Låg-affektivt bemötande

Vi har alltid haft mycket konfliker i familjen, dels pga våra personligheter (nära till känslor och tre starka viljor (+en neutral)) och dels pga att barn har sina perioder (och jag har dessutom varit först stressad och sen utbränd). 

Jag läste boken ”Bråkiga barn” av Bo Hejlskov som blev en riktig ögonöppnare. Rekommenderar den starkt! Går inte igenom alla idéer och teorier här utan går direkt på hur vi gör rent praktiskt.

1. Stoppa i tid

När känslorna blir för starka (affekt) så går de till slut inte att kontrollera längre (gäller alla). Därför gäller det att bryta situationen i tid. T ex gå undan eller avleda barnet (kittla, skämta, leka att barnet är en bebis). När någon gått i affekt måste denna lugnas ner innan konflikten kan lösas. Det är ingen idé att tvångskrama eller försöka prata ett barn (eller en vuxen!) till rätta när hen är i affekt. Vänta!

2. Vad är viktigt…egentligen?

När barnen vill något funderar vi på om det funkar eller ej. Är det farligt/olämpligt på något sätt? Om inte, skit i principer, låt barnet gå till förskolan i pyjamasbyxor eller sova i din säng. Gör det något egentligen? Vi omprövar ofta våra tankar.

3. Barn under 11-15 år inte lär sig av sina misstag utan av sina framgångar. Barn är inställda på att misslyckas och sen försöka igen. Det är därför man ska berömma dem för allt de gör bra. Det kanske kan kännas töntigt att berömma dem för ”självklarheter” som att de sitter still i bilen eller inte bråkar just nu, men jag har verkligen märkt hur nöjda och glada barnen blir av positiv uppmärksamhet. På samma gång försöker jag dra ner kritiken till ett minimum.

4. Regler ska vara begripliga

En annan sak jag funderar mycket kring är att barn behöver se logiken i vad som händer. Regler som verkar obegripliga har de svårt att rätta sig efter (så klart, så känner väl vuxna också!). Så därför jobbar vi på begripligheten. Vi förklarar kortfattat och försöker se in i den andras situation. Vad är egentligen ett problem och vad är en principsak? Funkar det att ha tunna kläder trots att det inte är så varmt ute (ja, så länge hen inte fryser!) osv.

Vi har bestämt vad som är krav (tandborstning, äta middag före fredagsgodiset, inte slåss och dylikt) och resten är förhandlingsbart. Tidigare har jag varit principfast i min uppfostran eftersom jag trodde att barnen behövde det. Men jag har tänkt om, min ena unge klarar inte av auktoritära människor. Vi försöker ha fasta regler och tydliga förväntningar (t ex en nedskriven lista i åtta punkter med vad som ska fixas i badrummet efter badkarsbad samt sätter klockan på tio minuter när M ska göra läsläxan) och barnen verkar trivas med rutiner som är förutsägbara. Men det får inte uttryckas på ett auktoritärt och obegripligt sätt.

Det finns mycket mer, läs gärna boken! Det finns även en Facebookgrupp som heter Låg-affektivt bemötande, där kan en få tips och råd.

Advertisements

En kommentar till Låg-affektivt bemötande

  1. anna skriver:

    Åh, mitt önskeinlägg! Tack! 🌻🌻🌻

    Liked by 1 person

%d bloggare gillar detta: