Utflykt på Teneriffa

Den tredje dagen hyrde vi två bilar för att ta oss en tur upp på vulkanberget och sen ner på den västra delen som min familj ännu inte sett. 

Vi körde upp till vulkanen Teide vars topp ligger på 3718 m höjd. Det går att köra upp till 2000 meters höjd och man kör genom fyra klimatzoner. (Tropiskt vid kusten, barrskog, ovanför trädgränsen och snö på toppen). Det är häftigt när man kör upp ovanför molnen. 

Nåt annat än kaktusar och palmer!

Uppe på platån finns häftiga stenformationer, de ser ganska små ut bredvid Molly men de är väldigt höga.

Månlandskapet är snustorrt och täcks av stelnad lava i olika färger och former.

Efter lite fika begav vi oss västerut nerför berget. Det var rejält slingrigt med smala serpentinvägar. Efter någon timme nådde vi Los Gigantes där de höga klipporna stupar rakt ner i havet. Vi tog ett snabbt fotostopp.

Nästa steg var att köra norrut till fyren som ligger på den västra spetsen. 

Vi visste att det var väldigt slingrigt, men vi var nog inte beredda på exakt hur slingrigt…

Eftersom Teneriffa är en vulkanö så består den mesta marken av höga åsar och raviner, varför vi körde upp och ner för bergen i flera timmar.

Vi körde bl a förbi den historiska orten Masca som är ett stort turistmål. Det var fint, men vi hade inte tid att stanna.

Vi hade ingen telefonkontakt med den andra bilen (med mamma, hennes sambo och syrrans familj) så vi fick stanna då och då och springa emellan (får ej använda min företagsmobil utomlands och Fs mobil som hade europaabonnemang var oladdad). När vi stannade kort efter Masca var de andra helt knäckta och hungriga och undrade om vi kunde vända om. 

Jag sa: ”jag tror att vi har nått the point of no return…” Det skulle alltså gå fortare att fortsätta framåt än att vända om. Det kändes lite tröstlöst.

Efter en evighet nådde vi norra sidan och vi sökte upp första bästa lunchhak i Buenavista del Nte för att stilla hungern. Vi insåg att vi inte skulle hinna till fyren eftersom bilarna snart skulle lämnas tillbaka så begav oss hemåt igen. (Bu!)

Fredrik kom på den smarta idén att sätta in sitt simkort i min mobil och vips så kunde vi använda google maps och ringa igen. (Tack till mammas örhänge som vi kunde peta ut simkortsluckorna med.)

Vi hittade med hjälp av google maps en snabbare väg tillbaka och när vi väl kom på motorvägen så kändes livet lätt. (Det finns inga motorvägar på nordvästra sidan av ön.)

Andra saker vi såg: apelsinträd, getter som klättrade i ravinerna och ödlor. 

Otrevliga upplevelser

  • Stella blev åksjuk och kräktes. Men hon varnade först så jag tömde ut matpåsen i knät i panik och mitt syskon höll den mot hennes mun. Så det enda som blev kladdigt var hennes byxor eftersom det var ett litet hål i påsen… 
  • Alla möten på serpentinvägarna. Hjärtat i halsgropen mer än en gång.
  • Stressen på vägen hem. Vi drog över tiden med en kvart men det verkar som att priset blev det samma ändå.
  • Berg och dalbanevägarna på norrsidan. Man kan förstå varför de anlägger serpentinvägar när man testat alternativet (vrålhöga backar där det känns som att man ska trilla bakåt och volta.) Fy farao!

I vissa små byar var vägen så smal att det kändes som att man skulle skrapa i husen på bägge sidor…

(Så här fast plocka bort en fil.)

Sammanfattningsvis rekommenderar jag verkligen en rundresa på Teneriffa och upp till vulkanen. Riktigt häftig natur. 

Barnen och bananplantagen.

Så här körde vi ungefär (orange för vägen tillbaka):

För två år sen körde vi så här. Mer om den Teideutflykten

Annonser

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: