Efter sju veckors arbetsträning

Jag skrev ju om mina nya dagar förra veckan. Idag tänkte jag ta upp exakt hur tråkigt det är och hur begränsad jag blir under denna period med arbetsträning.

Eftersom jag jobbar tre dagar i veckan så måste jag vila minst tre dagar i veckan. Dessa dagar går jag inte hemifrån annat än för att hämta/lämna på förskolan och jag ligger mest ner i soffan eller sängen. Kanske kör nån tvätt eller så. 

I natt låg jag i sängen/sov 14 h. Det blir inte mycket vaken tid över innan det är dags att hämta på förskolan. (Käka frukost halv två…)

Jag har avbokat/ombokat frisören, tandläkaren och sjukgymnasten. Jag har tagit paus från styrelsearbetet, kan inte följa med på några släktträffar eller kompisbesök, Fredrik får ta alla barngrejer som utvecklingssamtal och kommande luciafiranden. 

Jag kan inte åka till biblioteket (bara ta en femminutare på 300 kvm-bibban som ligger på promenadvägen till jobbet – men de har inte så mycket böcker), jag orkar inte gå i skogen, jag kan inte köpa saker jag behöver (apoteket måste jag dock prioritera). Har lagat mina sneakers, vinterskor och gummistövlar med gummilim för tredje gången för jag kan inte prioritera att gå och leta nya skor. (Har dessutom storlek 42 så det är inte alltid så lätt att hitta.)

Om det sen händer något oväntat, som att Fredrik måste hjälpa någon med ett datorproblem, det läcker in vatten vid fönstret i vardagsrummet eller vi får löss och får ägna fem timmar två veckor i rad åt behandling och luskamning (två barn med långt hår varav den ena tar tjugo minuter att borsta ut alla tovor ur…) (faktiska exempel från senaste månaden), ja, då faller hela vardagsrutinen och det blir kaos. Vardagen bygger på noggrann planering och att vi gör det vi behöver göra för att läxläsning, matlagning, nattning och nödvändigt hushållsarbete ska fungera. 

Jag är så himla less. När jag inte jobbade kunde jag åtminstone göra nån grej per vecka, t ex en timme på bibban eller ett frisörbesök. Då hade jag psykologen och en annan rehabiliteringsgrej och sen fanns det en ”slot” över.

Lider allt som oftast av meningslöshetskänslor och brist på ork att hitta på något som ger mervärde ens nån timme på kvällen. När livet bara är jobb, vila och vardagsrutiner så finns inte mycket glädje kvar. (Men jag försöker glädja mig åt det lilla som att vara med barnen (liggande) och liknande.) (Den senaste veckan har jag dock kommit igång med ett litet projekt som ger stimulans. Det går att utföra från vilosängen.)

Känner mig ruskigt osocial och tycker att det är jobbigt med sms, mail, träffa folk på jobbet osv. Vill helst bara vara i min bubbla.  

Men men, this too shall pass. 

Ps. Är på min åttonde jobbvecka nu.

Ps2. Ser även stora förbättringar så jag vill inte avbryta arbetsträningen. Kör på och ser hur det går (så länge jag inte får fler utmattade symptom än trötthet).

Annonser

2 Responses to Efter sju veckors arbetsträning

  1. Caroline skriver:

    Förstår exakt hur less du är!
    Den där tillvaron där man balanserar på en jävligt tunn lina och tappar glädjen i tillvaron.
    Men det är en liten period i det stora hela. Så länge du känner att du ändå gör framsteg så kommer det i sinom tid en platå där du kan andas frisk luft och känna tyngden lätta ifrån axlarna.
    Kram!

    Gilla

%d bloggare gillar detta: