Stressande begränsningar

Det är svårt att vara helt förutseende. Idag hade jag tre deadlines, jag skulle på avstämningsmöte med min chef klockan 13 (samt fotografera mig på jobbet någon gång under dagen), jag skulle hämta en bokad bok om återhämtning efter utmattning på bibban (sista dagen, lång kö!) och jag skulle hämta Stella på förskolan.

Det var en deadline för mycket för jag låg vaken mellan fyra och sju då jag till slut gick upp. Kroppen var helt spänd och jag kunde inte slappna av. Det var för mycket, för många moment på raken. Jag hade ingen aning om det igår, men kroppen visade mig det i natt.
Som vanligt när min kropp reagerar på deadlines/stress/press/för många aktiviteter så måste jag börjar stryka. Men jag ville ha boken och jag ville inte behöva boka om mötet. Till slut kom jag på att jag kunde lämna Stella istället för att hämta henne och Fredrik bytte gladeligen till sig en sovmorgon.
Så jag lämnade Stella, gick hem och sov tre timmar och åkte sedan in till jobbet för möte med chefen. Jag satt i mötesrummet i tio minuter, men chefen dök inte upp. Vilket anti-klimax! Men när jag kom ner till vårt rum såg jag att hon just kommit tillbaka från en löptur på lunchen. Så vi körde möte ändå.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det här. Jag blir stressad och pressad av att ha för många saker inbokade. Det enda som löser situationen är att boka av saker, annars lägger kroppen ner.
Men livet blir ju oerhört begränsat av att jag i nuläget inte kan ha mer än max en grej per vecka som avviker, t ex ett läkarbesök. Max en grej på helgen. Max en vardagskväll som avviker.
Idag har jag gjort tofsar i håret, för det är så långt att det hänger ner och skaver mot halsen (anledningen till att jag klippte av det för tre år sen). Jag har alltså inte lyckats ta mig till frisören på elva veckor (normalt brukar jag gå dit var 6-7e vecka). Luggen klippte jag själv häromdagen, men det blir ju inte lika snyggt att bara kapa av det uppklippta håret. Men jag får göra det, för jag har inga luckor i kalendern den närmsta månaden. Om jag pressar in det vet jag att jag måste plocka bort något annat och jag vill ju helst jobba de dagar jag ska.
Ett evigt pusslande.
Men jag har i alla fall på uppmaning av Fredrik tagit paus från föräldrakooperativs- och styrelsearbete. Det känns tråkigt men nödvändigt. Det funkar inte att prioritera det framför hälsan, en fungerande familjevardag och arbetsträning. Jag får vänta tills vi kommit på fötter igen. Fick ett undantagstillstånd från styrelsen, för normalt sett ska alla delta i arbetet. Jourerna kommer vi dock att göra.
De flesta andra har tiden som gräns för vad de hinner med, själv har jag orken, ett visst antal block. Det är så tröttsamt. Jag hoppas att orken går upp snart.
Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: