Ett moment 22

Okej, så här är det.

Jag har ingen aptit och jag har stora sömnstörningar. Kroppen är spänd hela tiden. Men jag är inte mer stressad överlag.

Varför reagerar kroppen så här då?

Jo, för att jag sedan några veckor förlorat mina marginaler och därför går kroppen in i ett beredd-läge. Jag vågar knappt ens slappna av, för då kommer utmattningen och/eller oåterkallelig attacksomning och det har jag inte tid med! Ja, lustigt att jag tänker så när jag bara jobbar 7,5 h i veckan…

Men eftersom jag har så stora sömnstörningar på grund av spändheten i kroppen på grund av upplevelsen av tidsbrist på grund av att jag sover/ligger i säng 12 timmar på raken så borde jag alltså sluta sova/ligga vaken 12 h per dag.

Tänk om mina nätter bara var 10 timmar långa? Då hade jag inte haft problem med att hinna jobba 2,5h innan förskolehämtning.

Och då hade jag inte blivit så tidspressad -> spänd -> haft svårt att somna. 

En fin spiral alltså. En orm som biter sig i svansen.

Så igår och idag har jag sovit för lite. Jag har gjort upprepade avslappningsövningar. Jag har hindrat mig själv från att somna direkt efter avslappningsövningarna.

Snart kommer en natt då jag somnar före 01.00-02.00 (oavsett när jag lägger mig, igår släckte jag 22.45 och somnade ca 01.30, sömntabletten hjälpte inte. Sen låg jag vaken med spänd kropp-värk mellan 7.30-09.30.) och ska jag verkligen lägga in stöten och gå upp tidigare. Vrida dygnet.

Eller ja, jag måste gå upp lite för tidigt varje dag. Men inte för tidigt, för då kollapsar jag i en oåterkallelig attacksömn på tre timmar. 

Måste hitta balasen… Svårt det hära… 😕

Annonser

2 Responses to Ett moment 22

  1. Kronärtskocka skriver:

    Så du kämpar på!
    Många varma hälsningar härifrån.

    Liked by 1 person

%d bloggare gillar detta: