord, uppdateringar osv. 

Och så kom det sig att mina nattliga drömmar om att jag blir kvar för länge på jobbet besannades redan första dagen (mkt pga datafixet). Ville nästan inte gå hem trots att det gått 2,5h istället för de två som var bestämt. 

Det känns konstigt att jag inte ska gå dit i morgon också utan först på torsdag, men det är väl mest positivt att kag känner så så länge jag inte kör över min kropp. Ska starta lugnt och trappa upp försiktigt.

Men vad kul det känns att vara igång! Atmosfären på mitt jobb är så mysig på något sätt. Jag förstår ju nu bättre varför jag inte ville gå hem där 2014 när jag envisades med att jobba deltid trots stressproblem. 

På torsdag ska jag läsa/slänga mail och göra i ordning skrivbordet innan jag ska börja med lite småuppgifter som min chef har till mig. Det blir ju perfekt att få göra lite sånt som de andra tänkt på men inte hinner med. 

När jag kom hem sov jag en timme (även pga att jag bara fick sju timmar i natt), men jag känner mig inte särskilt utmattad än så länge. Håller tummarna.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: