Utmattningens upp och ner de senaste tre åren

När man är inne i det är det lätt att man blir blind för sina egna framsteg och bakslag. Man vänjer sig så lätt och vill alltid mer.

Så nu tänkte jag göra en liten jämförelse med nedslag i tiden om hur jag mått under olika perioder de senaste tre åren.

 

Juli-november 2013

Omänskligt stressad och pressad pga flytt, skol/förskolestart, fixa i ordning hyresrätten, dålig ekonomi och stress på jobbet. Jag vilade inte alls, bara grejade hela min vakna tid. Detta blev droppen för min utmattning. (De verkliga orsakerna beror på lång tids dränering av energi.)

 

December-mars 2013-2014

Jag trappade ner från 85 till 75% jobb och började sova två timmar på eftermiddagen två dagar i veckan. Blev fråntagen vissa arbetsuppgifter och började gå i kognitiv beteendeterapi via företagshälsan. Vi pratade mycket om stress och kontroll. Hade minnesstörningar, kände mig lite dum i huvudet ibland och kämpade med att sluta stressa.

 

April-augusti 2014

Stressade varje dag två veckor efter en utlandsresa och fick tillbaka alla stressymptom igen. Psykologen övertygade mig att gå ner ännu mer i tid (jag ville inte bli heltidssjukskriven eftersom arbetsplatsen kändes som det trygga i mitt liv, det var på hemmaplan och i huvudet som stressen fanns). Började jobba tre timmar om dagen och var hemma och vilade resten. Stressymptomen försvann och jag fungerade ganska bra.

 

September-november 2014

Jag gick upp till 4,5 timmars arbetstid eftersom jag mådde bättre. Efter en särskilt stressig period på jobbet i oktober kom dock alla stressymptom tillbaka, men jag försökte stå ut. I slutet av november gav kroppen upp och utmattningen var ett faktum. Blev heltidssjukskriven i sju veckor. Under denna period hade jag kognitiva besvär med minnet, intelligensen och dålig koncentrationsförmåga (orkade bara läsa tidningen några minuter åt gången t ex.)

 

Januari-februari 2015

Jag försökte gå tillbaka på tre timmar i veckan men det fungerade inte alls. Efter en månad gav jag upp och blev heltidssjukskriven igen. Mina 17 kbt-besök var slut och jag tog hjälp av en privat coach som fick mig att göra en del förändringar i mina rutiner.

 

Mars-december 2015

Stressymptomen gick ner men jag hade mycket besvär av ångest och låg livslust (dock ej kliniskt deprimerad). I augusti började jag i terapi en gång i veckan och vi redde ut allt trassel i huvudet under åtta månaders tid. Började förstå mig själv och vad som ligger bakom. I slutet av december bestämde jag mig för att acceptera att jag är sjuk (!) och att jag inte kan göra allt jag vill. Lämnade över mycket ansvar på Fredrik. Jag var sängliggande större delen av dagen och sov 9-12 timmar per natt hela denna period. Kände mig utmattad varje dag.

 

Januari-april 2016

Jag gick igenom en kris som startat sommaren före där jag blev tvungen att omvärdera typ allt i mitt liv och vem jag är. (Händer nog många utmattade.) Fick hjälp med vardagen och familjelivet från flera instanser och fick också mycket stöd av släkt och vänner. (Oerhört tacksam!) Vardagsrutinerna fungerade inte sedan något år tillbaka och jag ”overrajdade” (åt godis för att få energi) varje dag för att orka hämta på förskola, laga mat osv. Det var väldigt jobbigt hemma och mitt dåliga humör spred sig till övriga. Hade mycket besvär med hjärnstress (ont av höga ljud, mycket intryck). Körde knappt bil alls under sjukskrivningen.

 

Maj 2016

Genombrott! Psykologen pratade om radikal acceptans och självvalidering och det tillsammans med en ny framtidsdröm blev nyckeln till min självläkning. Jag slutade krisa och började må bättre psykiskt.

 

Juni-september 2016

Juni var stressigt med allt som hör till skolavslutningar och födelsedagar, i juli reste vi bort och i augusti var det bröllop tre helger i rad. Men jag hade mer energi än tidigare och var bättre på att planera min vila, så det funkade ändå bra. Började prata om arbetsträning eftersom jag upplevde att jag hade motsvarande 40-50% av min förmåga mot tidigare 5-15%. Vågade t o m åka på en del halvdagsutflykter med vänner/familj, gå på bio med barnen och göra sånt som jag inte kunnat prioritera tidigare. Rutinerna fungerade hemma och stämningen blev bättre i familjen. Lärde mig att känna igen olika känslor/varningssignaler och kunde anpassa livet efter energinivån. Var sällan helt utmattad och overrajdade bara i undantagsfall.

 

Oktober-december 2016

Började arbetsträna i oktober samtidigt som vi firade barnens födelsedagar med olika kalas (alltid mycket i oktober!). Första veckorna på jobbet var extremt tröttande. Jag sov flera timmar när jag kom hem. Blev väldigt hjärntrött och orkade inte med något mer. I november när stressen på fritiden gick ner började vardagen och arbetsträningen flyta på – så länge jag avbokade ALLT annat. Fick dock sömnbesvär. I december upplevde jag en lättnad även när det gäller hjärnstress och överstimulans. Klarar nu viss belastning men undviker ”onödiga” aktiviteter (dvs. träffa vänner och åka på utflykter, snyft!). Hoppas att det snart ger med sig.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: