Hur jag tänker när jag reser

Så här är det på alla mina utlandsresor som är omkring en vecka långa. (Dag 6-känslorna brukar komma när ungefär 80-85% av resan har passerat ifall resan är längre/kortare.)

Dag 1
”Kan inte förstå att jag är här! (Massiva overklighetskänslor.)

Dag 2
”Det är gott om tid kvar!” (Lycklig.)

Dag 3
”Det är fortfarande fyra dagar kvar.”

Dag 4
”Nu har redan halva veckan gått.” (Ångesten börjar mala.)

Dag 5
”Bara två dagar kvar efter denna, måste njuta nu!”

Dag 6
”Å nej, snart ska vi åka hem! Jag VILL INTE!” (Ångest, sur, grinig och blir lätt ovän med ressällskapet.) Efter några timmar börjar man fokusera på det som är positivt hemma och man börjar tänka på det som är jobbigt på resan (sand, solkräm eller t ex inget rinnande vatten på lajv). Börjar ibland längta hem så smått.

Dag 7
”Sista dagen tar vi tillvara.” (Glad igen. Ställer om mentalt, gör allt för sista gången.)

Dag 8
Först: ”jag vill inte hem” och sen när hemresan börjar ”jag vill hem!”

Någon som känner igen sig? Fredrik tänker inte alls så här. Själv har jag tänkt så sen jag var liten och inte en enda efterlängtad resa har jag sluppit. 

Ps. Egentligen är det väl samma tänk när det gäller allt tidsbegränsat roligt som t ex semesterveckorna.

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: