Prata om känslor

Har precis sett klart andra säsongen av You’re the worst på Netflix. En väldigt bra och rolig serie om två dysfunktionella människor och deras två kompisar. Eller ja, de har ett dysfunktionellt känsloliv och klarar inte av att prata om känslor, visa tillgivenhet och att binda sig med mera. 

Som många andra i världen alltså.

Jag är inte uppväxt med att prata om känslor och att trösta. Vi visade våra känslor i huset, o ja, men vi satte inte ord på dem.

Nu som vuxen med två egna barn tränar vi på att prata om känslor och hur det känns. 

Jag har lärt mig att vara konkret och beskriva varför jag känner på ett visst sätt. Allt för att mina barn och min man inte ska misstolka mig och lägga skulden på sig själva nu när jag är sjuk och periodvis väldigt lynnig. 

Den största belöningen får jag när jag hör mina barn säga ”nu är jag jättearg på dig!” och liknande till varandra (istället för att slåss eller säga hemska saker). De kan sätta ord på sina känslor och därmed ta ut dem i ljuset där de inte är lika skrämmande längre.

Häromdagen satt vi och ritade tillsammans. Jag ritade människor med stenblock över sig eftersom det är så utmattningen känns.

I torsdags kväll såg Stella helt förstörd ut. Hon sa att hon skulle rita hur hon känner sig och sen gjorde hon det:

Hon var så otroligt trött sa hon. Jag bar henne uppför trapporna och fram till sängen. 

Hon har pratat om stenen på ryggen flera gånger sen dess. Tänk att vi har fått en gemensam bild för hur utmattning känns (för oss)!

Jag tänker att världen hade blivit en bättre plats om fler människor kunde prata om och visa sina känslor. Vara konkreta, lyfta fram känslan och orsaken. Validera/bekräfta andras känslor.

”Jag blir faktiskt avundsjuk på dig när du får en sån…”

”Jag blir ledsen när jag inte får vara med.”

”Tycker du att det är tråkigt att vi bara pratar om såna här grejer?” (Stella slutar söka uppmärksamhet och får en chans att bli delaktig i konversationen.)

”Jag behöver vara själv nu, det beror inte på dig, jag bara måste få vara själv.” (Sagt av alla fyra i hushållet, även extroverten vid något tillfälle.)

”Jag är inte arg på dig, men det blev bara för mycket när ditten och datten hände…”

”Jag förstår att du blev ledsen när det där hände, vad läskigt!”

Och det där med att prata om känslor och bekräfta (validera, trösta) är inget man är mer eller mindre duktig på av naturen, det är något man måste träna på. Så jag tränar mina barn. Det är en bra början.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: